Under mina ganska många år med olika diet-grepp för att återfå hälsa, har jag ofta stött på stor rigiditet. Man följer sin guru till punkt och pricka.
Man funderar sällan på om det kan finnas något dåligt med råden, om det kanske inte passar just mig o.s.v.
Detta resulterar inte sällan i sämre resultat. Man tar D-vitamin fast man inte tillhör den stora massa som behöver. Man tar en drös andra tillskott på samma sätt, och i vissa fall far man illa av det. Man äter lågkolhydratkost fast det inte passar, och slutar inte, utan blir ÄNNU striktare, när tecknen på att det är fel kommer.
Ju mer extrem kost, desto mer rigiditet råder. Jag har stött på det som mest inom lowcarb, GAPS och vegankost. Efterom man tror så hårt på en auktoritet som t.ex. Dr Natasha Campbell McBride (GAPS), eller teorier som är mer sanning p.g.a. upprepning än något annat (LCHF) eller logiska förklaringar som känns bra, men verkligheten är inte så enkel (de flesta dieter) så tar man inga varningstecken på allvar. Ofta försöker man i stället ännu hårdare och undrar varför man inte blir bättre.
Som många vet, har jag svängt min diet. Jag kör mycket mer kolhydrater. Jag undviker linolsyra (det enda som jag är smått rigid med) och jag undviker olösliga fibrer och antinutrienter. Jag gör en hel del undantag när jag blir bjuden eller det är kalas. Inte med linolsyra, men med mjukare regler som ”helst inget spannmål” eller att lite antinutrienter inte är så farligt en dag. Jag har ju inga regelrätta allergier eller intoleranser. Har man det, måste man såklart undvika det man inte tål.
Jag vet också att för att återställa den ämnesomsättning man sänkt mer och mer genom lowcarb och för lite kcal (man blir inte alltid mager av det, man kan bli tröttare i stället, och vissa kan t.o.m. ha svårt att tappa vikt, så det är inte helt lätt för alla att upptäcka att man äter för lite), så måste man ofta väga lite mer. Man måste signalera till kroppen att ”här råder inga svälttider – skruva upp ämnesomsättningen”. Så nu har jag kämpat mig till några kilon (det är inte kämpigt att äta i sig, mer att acceptera lite mer vikt, trots att den inte är särskilt hög på någpot sätt alls, bara jämfört med innan).
Jag vill avsluta med att citera en av mina nya ”gurus” (om man nu ska säga så, jag följer dem inte till punkt och pricka, eller jo, nedanstående följer jag till punkt och pricka), Danny Roddy:
However, it quickly became clear that the ones who had the most success were not the ones that headed my advice most closely, but rather were active in the process of demystifying their own problems:
– Using a realistic view of the organism
– Collecting data
– And engaging in rational evidence-based self-experimentation.
Glöm det inte!
Hej! Har också en bakgrund med diverse dieter, alltifrån lchf och gaps till diverse vegan/vegetariskt till frukterian etc. Massa sjukdomsproblematik. Och har liksom du till slut upptäckt Peat, Lott, Stone och metabolism-grejen. Tyvärr har jag riktigt svårt att få ordning på saker och ting, men jag kämpar på.. Är bara lite nyfiken kring hur du tänker kring en sak: Alla dessa tre personer verkar dra en hel del åt att någorlunda high-carb är bättre för metabolismen, att ligga relativt lågt i fett är bättre.(Även om det i det stora hela handlar om ”ät det som känns bäst”). Joey skrev bl.a. till mig att det i praktiken är bättre att fokusera på mycket kolhydrater och att få i mig nog med protein, bra fett är viktigt såklart men viktigare med mycket kolhydrater (även om jag inte skulle hänga upp mig på det…utan äta vad jag känner för). I början åt jag mycket mer fett än vad jag gör nu (och började till en början må bättre), sen började jag istället käka mycket mer kolhydrater och minska på fett, mer diverse socker och sånt. Sen har det liksom gått utför. I dagsläget ligger jag väl på max 30procent fett, uppåt 60procent kolhydrater kanske. (är ingen fan av att hålla koll på sånt, men kollat ibland för att veta) Är bara nyfiken på dina upplevelser! Jag mår bra av kolhydrater och kommer aldrig i livet mer gå på någon lågkolhydratdiet. Men jag börjar fundera på om jag faktiskt behöver äta lite mer fett än såhär för att må bättre, trots vad de säger. Jag börjar liksom bli äcklad av söt smak stundtals och funderar på om kroppen försöker tala om för mig att jag borde ändra på nåt.. (precis som jag fortsatte med lågkolhydrat fast det inte gjorde gott…känner att jag kanske gör samma misstag nu. Mår sämre och minskar då ännu mer på fett) Så, om jag får fråga, är jag lite nyfiken på hur du tänker och gjort. Har du kunnat få upp dina temperaturer och få igång metabolism utan att ligga extremt högt i kolhydrater, utan något mellanting snarare?
Hej! Kul att få kontakt med fler som testar samma grepp. Alla är unika, och jag själv mår inte heller bra av för mycket socker.
Om du faktiskt blir äcklad av socker, och tror dig må bättre av lite mer fett: ät mer fett och mindre socker 🙂 Du kan också testa att äta kolhydraterna i form av mer stärkelse än socker, d.v.s. fokusera mer på potatis och vitt ris, sötpotatis, jordärtskocka, kanske lite surdegsbröd. För att säkert veta vad som gör vad, kan du antingen ändra en sak i taget, men man vill ju ofta må bra direkt, och då kan man ändra allt, och sedan testa genom att ändra tillbaka en sak i taget och se om man börjar må sämre. Jag tänker alltså på ”mer fett/mindre kolhydrater” och ”mer stärkelse/mindre socker”.
Jag skulle säga att jag äter rätt normalfördelat. Jag tänker inte så mycket på det, förutom att jag måste se till att inte GLÖMMA kolhydraterna. Har man ätit GAPS, Paleo åt lowcarbhållet i flera år, så har man helt vant sig av vid att använda vettiga kolhydratkällor, och glömmer dem lätt. Man har en massa rätter som inte innehåller kolhydrater nästan alls.
Tänk på det Danny Roddy skrev om att de som får bäst resultat av hans råd är inte de som följer honom bäst, utan de som utforskar och analyserar sig själva bäst.
Matt Stone förordar t.ex. att man struntar helt i maten i början, och refeedar med vad som helst som ger mycket kolhydrater och kcal. Det funkar inte alls på mig att vräka i mig mycket av fuskmat och mängder av socker.
Jag tror du gör helt rätt om du äter lite mer fett och mindre socker, kanske lägger till mer stärkelse (gärna potatis, det är snäll stärkelse och lätt att tillreda så att man inte får problem med antinutrienter eller om man är känslig för gluten som en del är). Vitt ris är också snällt och en bra stärkelsekälla, men p.g.a. lägre näring, kanske inget man ska basera sin kost på i längden.
Jag antar att du tänker på fettkvaliteten, och håller ner linolsyra? Använd smör, kokosfett, makadamiaolja, MCT-olja, high oleic sunflower oil (finns nog inte i Sverige, men det finns snacks/chips med sådan olja i hälsokostbutiker, vanliga chips är ju oftast solrosolja) och palmKÄRNolja. Palmolja och olivolja funkar också som undantag. Talg från nötfett är bra också, medan fettet från gris (ister) och fågel har rätt höga halter linolsyra. Ray Peat undviker ju t.ex. fettet från bacon och så, och allt fågelfettätande inom GAPS kommer i ett nytt ljus när man läst om linolsyra.
Jag har varit sjuk så länge, och både Stone och Lott har när jag frågat dem, sagt att jag nog kan få räkna med två år för att bli bra. Jag har redan lite högre temp, men ligger på lägsta godtagbara. 36,7 som lägst, är dock bättre än 36,2 som lägst. När stressen släppte sitt grepp, blev jag TRÖÖÖÖTT. Jag började sova längre än de 4-5 timmar jag sovit under flera år. Inte konstigt om man har att ta igen. Nu sover jag 8-9 timmar om jag kan, och känner mig trött, men ändå på ett bra sätt, bara som om jag ”behöver vila” vilket troligen är i allra högsta grad vad det handlar om också. Inte alls så där förlamande eller ”äckligt” som när jag var som allra sjukast. Då sov jag som en stock 18 h/dygn och kände mig influensaaktig väldigt ofta. Jag har också slutat tappa hår och blivit av med hårbottenproblemen (klåda och smärtor) mitt på hösten då håravfallet är som värst. Det hände samtidigt som jag blev tröttare och började sova mer, så jag tror det var ett framsteg där. Jag kommer ge det två år och se. Jag bör bli lite bättre hela tiden, vilket det också verkar som att så sker.
Hör gärna av dig igen om du vill bolla mer, eller om du lyckas bättre (eller sämre) och vill berätta om det 🙂
Tack för svaret!! Det är lite lustigt att jag än en gång gjort samma misstag och struntat i att lyssna på kroppen å istället lyssnat på vad jag ”borde” göra, lowcarb, highcarb etc 😉 Ska känna efter mer i fortsättningen. Jag har ätit en blandning av socker (råsocker, honung, melass), stärkelse (mest ris och potatis men provat med polenta, hirs etc men kroppen slår bakut av de sistnämnda), bra proteiner (även gelatinbiten), fetter (smör, lite olivolja, djurfetter…minus fågelfett), grönsaker å frukt. Men som sagt, mycket fokus på mycket kolhydrater, ska prova lite åt andra hållet nu. Alltså jag uppskattar kolhydrater väldigt mycket, både stärkelse och även ta en sked honung ibland, varm mjölk m melass etc. Men det har blivit lite för mkt åt det hållet, sleva direkt ur honungsburken bara för att liksom 🙂 Det är så förbannat knepigt bara, för jag har så mycket överkänsligheter och får väldiga reaktioner, nu har jag blivit ännu mer histaminintolerant den senaste tiden (vilket till slut fick mig att börja fundera på om jag verkligen gjorde rätt), vilket är problem då jag börjat reagera på det mesta…till och med buljong/gelatin, kött, syrad mjölk etc. Men tänker att det kommer gå över..
Jag har varit sjuk så länge på alla sätt och vis, är 26 idag och har varit sjuk hälften av de åren. Infektioner, autoimmunt, neurologiskt, pajat tarmsystem, hypofys som inte tycks producera några hormoner (jag har det där lite ovanligare problemet lågt TSH och lågt T4, i princip avsaknad av progesteron och testosteron) tja, kan nog inte räkna upp en bit av kroppen som funkar 🙂
Det är väldigt intressant att höra om dina erfarenheter och att det finns en väg framåt, även om det tar tid! Låter som att du är på god väg i alla fall. Min temp är oftast 36,6 på morgonen, men dippar sedan till 36,4-36,5 under dagen och fastnar där. Mun-temp alltså. Armhålan är oftast minst en grad kallare, så vet inte riktigt vad jag ska gå på.
Håller med…funkar inte för mig heller att bara köra på och stoppa i mig vad som helst. Kroppen slår bakut…börjar attackera sig själv. Inflammationer etc. Jag har försökt köra på tidigare och hoppas att det ska gå över, men det blir bara värre.. Så jag lägger fokus på så snällt som möjligt i dagsläget, även om ingenting egentligen funkar bra. Fixar t.ex. ren mjölk och mozzarella okej, men inget mer syrat.
Nu blev det långt…:-) Men som sagt, stort tack för svaret! Kul att finna någon som valt en liknande väg..
Hej igen. Det är verkligen inte lätt. Jag fick ju färre reaktioner (överkänslighet, ej allergier) när jag började med GAPS. Men det varade ju inte så länge, och jag fick också betala med att vara trött och få andra problem.
När jag började med mer kolhydrater, fick jag lite mer överkänsligheter på huden (mot vissa saker som eteriska oljor i vissa produkter).
Men om man ser på det som att GAPS, lowcarb m.m. är symptomdämpande, men inte botande, så kan man tänka annorlunda på det. Lyckas man bota sin sänka metabolism, så kommer man att slippa överkänsligheter utan att äta en extrem och rätt onaturligt kost (inte det man äter i GAPS, utan det man INTE äter).
Ray Peat förordar ju att man inte äter stärkelse, och känner du att du har svårt för de lite tuffare sorterna, så kan du ju köra med snäll stärkelse som potatis. Man är också olika, en del mår bäst på övervägande delen socker som kolhydrater (d.v.s. frukt och så, i detta sammanhang är det inte sockerpåsen jag menar). Andra mår bättre av övervägande del stärkelse. De flesta verkar må bäst av både och. Om du mår bättre av att inta lite mindre stärkelse, och i en snäll form, så följ det.
När jag har frågat Lott eller Stone någt, så har svaren ALLTID börjat med. ”äter du tillräckligt med kcal – de flesta gör felet att äta för lite trots att de äter mer, för de vågar inte”. Så det kan jag ju fråga dig 😛 Det ÄR svårt. Särskilt om man medvetet svält sig som jag har gjort. Så inte heller jag äter faktiskt så mycket som jag skulle kunna göra, men väger i alla fall nu 10 % mer än jag vill. Lott pratar ofta om att man under recovery ska väga 10 % mer än normalvikt (jag har iofs räknat på 10 % mer än gränsen till undervikt, så det är ju kanske lite lite ändå för att vara under recovery/refeeding).
Sedan upptäckte jag också att mina sporadiska oförklarliga IBS-attacker, bara kom när jag hade druckit kok- eller bryggkaffe, särskilt om det stått längre än 5-10 minuter. Så jag slutade dricka sådant och kör enbart pulver, eller 100 % nykokt. Inte ett anfall sedan dess. Eftersom jag inte fick anfall efter varje kopp innan, tog det flera år innan jag kom på detta. Jag trodde t.o.m. att det bara var nervositet. kanske har du något liknande.
I nuläget har jag alltså lite mer problem med överkänsligheter än under tiden på GAPS, men andra avgörande saker har blivit så mycket bättre, att jag är säker på att jag går åt rätt håll. har ökat min temperatur med en halv grad trots att jag minskat på liothyronin, har slutat tappa hår, och slutat ha burning scalp syndrome (trichodynia eller scalp dysesthesia). Har börjat kunna sova längre, men är också tröttare, vilket INTE är fel, INTE betyder att jag ska tillbaks på stressdrift på lowcarb, utan det betyder att nu orkar kroppen släppa stressdriften och säger att nu måste jag banne mig vila. Helt naturligt.
Tyvärr reagerar många felaktigt på när de mår bättre p.g.a. stressystemets reaktioner på LCHF eller GAPS, eller när de blir tröttare under en refeeding. I dessa sammanhang är piggheten falsk och dålig, och tröttheten bra. Givetvis finns det vissa, särskilt de som var friska innan, som klarar LCHF i längden, och vissa sjuka som faktiskt får nöja sig med symptombehandling och att undvika saker. Alla är olika.
Mättat fett och gelatinämnen är lugnande och läkande, bra om man har reaktioner. Så du gör säkert rätt i att äta mer sådant. Nötfett, helst gräsbetes, kokosfett, koka GAPS-buljonger eller köp gelatin (Great lakes gröna är bäst för att få ut glycinet i systemet då den är hydrolyserad och lättare tas upp). Och undvik tuffare stärkelse (spannmål och pesudospannmål, där du kan testa lite vitt ris eller bovete som ska vara snällast. Kan vara svårt att hitta vitt bovete, men man kan testa med vanligt skalat.)
Om du märker att du bör äta som GAPS, stärkelsefritt, var supernoga med kolhydraterna. Inte att vräka i sig massor, utan att man får tillräckligt för att helt undvika LCHF-känningar. Det kan räcka med normalfördelning som tallriksmodellen alltså, i mängd. Det finns några som kombinerar GAPS och Stones refeeding. Jag har inte läst hur det gått, men jag vet att det går att lägga upp kosten så. Och var inte rigid, funkar det att göra undantag om du blir bjuden: gör det. Den stress man inte inser att man har när man aldrig äter som andra, märks i alla fall, när man släpper den.
Tack för morgonens läsning, så sant som det är sagt.
Visst är det 🙂