Detta eviga vattendrickande (och saltundvikande)

Har ni problem med svullnader, med ständigt nattkissande, med låg temperatur, med stress och låg ämnesomsättning? Då kan detta inlägg vara av intresse. Sist står tips om vad man kan läsa för att lära mer om detta.

Att salt är farligt och ska undvikas har vi hört nästan hela livet.

Att man ska dricka mycket, mer än man vill, har man också hört. Man får tips om hur man får i sig mer vatten, och hur man har med sig vatten överallt. Man ska dricka tills urinen är helt utspädd helst. Sägs det.

Vad händer då?

Att inta mer vätska än vi behöver, gör att vi måste utsöndra det. Såklart. Med urinen följer salter, särskilt natrium. Är man inte på topp och kan balansera detta, utan kanske utbränd, deprimerad, har metabola problem /hypothyreos och undervarianter) så klarar man inte det så bra. Man kan skapa en natriumbrist och allmän elektrolytobalans. När natrium blir lågt, får vi symptom på hyponatremi, t.ex. svullnad, men också irritation, yrsel, lättare förvirringskänsla. Nu får vi ju inte de akuta och dödliga symptomen om vi inte dricker så mycket att vi blir s.k. vattenförgiftade, utan det handlar mer om kroniska problem av lättare art. Dock tillräckligt svåra för att skapa stora problem. Akut renodlad hyponatremi är livshotande och man kommer inte gå runt med det, utan själv förstå att det är dags att ringa akuten/ambulans. Det svåra tillståndet har mycket lägre värden i blod än vi har. Vi kan ligga runt nedre referens, och vissa hamnar inte utanför ref.

På grund av tvåvägsfunktionen a ger b, och b ger a (som går igen i mycket), kommer det ökade intaget ge stress och starta en ond cirkel. Stress ger nämligen ofta ett behov av att kissa (samma funktion som när en person som chockas kissar ned sig, fast inte samma nivå), och skapar vi en situation där vi är oftare kissnödiga än normalt, blir vi stressade och kissar mer. Stressen ger även låg temperatur som på samma tvåvägssätt driver på hypometabola tillstånd. Stress i sig startar ofta problemen, som vi sedan håller vid liv genom diverse underliga kostråd, som: drick flera liter extra vatten per dag, eller, blir du törstig så har du druckit för lite. Nej, inga andra djur dricker om de inte är törstiga. Även användande av laxermedel eller lavemang, drar ut elektrolyter och skapar obalanser, vilket kan starta samma onda cirkel.

Den som dricker mycket, ofta i kombination med för lite natrium i intag eller i kroppen, har ofta nedanstående problem:
– kissar ofta och genomskinligt. Ibland så ofta att man får ont av allt torkande.
– sover inte hela natten igenom utan att vakna och kissa.
– kan vakna under natten, vara kallsvettig, ha svårt att somna om (adrenalinsystemet har en topp någonstans 1-3 på natten).
– känner sig ständigt uttorkad och törstig.
– kan vara svullen och tro att den behöver mindre salt.
– förstoppning eller diarré.

I Matt Stones böcker (Matt är mycket intresserad av detta, och tycker att salt är så viktigt att det nästan borde vara sin egen näringsgrupp) står att man faktiskt kan mäta temperatur en stund efter mat- och dryckintag och märka rätt tydliga skillnader om man dricker mer och intar lite salt, eller tvärtom.

Jag har testat att vid sängdags inta 0,5 tsk salt med 1 tsk socker. Och då sovit bättre. Framför allt kissar jag ALDRIG på natten mer, förutom då jag är extra stressad.

Jag kan också märka att så fort jag blir tömd på energi (jag har fortfarande kvar det sista: mycket lågt cortisol), så blir jag kall och trött, och kissnödig. När man vet om det här, så märks det väldigt tydligt och man slutar att förvånat undra varför man är frusen eller springer på toa plötsligt. Tar jag salt + socker då, så försvinner problemen. Samma salt + socker använder jag om jag råkat gå ut och gå precis innan jag ”tar slut”. Grejen är att kombinera. Utan salt, får man bara en sockerkick vid en s.k. blodsockerkänning, som det här ofta känns som när det händer akut. Naturligtvis lever man inte på detta, utan det är en akutåtgärd eller kan användas inför sänggående. Saltet får bäst effekt ihop med lite snabba kolhydrater, och optimalt sett så borde man ha lite fett och protein också. Ta en salt ostbit funkar därför liknande.

Jag har alltså slutat att dricka förutom då jag är törstig. Nu dricker jag en smoothie på morgonen (näringstät, och med salt i, för att undvika utspädning i kroppen), några koppar kaffe samt 2 portioner kefir per dag. jag sköljer även ned ett par tillskott med vatten. Så jag dricker nästan inget mer. Ibland blir jag törstig, och då dricker jag såklart. Till maten tar jag inget vatten alls, om jag inte blir törstig. Något att tänka på om man under lång tid går på GAPS i stadierna där man äter nästan bara buljong.

Mer natrium kan även lösa förstoppningsproblematik för många, men för andra krävs även kalium. Det beror lite på hur obalanserna ser ut.

Hur uppnår man balansen?

För att balansera sig fram:
– Öka saltintaget! Du har ca 0,9 % salt i dina kroppsvätskor, så ha minst denna salthalt i vätskor och mat. 1 % brukar innebär att det inte smakar vattnigt och inte salt. Därför att vi har samma halt. Ha gärna lite mer i början och vid känningar av kyla, stress eller kissnödighet.
– Målet är att kissa var fjäre timma under vaken tid, och inget på natten, samt inga uppvaknanden. Regulera genom saltintag.
– Urinen ska vara ”kissgul”. Färgen kallas så för att urin ska se ut så. Den ska lukta urin och se ut som urin. Den ska INTE vara genomskinlig och mer verka som vatten. Men man ska inte heller ha mörkgul starkt luktande urin. Då kan man dricka lite mer eller minska lite på saltet, vilket man nu verkar ha dragit för långt. (Man ska INTE fylla kapslar med salt och svälja massor, utan smaklighet kan styra, samt enstaka ”snabbt skölja ned någon halv tsk”.)
– Det bästa är att kombinera saltet med lite snabba kolhydrater som ex torkad frukt eller lite socker, särskilt när man hävder ett tillstånd som sömnlöshet, frekvent urinerande, stress, kalla händer och fötter. Jag tror att fett och protein är bra att ha till också, så gärna ost eller smarta snacks (d.v.s. med ett bra fett, inte solrosolja/rapsolja, utan eko palmolja, hich oleic sunflower oil [=low linoleic], kokosfett o.s.v.. Är det inte akut, så följer saltet mer normalt med vanliga maten och man behöver inte tänka så mycket på denna punkt.

Matt Stone skriver om hur han märker att han blir nästan för varm om han äter för mycket salt. Då är det som sagt bara att tänka att man kommit rätt långt på väg, samt ta sig ett glas vatten och vara lite mer avslappnad med saltet (den som bara saltar efter behag kommer sällan råka ut för det där).
Hur är det med farligheten då?

Ja, all forskning som jag har sett (inte diverse tolkningar i flera steg), visar att salt kan vara farligt när man redan är hjärtsjuk. Inte att salt orsakar hjärtsjukdom. Låter det konstigt? Se på det som en person som brutit ett ben. Att gå ut och gå är ingen bra idé för personen. Men vi avråds inte i allmänhet från att promenera, med motiveringen att det skulle orsaka benbrott. Var kritisk till hur forskning förs ut och fram. Ibland har dessa tolkningar ett annat syfte än vårt bästa (syftet kan vara pengar, få stöd för egna teorier eller liknande).

Observera att jag råder inte någon som har farligt högt blodtryck och kanske går på mediciner, att börja salta massor. Oavsett vad jag tror om sjukdomar, så bör man inte testa vad som helst ihop med medicinering och tillstånd som man inte har full kontroll över än. Tala alltid med er läkare om ni har sådana problem.

När man börjar äta mer salt, om man haft riktigt lågt intag, kan det hända att man blir svullen först. Det brukar gå över efter några dagar. Sedan brukar man bli mindre svullen än innan, när vävnaderna kan fördela vätska som de ska. Tyvärr tror ofta folk att detta betyder att man ska undvika salt. Så trodde även jag. Jag fick extrema svullnader efter en räk- eller kräftfest. Det händer aldrig nu.

Man kan också ha obalans i fler elektrolyter, som magnesium, kalcium, kalium. Misstänker man det, exempelvis om man haft svårare ätstörning, så bör man låta testa sig om man tänker inta större mängder salt. Särskilt kalium kan vara förhöjt vid binjureutmattning (adrenal fatigue som man får efter åratal av stress) och för lågt om man haft bulimi eller behövt använda laxermedel. En som jag, vet då inte alls, och bör testa sig. Blod visar ofta inte så mycket eftersom det är så viktigt med balans i blodet att där syns det sist, men man brukar se om man ligger i övre eller undre halvan av referens. Ligger man som jag i undre halvan på kalium, så har man troligen inte överskott. Exakt hur man är obalanserad beror alltså på många saker: om man kräkts, laxerat, om man har en binjureutmattning som berör hela binjurebarken, eller bara cortisolsystemet, om man stressar mycket eller ej, om man medvetet uteslutit vanligt salt eller ej, och hur man druckit.

Att tillföra mer salt genom att salta till smaklighet, samt tillsätta ca 1 % i dryck, skadar dock inte i dessa fall (stycket ovan. De som har svår hjärtsjukdom eller konstaterade svåra , kanske livshotande obalanser som läkare kontrollerar och kanske behandlar, bör lyssna på läkaren tills de är stabila!), men kan hjälpa mycket.

Hur vet man om man får för mycket salt? Matt Stone skriver att man känner sig som en tung robot som rör sig sakta. Drick då vatten! Också att det är ofarligt och visar att det ska mycket till att få för mycket salt (om man inte gör idiotgrejen att fylla kapslar med salt och inta mängder). Jag har inte råkat ut för detta, och har intagit några tsk mer salt per dag utan annat än positiva effekter samt att jag ibland får en sund törst som jag följer.

Observera att om du redan äter mycket natriumsalt, så är inte detta inlägg till för att mana på att man ska salta så mycket man någonsin kan. Det är vanligt att man som hälsointresserad drar saker för långt och nästan följer olika råd fixerat. Mer salt för den som äter för lite, och INTE så mycket salt man någonsin kan få i sig. Inte heller de som behöver mer salt, är rekommenderade att få en ny fixering och proppa i sig så mycket salt de kan. Optimala nivåer är bäst, varken för lite eller för mycket. Målet är att man saltar och dricker efter behag, och att vara lite mer extrem i början, en övergångsperiod.

Om du vet med dig att du dricker en hel del, och kanske undviker salt, prova att salta lite mer. Du kanske upplever en enorm skillnad i stressnivå och välmående.

Studie från Chalmers, där det rekommenderade låga saltintaget ifrågasätt: https://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj//studie-ifragasatter-rekommenderat-dagligt-saltintag-.cid1229809

Matt Stone har skrivit om salt och vatten i nästan alla böcker, men mest i boken som heter Hypoglycemia. Som vanligt rekommenderar jag även boken Diet recovery (ej 2:an) för den som vill få så mycket M. Stone som möjligt i samma bok.

8 svar på ”Detta eviga vattendrickande (och saltundvikande)”

  1. Hej! Tänkte höra, kanske du har skrivit men jag missat, vet du hur dina natrium/kaliumvärden (serum/plasma)? Jag har så gott som alltid ätit mycket salt, alltid varit svullen (har central hypotyreos också, så det påverkar ju såklart också). Ätit ännu mer salt när jag fann Matt, Joey etc. Det är bara det att jag upplever inte att jag mår bättre av mer salt (natrium), svullnar mer etc. Mådde inte bra av noll tillsatt salt heller, som under min fruktarian-period. Jag ligger alltid väldigt högt på natrium i prover, oavsett hur mycket salt jag äter, och lågt i kalium. ”Strunta i blodprover” säger många, men det faktum att jag både ligger högt och upplever mig må sämre av mycket salt börjar få mig att fundera. Är lite nyfiken på om du vet hur du brukar ligga på blodprover, om du ligger lågt i natrium och därför mår bättre av mer salt, eller om du ligger högt och ändå mår bra av det?

    1. Hej! Jag har legat i nedre halvan inom ref. Men jag ligger även där med kalium.

      Alla har nog sin individuella bild, och jag har ganska komplicerad bild men inte akut låga värden. Kroppen gör ju sitt yttersta för att hålla vissa saker inom vissa värden, så som elektrolyter och pH.

      Man kan ju ha andra obalanser än att behöva mer natrium. Jag t.ex. har också lågt kalium ju, och det är inte helt vanligt att ha det ihop, särskilt inte som det verkar vara problem med binjurarna eller HPA-axeln.

      Stones kollega Garrett Smith tycker att man ska kolla sina mineraler med hårmineraltest, för att ta reda på vilka obalanser man har, och det är säkert en god idé. Bara det att alla inte är lika bra på att tolka, och att det är dyrt.

      Har du testat sådant?

  2. Jag har anammat principen att dricka efter törst, och minska drickandet snarare än att öka på saltet (provade det också, men det ledde bara till besvärande törst). Men det skumma är att urinen inte blir mer koncentrerad, den är fortfarande blek i färgen och i princip luktfri. Det som är annorlunda är att den är tydligt grumlig/ icke transparent, men fortfarande blekfärgad. Har du någon idé om hur det kommer sig? Svårt hitta info på nätet om detta… Verkar stört omöjligt för mig att få mer bärnstensfärg på urinen. Inte för att jag eftersträvar det (lite FÖR koncentrerad kanske) men som det är nu så är den gulgrönblek oavsett mängden vätskeintag och dessutom grumlig. Känns udda, liksom. Har inga symtom på UVI så tror inte det är det. Får väl skaffa urinstickor från apoteket och kolla…

    1. Hej igen. Enda gången jag vet att jag sett grumlig urin, var när mina hundar hade urinvägsinfektion. Kanske bra om du kollar det. De kan ju vara ”tysta” och har man haft stor genomströmning av urin, så kan man vara lite försvagad gissar jag (genomspolning är nog bra just när man har urinvägsinfektion, men ständigt kissande är inte bra).

      Jag skulle nog fortsätta att dricka efter törst, och salta efter tycke och smak, inte dra ned på det med vilje, utan salta så det är gott.

      Om du kissar max var fjärde timma, normala mängder, dricker normalt o.s.v. inte kissar på nätterna, så kanske färgen är rätt? Det ska ju inte vara mörk eller kraftig färg heller.

      Räkna med att man inte kommer i balans direkt. Ändra lite i taget. Beroende på vad man haft för problem, kan det ta olika tid att komma i balans. Vissa kan köra på direkt med massa salt och sluta dricka mängder, andra får börja lite i en ände.

      Men glöm inte att kolla det grumliga. Så du är på säkra sidan med det så det inte är en ”tyst” urinvägsinfektion.

  3. Att kissa var fjärde timme känns lite överdrivet? Särskilt om man slutar med att okynnesdricka. Måste ju vara väldigt individuellt hur stor och ”vältränad” urinblåsa man har också? Jag går på toa på morgonen och sedan behöver jag inte gå förrän en bra bit efter lunch. Finns väl ingen poäng med att springa och småskvätta. Bästa sättet att förebygga en urinvägsinfektion är ju dessutom att skölja igenom urinröret ordentligt när blåsan är ganska välfylld.

    1. Hej! Det är en så kallad grundinställning. Om man som frisk kissade var 6:e timma (endast 3 ggr/dygn då, eftersom man ska sova också) så är det säkert ok.

      Urinen bör inte vara för ljus eller för mörk och skarpdoftande, utan lagom. Är den lagom men man kissar för sällan, kan det tyda på att man behöver dricka lite mer. Men mår man bra, ingen törst, inga symptom som tyder på att man bör dricka mer, så är det säkert ok.

      Var fjärde timma var tänkt (enligt Stone som skrivit om det) att just INTE vara småskvättande. Många som dricker överdrivet, kissar vanligen oftare än så, och ofta inte småskvättande, utan dricker rejält och kissar rejält, fast för ”stor ruljans”, alternativt som du beskriver, men sedan varje timma hela kvällen (tyder på påverkad rytm på olika sätt beroende på mer exakt hur det ser ut, men jag kissade hela kvällar och nätter när jag hade omvänd kortisolkurva).

      Som sagt, om du känner att det funkar bra, och inte kissar ofta på kvällarna, så är det ok. Har du några som helst hälsoproblem du vill bli av med, kontrollera att de inte har med lätt vätskebrist att göra.

      Själv kissar jag var 4:e till 6:e timma numer. Kl 6:30, sedan ibland före lunch efter ca 5 timmar, ibland efter. Sedan ofta 2 gånger till, efter 17-kaffet och innan jag lägger mig. Men sista gången är jag inte alltid så kissnödig, utan ser till att inte lägga mig utan att ta bort risken att man blir kissnödig på natten.

      1. Ja, det där låter fullt rimligt.

        Jag tillhör sorten som nästan får ångest om jag inte har min vattenflaska inom räckhåll, jag blir liksom törstig bara av tanken att inte ha omedelbar tillgång till vatten. Det är dock mest psykologiskt, kan gå runt i stan halva dagen utan att dricka ur den. Intressant tanke att börja salta sitt dricksvatten också. Varför inte, liksom. Får man fråga vilket salt du använder? Jag använder mest Celtic sea salt men det innehåller inget tillsatt jod. Vad väljer du och hur ser du på behovet av jod?

        1. Hej igen! Jag har faktiskt inget särskilt salt, utan varierar – och tror att det är bra. Nu tar jag ammoniumjodid som tillskott, (RDI-mängd bara) så jag struntar i om salt är joderat. Jod ska ju ingå i havssalter, men hur mycket det är jämfört med RDI vet jag inte.

          Ibland hör jag om faror med otvättat salt, samtidigt som det säljs som delikatess i fiskbutiken och som nyttigt i hälsokosten.

          Celtic salt är rätt dyrt och finns inte överallt, så jag har kört tvättat och otvättat havssalt av vilka märken som helst. Jag har grovt otvättat till matlagning.

          På ett ställe läste jag att det kan vara så mycket bakterier i otvättat havssalt, att det inte alltid går att använda när man fermenterar. Personen var inte för eller emot, bara konstaterade. Och det är ju lite intressant. Jag minns att min fermenterade sill blev hemskt underlig vissa gånger, och jag använde ju mycket av otvättat havssalt.

          När det gäller behov av jod, så ser jag nog på det som på allt annat: man bör på något lämpligt sätt testa sig innan man tar högre doser. Jag blir nästan förskräckt när folk tar Lugols droppvis. Det är ju 10 ggr RDI i en droppe och vissa tar 2-3 droppar per dag under långa perioder. Dropptest på hud vet jag inte heller om man kan vara säker på – det verkar inte som att alla tror det heller, vare sig de är skolmedicinare eller alternativare.

          Jag har gått på tips om mineraler i skaldjur och andra havsdjur (det stod inte fisk rakt ut, så jag vet inte om det är något särskilt med dem eller om de också har mineraler, men det går säkert att kolla – eftersom jag mest kör räkor och bläckfisk så har jag inte kollat fisken), mineraler i torkad frukt, och mineraler i buljong (som jag nästan druckit för mycket, så det blir inte jätteofta). I just havsdjur bör ju finnas selen, zink och jod. Särskilt ostron är bra, men efter att ha köpt flera döda så har jag gett upp för tillfället.

          En ganska stor del av mina kolhydrater är från torkad frukt. En påse per dag. Jag har inte kollat exakt vilka mineraler som finns där, utan hade dels ätit det ändå, och dels tänker jag att jag äter varierat av riktig mat, så det blir nog bra.

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *