Köp en Jun-SCOBY för egen tillverkning av jun. Jun SCOBY, jun-kultur.

Img_6940

För 150 kr inklusive frakt inom hela Norden (Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island), kan man köpa en jun-SCOBY av mig. Hos mig bor de i höga gamla konserveringsglas, som ni ser på bilden här jämte, eller bättre på bilderna i mitt infoinlägg om jun. Där finns även infon om hur du sköter din SCOBY och gör jun.

10 dec 2018: Just nu finns det två tunnare SCOBYer som jag säljer ihop för 150 kr.

SCOBYn som jag skickar, är ca 10 cm i diameter.

SCOBYn skickas 1 dl färdig jun i flera påsar, vilket visat sig fungera bra. Instruktioner om hur man gör, finner ni på den här sidan.

En SCOBY räcker direkt för att starta 1-3 liter.

SCOBYn kan sändas alla dagar i veckan eftersom de klarar sig ganska länge i påsen. Men jag brukar ändå sända måndagar och tisdagar eftersom man inte vet om Postnord förvarar saker väldigt varmt eller kallt om det ligger hela helgen.

När man beställer, och jag har fått postadress, skickar jag per mail ut alla uppgifter som behövs för att betala. Betalning sker i förskott till mitt bankkonto via kontoöverföring eller Swish. Jag skickar aldrig innan betalningen har nått mitt konto, men alltid så fort det bara går så fort betalning registrerats hos mig.

Kulturen bör tas om hand direkt vid ankomst, och inte bli liggande onödigt länge. Kombucha- och jun-SCOBYer klarar sig längre än t.ex. kefir, men det är alltid bra att låta dem vara så kort tid som möjligt i försändelsen. Förvara i normal rumstemp och inte i kylskåp om den ska vänta några timmar eller så. SCOBYn trivs bäst i rumstemperatur.

För att beställa, kontakta mig på emma(a)wildrag.se. Tänk på att lagret snabbt kan ta slut, så när ni fått svar av mig (alltid samma dag om ni inte mailar sent), svara så snart ni kan, annars kan andra hinna beställa.

Jag säljer även Kombucha-SCOBYer (tesvamp, volgasvamp) och mjölkkefirgryn (tibetansk svamp, kefirkorn, kefirkultur).

Img_6942

Jun – hur man brygger jun

Det här är min infosida om jun, vad det är och hur man gör. Jag har använt min kombuchainfo som mall faktiskt, då jun och kombucha är så lika i mycket. Ifall ni undrar över vissa identiska meningar.

Vad är jun?

Img_6941Jun är, likt kombucha och vattenkefir, en dryck man får genom att fermentera en sötad vätska med hjälp av en SCOBY (Symbiothic Colony Of Bacteria and Yeast). D.v.s. en symbiotisk koloni av bakterier och jästsvamp. Till skillnad från kefirgrynen, bildar denna koloni en sammanhängande skiva på ytan av vätskan den lever i. Man får alltså en rund skiva i sin burk, eller flera, då den tenderar att föröka sig om den mår bra. Skivan kan vara tjock och vit, tunn, bli brun av teet med tiden, sladdrig, sammanväxt i flera tunna o.s.v. Alla fungerar precis lika bra. Jag upplever att det är ytans storlek som avgör, inte tjockleken.

Själva jun-drycken, smakar friskt, ljust och syrligt med lätt smakfärgning av honungen man sötar med. Om man jämför med kombucha så är det faktiskt lite åt champagnehållet. Till skillnad från kombucha som (helst) bryggs av svart te och socker, brygger man jun av grönt te och honung.

Jag tycker att detta liksom kombucha är en lättskött sak. Det gör inget om man glömmer sig flera dagar eller 2 veckor och temperaturen verkar kunna skifta rejält även om den trivs bäst när det inte skiftar FÖR mycket eller blir extrema temperaturer. Jun bryggs snabbare än kombucha, jag brukar köra 4-7 dagar beroende på temperatur/årstid.

Hur sköter man sin SCOBY så man får jun?

Du behöver:
Img_6942

  • Kärl, gärna ett gammalt högt konserveringsglas, eller större behållare. Kanske en med avtappningskran i botten om du vill ha en kontinuerlig jun där du bara fyller på och tappar av allt eftersom.
  • Grönt te. Helst KRAV. Koffeinfritt går bra. Jun gillar bäst grönt te, men kan fungera med andra sorter, även örtteer om det är tillfälligt.
  • Honung. Jun-SCOBYn tycker att honung är bäst. Socker är disackarider och dessa ska brytas ned till monosackarider. Kombucha klarar det men jun funkar bäst med honung.
  • Vit vinäger eller äppelcidervinäger (pastöriserade varianter, annars har de konkurrerande kultur!) om du inte tar av färdig jun som starter. Bara för att få ned pH i början av processen. En del tycker att vinägern ger lite vinägersmak, andra inte. De flesta använder färdig jun
  • Flaskor, gärna trevliga i glas med patentkork, för att förvara din färdiga jun.
  • Tratt och någon sil och/eller silduk att filtrera din färdiga jun med. Man kan vilja filtrera, så antingen sil och kaffefilter, eller som jag: en tygsil direkt.

Några viktiga punkter:

På bilden har jag just silat i jun så det ser lite grumligt ut. Det lägger sig och blir helt klart efter en stund.
På bilden har jag just silat i jun så det ser lite grumligt ut. Det lägger sig och blir helt klart efter en stund.
  • Jun fermenteras i vanlig rumsvärme och gillar lite lägre temperatur än kombucha (men båda är rätt flexibla med det).
  • Som starter kan man antingen ta ca 1 del färdig jun till 9-10 delar honungste (d.v.s. 10 %), eller 1 del vinäger till 99 delar honungste (det är alltså 10 ml per liter och lika med 1 %). Startern ska endast få ned pH för att skapa gynnsam miljö, så därför måste man inte ha färdig jun till det. Det är alltså inte en starter på samma sätt om med grönsaker som fermenteras. För kombuchan har man ju redan SCOBYN med sin flora av mikroorganismer.

Så här gör jag:
IMG_6943

  1. Koka upp 1 liter vatten och 2 tepåsar. Koka upp på spisen.
  2. Dra genast av. Om du vill kan du precis när du dragit av, lägga i en tepåse av typen örtte för smakens skull.
  3. Blanda i 70 gram honung före eller efter avsvalnandet. OBS, det här sägs det lite olika om, och jag har mer och mer gått över till att blanda i honungen i hett te. Det verkar som att det oftare uppstår problem om det är något ej önskvärt i honungen, om den blandas i rumstempererat te.
  4. När vätskan nått rumstemperatur, krama ur tepåsarna och kasta den.
  5. Häll det söta teet tillsammans med 1-1,5 dl färdig jun i det kärl som du ska använda för fermenteringen.
  6. Låt SCOBYn glida i. Om man har flera skivor, så är det fördelaktigt om de ligger någorlunda snyggt ihop så det inte blir konstig form på några. Den eller de kan ligga vid ytan eller åka ned en bit. Det spelar ingen roll.
  7. Nu ska det här fermenteras under 4-7 dagar. Jag kör ofta 6 dagar, men man får känna efter lite vad som passar. Det beror på temperatur m.m.
  8. När du vill ta din jun, så silar du bort SCOBYn och häller jun-drycken på flaska. Proceduren ovan görs om så du får en ny sats som fermenteras.
  9. Nu kan du antingen ställa flaskan i kylen (den smakar bra som den är) eller andrafermentera. Det betyder att du tillsätter frukt, bär, juice, lite honung eller annat (eller inget), för att sedan tappa på flaskor och låta stå i rumstemperatur tills lagom med kolsyra bildats. Jag har inte brytt mig om att andrafermentera kombucha mer än en gång, och aldrig med jun, då de är goda som de är.

Blandade fakta:
Img_6940

  • Till en liter te används 70 gram honung.
  • Du kan ha en skiva eller flera, av SCOBYn, i kärlet. Det går dock fortare om det är fler.
  • Jun-SCOBYn är tålig. Lättare att ha att göra med än vattenkefir som ofta växer dåligt och inte tål att stå en dag för länge.
  • Man använder just te p.g.a. de mineraler teet innehåller. Därför kan koffeinet skippas, men det går inte att använda andra växter vad jag vet, om det inte är tillfälligt eller utblandat med ca 75 % te.
  • Det finns koffein i jun. Det står ofta att det inte finns kvar, men säkraste källorna anger att så är ej fallet. Vill man ha ned koffeinhalten, eller få bort den helt: välj koffeinfritt te, eller vitt te. Jag har köpt detta gröna te och detta gröna koffeinfria te.
  • Det finns mer socker än de flesta tror i både jun och kombucha. Allt socker försvinner inte på de normala tider vi fermenterar. Då måste man köra fullt ut varje gång, flera veckor, och får en mycket sur produkt.
  • Kontinuerlig kombucha är något många har, och går att göra med jun också. Då tömmer man inte hela kärlet som jag visar i min beskrivning utan då tar man en viss del, och ersätter med lika mycket honungste. Jag har inte sysslat med detta själv och vet inte exakt hur länge man låter stå mellan tappningarna. Men jag har läst att man med fördel har större kärl, minst 4 liter. Med fördel har kärlet avtappningskran nära botten.
  • SCOBYn får ”bebisar”. Dessa kan du dela med dig av när de växt till sig och verkar stabila och solida. Det tar ca 3 veckor.
  • Din jun i kylen kommer få bebisar. Det var så jag fick igång min. Fick ett smakprov som jag glömde i kylen. Jag brukar kasta bort dem. Man behöver dem inte, men de går att använda faktiskt. Men en riktig SCOBY är såklart enklare. De i kylen ser ut som små molnformade maneter bara.

En SCOBY kan man köpa av mig. Information om hur man beställer, pris m.m. hittar ni på: Till salu: jun-SCOBY.

Den som vill opponera sig eller tillföra fakta till detta inlägg: SKRIV GÄRNA en kommentar. Jag är glad för mer info eller att kunna göra inlägget bättre.

Ändringar på iHerb, bättre frakt + info om tull

De har ändrat fraktpris ofta på iherb det senaste.

Från fast frakt, till viktbaserad, mer förmånlig viktbaserad, och nu fast igen (4 dollar).

De har även haft fri frakt i några omgångar, men nu verkar frakten vara fri tills vidare (kan såklart ändras), om man köper för över 40 dollar.

D.v.s. Fri frakt om man köper för över 40 dollar, och 4 dollars frakt om man köper under det. Detta gäller då beställningar som inte väger över 1,81 kg så man får pussla lite. Det brukar gå bra och köper man som jag ganska ofta så lär man sig att pussla ihop just det man själv brukar köpa.

Nu över till tull och skatt. Mervärdesskatt ska betalas från första kronan, men anställd på PostNord meddelar att de tar inte in något som det står max 400 kr på, på utsidan. Huruvida det stämmer 100 % vet jag inte, men det var det svar jag fick. Observera att rabatter på iHerb dras av så att de inte syns på utsidan, men får du rewards, så dras dessa av som pengar, som betalning, och det du betalat, plus rewards, står på utsidan. Man fastnar garanterat. Skatten ska inte betalas på rewardpengarna, men du får ju betala PostNords hanteringsavgift om 125 kr, plus några tior för innehållet.

Observera att detta gäller den billiga frakten som levereras med PostNord i Sverige. Dyrare frakt med DHL, sköts av DHL även i Sverige. De tar in även försändelser med lägre deklarerat värde, för mervärdesskatt, som ju då ska betalas från första kronan.

Många blandar ihop med tull. Tull gäller för högre summor och gränsen går några hundra över 1000 kr.

Kom ihåg att om ni köper på iHerb, så får ni 5 % rabatt om ni anger min kod GEB637.

Fri frakt från iHerb – nu igen

Dags igen för fri frakt från iHerb. Om man köper för över 40 dollar, får man extra 10 % rabatt samt fri frakt (med billigaste valet). Erbjudandet gäller t.o.m. 18/1 2016.

Eftersom man ska hålla sig under ca 320-350 kr för att minimera risken för beskattning i tullen, så blir det precis lagom när man räknat av rabatten (enligt tullverket är det det man faktiskt betalat som gäller, inte värdet innan rabatt).

Meddelandet från iHerb:

Enjoy an extra 10% off – plus free or discounted shipping on all orders over $40.00 USD!
http://se.iherb.com

Ni får dessutom 5 % extra rabatt om ni anger min kod: GEB637

Katekolaminer och dieter

När jag först började ana att något var fel med de olika dieter jag provade (GAPS, Paleo, lowcarb) fann jag ganska snart information om katekolaminer och deras roll vid dieter, särskilt när man mår väldigt bra väldigt fort, men ofta kollapsar efter ett tag.

Men vad är katekolaminer? Det är ämnen som har en ”katekol-grupp” och de tre vanligaste är adrenalin, noradrenalin och dopamin. Hormoner som spelar roll vid stress och energi. Vi mår bra av dem, men inte av att ha ständigt påslag.

Alla har säkert hört talas om att en anorektiker i början av sin sjukdom mår väldigt bra. Massor av energi trots mycket lågt intag av mat. Efter ett tag kollapsar personen. Eftersom den äter mycket lite, ser det ju logiskt ut: den är för smal för att orka, den håller på att svälta ihjäl. Få känner kanske till att katekolaminer spelar en stor roll, och att även om vikten aldrig blir så låg som hos de som går raka vägen mot att dö om ingen hjälper dem, så kommer kollapsen att komma förr eller senare.

Detta beror på att när kroppen utsätts för stressen att inte få tillräckligt med mat, kommer den att gå igång på katekolaminer. Dessa tar slut förr eller senare. Hos en anorektiker kan det gå ganska fort då svälten är ganska extrem.

Vad man kanske inte inser, är att samma mekanism förekommer vid en rad olika dieter. De som fastar kortare tider känner oftast till att ”man blir så pigg av att fasta”. Det beror på katekolaminreaktion. Men fastan bryter vi innan vi kollapsar.

Många vet att man blir energifylld under en lyckad bantning. Samma funktion där.

Många har numer även erfarenheter av att ha följt en eller flera modedieter som paleodiet, GAPS, lowcarb eller liknande. Dessa mår ofta bra till en början, men många klarar sedan plötsligt inte att hålla dieten, kollapsar eller mår dåligt. Det kan gå fort, och det kan ta lång tid – och ibland kan en del må dåligt först, sedan bra, sedan kollaps efter en tid. Längsta jag har hört, är en man som kollapsade av lowcarb-paleo efter 6,5 år! 1,5 år efter det, fortsatte han med dieten, fast övertygad om att det inte kan vara något fel på den, utan att han inte varit tillräckligt strikt. Nu har han bytt spår, men det tar tid att återgå, man bråkar med kroppen på epigenetiknivå, och kan slå på ”fetmagenen” eller ”sparlågegenen” genom att kroppen känner begränsad tillgång på något födoämne.

Funktionen bakom det här, är att kroppen reagerar på att man tar bort grupper av födoämnen eller makronutrienter som den är van vid. Plötsligt får den inte lättillgänglig energi i form av kolhydrater, proteiner, fett eller kanske kalorier över huvud taget. Först reagerar den med stress/katekolaminer, och senare genom att ställa om kroppen till svältläge. Man blir trött, får lågt cortisol och nedskruvad sköldkörtel.

Jag mådde omedelbart bra av ganska lowcarb GAPS t.ex. Men efter något halvår började svårare problem än innan. Eftersom GAPS-folket inte ville erkänna, utan slängde ut mig ur gruppen för att hindra att information om problemen spreds, tog jag mig ganska snabbt ur just GAPS. Jag övergick till Paleo, och började äta stärkelse. Men i Paleo fastnade jag ett bra tag till, och i stället för att inse varför jag mådde sämre och sämre, så trodde jag på allvar att jag inte var tillräckligt strikt eller att jag måste utesluta mer och mer mat. Problemet var att maten inte var tillräckligt lättsmält och att jag fick för lite kolhydrater. Jag har tidigare i livet haft ätstörningsproblem, och efter sådana påfrestningar reagerar man ofta snabbare på nästa påfrestande diet.

När jag lade om min kost i riktning mot nuvarande, kände jag hur stressen lade sig och jag fick ett annat slags trötthet som var mer som ett lugn än den stressade tröttheten vid kollapsen. Det var så tydligt att jag verkligen överbelastat mig med något slags stressreaktion.

Det som får mig att skriva om detta idag, är att i olika Facebook-grupper kan jag ständigt läsa inlägg från folk som blivit nästan omedelbart friska av en diet, tappat massa vikt o.s.v. och som lär ut och tipsar andra som genast och okritiskt tar till sig. Personerna som är saliga i sin nya diet, har INTE kommit förbi kritiska faser, och har inte en aning om att det kan vara en katekolaminreaktion alltihop. I kostgrupper ser man nästan hur många som helst som ständigt antingen misslyckas att hålla dieten (för att de får sug eller blir trötta) eller sådana som utesluter mer och mer, är striktare och striktare, men ändå aldrig friskare mer än kanske tillfälligt eller om de håller en riktigt märklig diet. Ofta var de inte alls så känsliga innan de började, även om det självklart finns undantag. Det är ju de lyckade undantagen som driver på att dieterna ändå finns och får anhängare.

Somliga mår faktiskt bra av lowcarb, paleo eller vegankost i längden. År ut och år in. Det betyder inte att alla kommer att göra det. En svårighet att hålla en diet för att man känner sig trött eller får sug, är en kraftig vink om att det är fel. Att må direkt och kraftigt bra, är också en vink om att man bör se upp. Det är katekolamineffekten. Så fort man märker att man kanske faktiskt är lite speedat välmående (och känner sig salig inför dieten), eller efter ett kortare eller längre tag upplever att man tacklar av, bör leda till att man funderar över sin kost och katekolaminer eller bara att det kanske inte är rätt för just mig.

Det kan såklart finnas fler anledningar till att man mår dåligt av en diet. Den kan vara ensidig eller sakna något viktigt. Man kan förledas att tro att det är ofarligt att testa, men tar man bort nästan ALLT av något man tidigare åt en hel del av, så krävs det planering för att se till att det ersätts. En del äter ofrivillig lowcarb t.ex. – inser inte att GAPS eller paleo kan leda till lowcarb fast man inte tänkt det. En del slutar äta frukt, men ökar inte på grönsaker och inser inte att de där lowcarbätande inuiterna äter råa eller fermenterade ögon och lever för att få i sig nödvändiga vitaminer. En del slutar med kolhydrater och byter ut mot grönsaker, och inser inte att energibrist är orsaken till trötthet.

Här skriver Matt Stone om The Catecholamine Honeymoon – ”katekolamin-smekmånaden”.

Om man tänker efter lite, så kommer man snart på att dessa som harvar på utan att bli bättre (blir snarare sämre) och de som undrar varför inte dieten funkar längre – dem har man stött på ganska ofta i dietgrupper och dietforum. Om vi är medvetna och lyhörda på vår kropp, och inte litar blint på råd från andra, så kan vi lättare navigera fram till en diet som passar oss. Vare sig det faktiskt funkar med lowcarb, eller passar bättre med Ray Peat-diet eller husmanskost.

Vattenkefir, tibicos

2015-12-13 15.39.48Förut gjorde jag mycket vattenkefir. Barnen fick en liten flaska varje dag. Men sedan har de inte velat dricka så mycket sådant, så jag har mest försökt odla dem så de ska föröka sig. De är inte lätta att få att växa eftersom de verkar väldigt beroende av rätt mineralnivå och mineralbalans.

Jag tänkte beskriva något slags grundrecept, men sedan får man pröva sig fram. En del behöver t.ex. fermentera i en dag, andra i tre. En del måste ha i extra mineraler, men jag med brunnsvatten, behöver göra vad jag kan för att minska dem, ibland varierat med att de vill ha några russin.

Vattenkefir är liknande som mjölkkefir och kombucha. En synlig massa av mjölksyrabildande bakterier och svampar. Egentligen kallas allt sådant för SCOBY (symbiotic colony och bacteria and yeast) men de flesta tänker då på kombucha. Men kulturen till både mjölkkefir och vattenkefir/tibico, samt surdeg, kombucha och lite annat, är faktiskt SCOBYer.

Även när det gäller vattenkefir varnas för metallredskap, och som vanligt så tror jag att det mest handlar om förr, när metallen var mer reaktiv. Nu har vi icke reaktivt rostfritt stål för det mesta. Man kan ändå ta det säkra för det osäkra. jag använder plastsil eller tygsil

Redskap man behöver:

  • Glasbehållare 1-3 liter beroende på hur mycket man vill göra.
  • Lång plastsked att röra om med.
  • Tygsil eller vad man ska kalla det, eller plastsil, att filtrera bort vattnet utan att bli av med de minsta kornen. Jag har en silaktig sak köpt utomlands, som liknar flergångsfilter för kaffe. Kanske kaffefilter duger.
  • Små flaskor om man vill andrafermentera, vilket man ofta vill.

Ingredienser man behöver för 1 liter (dubbelt för 2 liter o.s.v.)

  • 1 liter vatten. Det går bra med kallvatten direkt ur kranen, men man kan koka och låta svalna, eller filtrera. Har man lagom med mineraler i sitt vatten, så är det dumt att filtrera och tillsätta fler. Har man dock klor eller annat i vattnet, så är det bra att filtrera.
  • 2 msk vattenkefirgryn. Cirka. Beroende på, så kan man behöva fler eller färre. Man märker själv om det går för fort eller långsamt.
  • 4 msk socker. En del recept innehåller 0,5 dl eller 1 dl per liter vatten, så man kan gissa att just 0,5-1 dl går bra, och man får väl även här känna av hur det verkar. 4 msk (0,6 dl) är det jag läst själv flest gånger, och använt mig av. Vitt eller brunt. Brunt innehåller mineraler.
  • Gärna lite citron. Nu läste jag nyss att citron kan skada grynen, så jag blir lite osäker. Man hör ofta om citronkefir m.m. så jag vet inte riktigt vad som är sant. Jag brukade pressa saften från 0,5-1 citron till två liter vatten. Då citronen bl.a. är för att sänka pH lite, så kan man ju ta lite vitvinsvinäger i stället. Gärna ekologisk och absolut inte rå eftersom de har en konkurrerande kultur.
  • Torkad frukt, äggskal eller liknande, för att ge mineraler. Jag brukar ta 6 russin per liter vatten (ganska lite, eftersom jag har mycket mineraler i vattnet). Fikon är dumt, då man får väldigt många små frön som blandar sig med kulturen. Russinen är lättare att få bort, och flyter dessutom ofta upp till ytan.
    – En kombination av citronens syra och mineraler, kan man få genom att ta en fjärdedels hel citron i stället för citronsaft och torkad frukt. Mineraler kan ges även på andra sätt, se mer om mineraler nedan.

Mineraltillskott och mineralbalans

  • Mineraltillskott i flytande form som man droppar i.
  • Äggskal
  • Torkad frukt eller viss sorts färsk frukt
  • Brunt socker (ej farin, utan brunt som i ”inte så processat”, d.v.s. muskovado, rapadura eller liknande).

VARNING: blanda inte i fikon eller krossade äggskal hur som helst. Det blir helt omöjligt att ta bort dem från grynen. Fikonet släpper mängder med småfrön. Hela stora russin kan man kanske plocka ut och flyter ofta upp, medan katrinplommon ofta går i sär och blandar in sin sörja bland grynen. Det finns olika lösningar med brygganordningar för te, som man kan använda för att hålla frukt på plats.

Jag har alltid läst hur viktigt det är att grynen får mineraler, och har använt brunt socker samt mineraltillskott. Plötsligt blev kefiren slemmig och tjock, smakade sött. Jag googlade, och fann att så blev den av för mycket mineraler. Jag tog bort dropparna och sedan även det bruna sockret för att bli av med problemet. Använder sedan dess enbart vitt socker och bara lite frukt. Detta brukar svälta grynen på mineraler om man har vanligt kommunalvatten eller filtrerat vatten, men tydligen har vi tillräckligt med mineraler i vårt brunnsvatten. Här måste man verkligen testa sig fram.

Så här gör man vattenkefiren:

  1. Häll 1 liter vatten och 4 msk socker i ditt glaskärl. Rör om tills det löst sig helt.
  2. Ha i 2 msk gryn, citronsaft/vinäger och om du ska ha något mineraltillskott i.
  3. Täck med duk och gummiband, eller om du köper gammaldags konserveringsglas, så lägg bara locket löst på, se min bild hur jag har det.
  4. Låt stå i rumstemperatur, gärna mörkt, i 1-3 dygn. 2 brukar vara lagom. Du kan se bubblor stiga om du rör på burken lite.
  5. När det fermenterat klart, smaka så du känner att det blivit syrligt och känns lagom sött och syrligt.
  6. Sila bort grynen (och börja med punkt 1 igen för grynen).
  1. Nu kan man dricka kefiren, men de flesta vill andrafermentera den.
  2. Häll kefir på små flaskor, ihop med din smaksättning (se nedan). Sätt på korkarna/locken och låt stå 1-2 dygn, förvara i kylskåp. Pass upp, för står de framme för länge, så kommer de explodera. Första gångerna, testa en flaska efter 1 dygn så du tar reda på om det är lagom. Har man små PET-flaskor som jag hade, kan man klämma på dem. När de är fasta, är det lagom. Har man glasflaskor, så får man öppna och lufta, och de första satserna får man nog smaka sig fram till. Sedan brukar man få kläm på hur länge som passar för just sig själv och de egna förutsättningarna.
  3. Förvara i kylskåp, men inte för länge, då de kommer fortsätta fermenteras lite. Drick gärna upp inom 1-2 veckor, och var beredd på att har du varmare kyl än jag, så KAN de explodera. Lufta gärna lite om de står länge.
  4. Kolla alltid av i början tills du lärt dig vad du kan lita på för tider för olika saker.

Smaksättningar för andrafermentering:

  • Bär av alla slag, frysta som färska.
  • Torkad frukt.
  • Koncentrerad saft eller juice.
  • Ingefära, örtteer m.m.

IMG_6510Vissa av ovanstående kan man ha med från början, så som ingefäran. Juicer kan ibland skada grynen. Jag tycker att det enklaste har varit att lägga i sådant när man andrafermenterar, så slipper man för hög koncentration av något, att grynen blir färgade, smådelar blandade med grynen o.s.v. Och man slipper fundera på om man skadar sina gryn.

Tillsätter du något som är mycket sött i andrafermenteringen, får du mer kolsyra, och tillsätter man något som inte är så sött, kanske inte alls, får man mindre kolsyra och inte så söt dricka.

På ebay kan man köpa torkade gryn. De är lite trixiga att få igång, men jag har lyckats med mina. Torkade tål de lång frakt, så det går utmärkt att köpa så. Får man tag på sådana som är igång, så är det såklart bättre, men kan vara svårt att hitta. Jag säljer inget längre, då jag nu (16/11 -16) har gjort mig av med mina.

Enhetsfrakt igen på iHerb, samt fraktfritt just nu!

Nu har iHerb infört enhetsfrakt igen. Väljer man billigaste frakten, så kostar det bara 4 dollar, upp till 1,81 kg eller 80 dollar.

Mer om hur iHerb fungerar, kan du läsa här.

<span=”color: red; ”>Och just nu är det dessutom gratis frakt om man köper för över 40 dollar

Anger ni kod GEB637 så får ni 5 % rabatt på ert köp.

Linolsyra – lista

Lista över linolsyrainnehåll i diverse råvaror. Ur Matt Stones Diet recovery, första boken (den kan ni skaffa gratis från Amazon: Diet recovery. Jag har översatt, och vissa av produkterna är lite udda att ta med kanske, men vanliga råvaror i USA. På samma sätt kan det kännas som att vissa vanliga svenska saker saknas.

Att tänka på:
Djurfetternas linolsyrahalt varierar. Att kyckling och gris är så dåliga, beror till stor del på att de matas med hög halt linolsyra själva. Av det förstår man att gris kanske inte skulle vara så dåligt om de åt annorlunda. Det mesta av viltkött har bra halt.

Djur som äter massa raps och majs får hög halt linolsyra, även om reklamen vill få det till riktigt fin mat.

Ekologiskt har ingen större påverkan, mer än att reglerna för t.ex. KRAV gör att exempelvis nötboskap inte får äta lika mycket spannmål som konventionellt uppfödda djur.

Några lågfettprodukter finns med. Vet inte varför, men kanske som jämförelse. Räkor t.ex.

Majs, ris och havre är också ganska lågfett, men listan visar att av det fett som finns, är det hög halt linolsyra, och att det finns främst i fullkorn för i skaldelarna sitter oljan. Eftersom totala mängden ändå är låg, är det ingen jättefara alls att äta lite popcorn (poppa i kokosfett!). Mer att man tänker på att inte få stor andel av sitt fett genom att äta mycket spannmål.

Fisk och säl som finns på listan, har låg halt omega 6, men hög halt omega 3. Omega 3 är också en PUFA, och många vill numer begränsa intaget av total mängd PUFA då den är lättoxiderad. Balansera omega 3 och 6 genom att minska på omega 6 snarare än att öka på omega 3 till onaturliga nivåer.

Det som står inom […] är mina ord.

De värsta källorna till omega 6 linolsyra (över 50 %):
– Druvkärnolja: 70.6 %
– Majsolja: 54.5 %
– Valnötter: 52.5 % (olja har 53.9 %)
– Bomullsfröolja: 52.4 %
– Sojaolja: 51.4 %

Väldigt högt innehåll av linolsyra (20-50 %):
– Sesamolja: 42.0 %
– Pumpafrön: 34.5 %
– Margarin: 27.9 %
– Pecannötter: 26.9 %
– Jordnötssmör: 22.5 %
– Pistaschnötter: 21.3 %

Högt innehåll av linolsyra (10-20 %):
– Kycklingfett: 19.5 %
– Mandel: 19.1 %
– Rapsolja: 19.0 %
– Linfröolja: 12.9 %
– Cashewnötter: 12.6 %
– Ankfett: 12.2 %
– Baconfett: 10.2 %
– Ister: 10.2 %

Moderat innehåll av linolsyra (5-10 %):
– Olivolja: 9.9 %
– Gåsfett: 9.8 %
– Avokado: 9.4 %
– Kyckling med skinn: 9.0 %
– Oliver: 7.4 %
– Bacon 7.0 %
– Ägg 6.8 %
– Kotlett: 6.2 %
– Luftpoppade popcorn: 5.8 % [poppade i fett kommer kraftigt ändra balansen, men det faktiska innehållet av linosyra sänks ju såklart inte]
– Havre: 5.6 %

Lågt innehåll av linolsyra (2-5 %):
– Majs: 4.7 % [mindre än popcorn, då ej torkad majs har mer vatten än torra poppade majskorn]
– Kycklinglever: 3.7 %
– High oleic sunflower oil: 3,7 % (OBS, särskild sort, INTE vanlig solrosolja som har HÖG halt!)
– Smör: 3.4 %
– Nöttalg: 3.1 %
– Kakaosmör: 2.8 %
– Kokta morötter: 2.7 %
– Makadamiaolja: ~ 2.5 %
– Råris: 2.5 %
– Grädde: 2.2 %
– Nötlever: 2.1 %
– Gräsbetesnötkött: 2.0 %
– Fullkornsvetemjöl/grahamsmjöl: 2.0 %

Extremt lågt innehåll av linolsyra (mindre än 2 %):
– Kokosfett/-olja: 1.9 %
– Entrecote: 1.8 %
– Fullfet mjölk: 1.8 %
– Half and half [som kaffe- eller matlagningsgrädde, 10-12 % fett]: 1.8 %
– Nötfärs: 1.6 %
– Makadamianötter: 1.6 %
– Kyckling utan skinn: 1.4 %
– Lamm: 1.4 %
– Ost och brie: 1.3 %
– Polenta (majsgryn): 1.2 %
– Rödbetor: 1.2 %
– Kokosmjölk: 1.1 %
– Sälolja: 1.1 % [högt PUFA-innehåll dock, enl. Stone är denna med lite på skoj]
– Fet lever (från djur som matats så de ska få extra fet lever): 1,1 %
– Palmkärnolja (ej från frukten): 0.8 %
– Vitt ris: 0.7 %
– Sockeye salmon [indianlax, liknar troligen pinklax]: 0.5 % [högt PUFA]
– Jams: 0.4 %
– Potatis: 0.3 %
– Hälleflundra: 0.2 %
– Räkor: 0.2 %
– Musslor: 0.2 %
– Tonfisk på burk [ej i olja, den har hög halt p.g.a. solrosolja]: 0.1 %
– Blåkrabba: 0.1 %
– Hummer: 0.1 %

Listan kan göras längre, och jag har tagit reda på fler råvarors innehåll. Som att palmolja (ej kärn, utan från frukten) ligger på nivå med olivoljan och alltså är ok ibland (men inte om man tänker på regnskogen då).

Man bör hålla sig till de två nedre kategorierna för majoriteten av sitt fettintag. Moderatnivån kan man ha ibland, lite olivolja på en sallad eller så är inte alls fel. Och tänk efter lite, om en frisk grupp människor äter mycket av något, så som olivolja och Sicilien, så är det troligen inget jättefarligt. Det kombineras ofta med mängder ur de två nedre och inte med mer ur moderatnivån eller högre nivå.

Solrosolja är inte med, men är hög eller mycket hög i nivån. På denna sida: Shenets fettsyraöversikt kan man hitta en del oljor i listan nedtill. Klicka och läs om innehåll.

Jag har nu varit rätt extrem med linolsyra i ett år. Ätit så lite jag kunnat. Och märker inget negativt alls, endast positiva saker som 100 % problemfri menscykel och håravfallsproblem borta (inklusive burning scalp syndrome). Min hud är inte torr ett dugg heller.

Behovet av linolsyra finns nog, och man bör inte understiga 1-2 % gissar jag. Det är vad jag har läst, men också att det inte behövs alls. Så extrem vill jag inte vara och inte heller rekommendera. Då får man äta onaturligt, och en onaturlig och osannolik diet bör låta varningsklockorna ringa.

Att prova tillskott, naturpreparat och dieter hur som helst.

Ibland blir jag skrämd av vad folk skriver. De hör ett tips om att något ”är bra för oss med hypo” eller ”ett måste när man är stressad eller utbränd”.

Jag har själv varit sådan. Testat både det ena och det andra, ibland i rejält höga doser, ibland bara med dåliga effekter eller hål i plånboken.

Många tror att eftersom det inte finns några listor likt de i FASS, över biverkningar, så har naturpreparat färre eller inga biverkningar än läkemedel. Eller så tror man det felaktiga ”naturligt är inte farligt”, men tänk då på digitalis och andra starka mediciner. Oftast handlar det om att det just inte finns studier på biverkningar, eller att preparatet är svagt. Men ett preparat som t.ex. höjer serotonin, kan, precis som vanliga mediciner som höjer serotonin, orsaka serotonergt syndrom vid tillräckligt hög dos.

Nu var det kanske inte biverkningar jag tänkte fokusera på, utan på att man bör ändra inställning och vad man kan göra.

Några exempel:
– D-vitamin kan man ta upp till 10 000 IE per dag utan problem. Jag åt 5 000 IE per dag och fick toxiska 350 nmol i blodet enligt test. Man bör inte ligga över 250 eller om det var 275. Som optimal nivå (labreferenserna är superlåga, under det som anses optimalt, så dem jämför jag inte med). Så höga nivåer kan ge för högt upptag av kalcium, som sedan inte kan lotsas rätt, utan ge förkalkningar i mjukdelar.

– Äta för mycket lök. Lök, även vitlök, innehåller allicin. Detta ämne ger en speciell anemi hos djur. Livshotande. Många inser inte att vi bara hanterar allicin bättre. Vi får samma anemi och vi är känsliga, eller följer råd om att äta mycket lök (t.ex. de mängder det kan bli om man äter GAPS-diet).

– Detoxande leror och preparat. Jag vet inte varför, men vissa kan påverka benmärgen så att man drabbas av en annan slags anemi där alla blodkroppar sänks. Kanske preparatet i sig självt, eller om lagrade gifter släpps fria. Var försiktiga med sådant som kallas detox. Effekterna som vi tror är die off eller utrensning, är ibland bara kroppens reaktion på något som är ytterligare belastande.

– Gurkmeja eller det gula ämnen kurkumin (curcumin). Detta sägs vara antiinflammatoriskt. Och de må vara så, men det kelerar också järn och koppar. Den som äter detta under lång tid, riskerar att drabbas av järnbrist eller mineralobalanser. Curcumin finns som verksamt ämne i mediciner/preparat som tas vid hemokromatos (för mycket järn, kroppen gör sig inte av med det).

– Niacin, nikotinsyra, d.v.s. inte nikontinamid. Flushen beror på prostaglandiner av typ 2 (de inflammatoriska) så man kan faktiskt fundera över hur nyttigt det kan vara. Jag tog en kur på en nivå som gav en flush. 2-3 gånger per dag. Det blev inte megadoser (inte ens halvvägs mot de högsta terapeutiska doserna). Niacin sägs ju ”bara vara B-vitamin som kissas ut = ofarligt”, men jag blev irriterad, argsint, röda svullna ögon dygnet runt, kände mig som om jag hade influensa, och fick kommentarer av de flesta om hur sjuk jag såg ut. Naturligtvis fick jag inga som helst goda effekter.

– Lakrits. Detta förordas friskt vid lågt kortisol, utbrändhet o.s.v. Anledningen är att det innehåller glycyrrhizinsyra som funkar som aldosteron, och höjer natrium men sänker kalium. Detta leder också till höjt blodtryck. Det kan vara ett bra preparat, om man vet att man behöver just den effekten,m samt följer via blodprov vad som händer. Men det finns folk som INTE behövde sänka sitt kalium, och vissa hamnar på akuten, i allra värsta fall med hjärtpåverkan och hjärtstopp.

– Lavemang, med kaffe, salt, eller utan. Inom GAPS t.ex. förordas lavemang. Lavemang spolar ut elektrolyter och kommer att påverka elektrolytbalansen. I allra värsta fall med hjärtpåverkan (det handlar om natrium och kalium igen).

– Naturliga medel som hjälper tarmen. Nej, det är inte bara laxoberal & c:o som ger beroende eller elektrolytobalanser. Allt som får tarmen att jobba mer, kommer på sikt att göra den mer beroende av att få hjälp med det. Ganska logiskt egentligen, eftrsom en tarm som ”vill” jobba sakta, kommer att slappa ännu mer om något sätter mer fart på den. Man blir beroende av preparatet. Och allt som funkar genom att dra vätska till tarmen, som Mg-oxid, riskerar att dränera oss på kalium.

– Alla vitaminer som ”kissas ut” tros vara ofarliga, men dels kan höga doser belasta njurarna, och dels kan man få konstant för höga värden då kroppen inte hinner göra sig av med ämnena. På samma sätt som att allt för högt vattenintag inte är bra trots att vatten är ofarligt och kissas ut.

– Adaptogener. De sägs boosta binjurarna utan att göra det minsta av det som koffein gör. Hur vet vi det? Det kanske är sant? Men jag har bara hört det av ”folk”. Typiskt en grej som många tar och tror en massa om. Gör man så, så chansar man. Jag vet inte om det är farliga saker, och det är inte ens säkert att koffein är farligt, så kanske spelar det ingen roll, men är det potenta tillskott, så bör man veta mer än att folk i FB-grupper rekommenderar.

– Att inte kolla former på ämnena. Vissa former är overksamma eller rent av skadliga. På samma sätt som bioidentiskt progesteron är cancerskyddande, men gestagen är motsatsen.

– Vissa ämnen ska inte tas ihop. De kan i bästa fall ta ut varandra, i sämsta fall slå sig ihop till något skadligt.

– Att hoppa på diverser dieter utan en tanke. Man hör att fett är dåligt vid reflux, att kolhydrater är dåligt vid reflux, att whole food funkar på diabetes, att lowcarb funkar, att vegankost funkar o.s.v. Men varför funkar de, och är det då något för min situation? Vissa dieter kan motverka, verka bra först men inte sedan, passa ena men inte andra.

– Att äta väldigt mycket av någon råvara, men inte ha hela bilden klar. Vissa saker verkar nyttiga, men innehåller antinutrienter som är ganska kraftfulla. Inte så få personer har ätit sig sjuka genom att överdriva intag av råa kålväxter, råa gröna blad, fullkorn i mängder utan att känna till hur man hanterar fytinsyra, för mycket protein, för snedvriden makronutrientbalans (protetin/kolhydrater/fett), för mycket eller för lite av enskilda aminosyror eller fettsyror p.g.a. högt eller lågt intag av något. För mycket eller för lite salt eller vatten, där man går efter råd i stället för efter kroppens signaler. För mycket rått eller för lite.

Listan kan göras lång. Man inser att man behöver ha mycket kunskap innan man provar diverse saker.

Jag säger inte att man INTE ska ta tillskott. Jag tar själv en del tillskott. Men man bör veta om man verkligen behöver och vad man ska välja. Man bör INTE köpa för att någon tipsar om att ”detta funkar för mig” eller ”alla med X måste ta detta”. Däremot kan man såklart kolla upp om det kan vara något vettigt.

För att kolla, brukar jag först googla rent allmänt om ett ämne eller tillskott. Jag kollar vad det brukar användas för, och när man brukar behöva det. Sedan googlar jag på det ihop med det tillstånd jag vill häva eller behandla. Verkar det vara vanligt och fungera? Verkar folk prata om fallgropar eller är det kanske ett preparat som de ”bara tar” men inte vet om det funkar – och det enda de får är ett stort hål i plånboken? Sedan googlar jag också preparatet ihop med ”side effects” eller liknande, samt ihop med sådant som jag själv vet att jag ligger dåligt till på (som ämnesomsättning/hypo, järnbrist, håravfall där jag såklart inte vill återvända till problemen).

Jag kan också berätta att jag alltid googlar lika noga med läkemedel. Jag är inte en person som hyllar läkemedel precis, utan tar bara om jag verkligen måste.

Att jag kom på att skriva det här inlägget, är för att jag hela tiden ser hur folk börjar med preparat, ofta höga doser, för att de fått något tips. Antingen av andra som tycker att ”det funkar på mig” eller från folk som säger sig vara (eller ger intryck av att vara) något slags näringsterapeuter.

Förut var jag alltså sådan själv. Med tillskott, dieter – även med läkemedel där jag provat en massa saker och råkat illa ut. Man måste faktiskt inte ta emot läkemedel för alla åkommor. Fråga läkaren om det går att läka ut själv, om det finns alternativ, kolla (googla) om det verkar finnas kostförändringar eller råd om kost som kan bota eller lindra. (Och ja, man bör vara lika skeptisk till kostråd, googla googla googla allt, noga.)

Största problemet för mig och kosttillskott har kanske inte varit att de ibland varit skadliga, utan det enorma hål i min plånbok som de skapat. Verkningslösa tabletter som i stort sett varit som att stoppa i sig kapslar med tillsatser.

Jag äter som sagt en del tillskott än, några som jag misstänker behov av, och där jag minutiöst kollat former på ämnena, tillsatser, tillverkarnas rykte o.s.v.

Glasburkar som passar kontinuerlig kombuchafermentering

115540_9305Efter inlägget igår fick jag tips om en annan burk. Stor fyraliters med avtappningskran. Denna passar utmärkt för kontinuerlig kombuchafermentering. När jag spanade in den, såg jag att det även finns en sexliters där.

Priset är 249 kr för fyraliters och 298 för sexliters (just nu när jag skriver detta, kan ju öka senare). Övre vänstra bilden visar fyraliters, och bilden nedan visar sexliters.

Länk till fyraliters & sexliters.

108000_6172Kontinuerlig kombuchafermentering innebär att man inte tar alltihop, silar ifrån och ger SCOBYn nytt te, utan att man i stället tar en del av kombuchan och fyller på med nytt sockerte. Detta passar den som dricker mycket och enkelt vill göra kombucha.

Jag har själv inte gjort så här, eftersom jag säljer SCOBYs och den kontinuerliga metoden inte ger optimala SCOBYs för att skicka.