Att prova tillskott, naturpreparat och dieter hur som helst.

Ibland blir jag skrämd av vad folk skriver. De hör ett tips om att något ”är bra för oss med hypo” eller ”ett måste när man är stressad eller utbränd”.

Jag har själv varit sådan. Testat både det ena och det andra, ibland i rejält höga doser, ibland bara med dåliga effekter eller hål i plånboken.

Många tror att eftersom det inte finns några listor likt de i FASS, över biverkningar, så har naturpreparat färre eller inga biverkningar än läkemedel. Eller så tror man det felaktiga ”naturligt är inte farligt”, men tänk då på digitalis och andra starka mediciner. Oftast handlar det om att det just inte finns studier på biverkningar, eller att preparatet är svagt. Men ett preparat som t.ex. höjer serotonin, kan, precis som vanliga mediciner som höjer serotonin, orsaka serotonergt syndrom vid tillräckligt hög dos.

Nu var det kanske inte biverkningar jag tänkte fokusera på, utan på att man bör ändra inställning och vad man kan göra.

Några exempel:
– D-vitamin kan man ta upp till 10 000 IE per dag utan problem. Jag åt 5 000 IE per dag och fick toxiska 350 nmol i blodet enligt test. Man bör inte ligga över 250 eller om det var 275. Som optimal nivå (labreferenserna är superlåga, under det som anses optimalt, så dem jämför jag inte med). Så höga nivåer kan ge för högt upptag av kalcium, som sedan inte kan lotsas rätt, utan ge förkalkningar i mjukdelar.

– Äta för mycket lök. Lök, även vitlök, innehåller allicin. Detta ämne ger en speciell anemi hos djur. Livshotande. Många inser inte att vi bara hanterar allicin bättre. Vi får samma anemi och vi är känsliga, eller följer råd om att äta mycket lök (t.ex. de mängder det kan bli om man äter GAPS-diet).

– Detoxande leror och preparat. Jag vet inte varför, men vissa kan påverka benmärgen så att man drabbas av en annan slags anemi där alla blodkroppar sänks. Kanske preparatet i sig självt, eller om lagrade gifter släpps fria. Var försiktiga med sådant som kallas detox. Effekterna som vi tror är die off eller utrensning, är ibland bara kroppens reaktion på något som är ytterligare belastande.

– Gurkmeja eller det gula ämnen kurkumin (curcumin). Detta sägs vara antiinflammatoriskt. Och de må vara så, men det kelerar också järn och koppar. Den som äter detta under lång tid, riskerar att drabbas av järnbrist eller mineralobalanser. Curcumin finns som verksamt ämne i mediciner/preparat som tas vid hemokromatos (för mycket järn, kroppen gör sig inte av med det).

– Niacin, nikotinsyra, d.v.s. inte nikontinamid. Flushen beror på prostaglandiner av typ 2 (de inflammatoriska) så man kan faktiskt fundera över hur nyttigt det kan vara. Jag tog en kur på en nivå som gav en flush. 2-3 gånger per dag. Det blev inte megadoser (inte ens halvvägs mot de högsta terapeutiska doserna). Niacin sägs ju ”bara vara B-vitamin som kissas ut = ofarligt”, men jag blev irriterad, argsint, röda svullna ögon dygnet runt, kände mig som om jag hade influensa, och fick kommentarer av de flesta om hur sjuk jag såg ut. Naturligtvis fick jag inga som helst goda effekter.

– Lakrits. Detta förordas friskt vid lågt kortisol, utbrändhet o.s.v. Anledningen är att det innehåller glycyrrhizinsyra som funkar som aldosteron, och höjer natrium men sänker kalium. Detta leder också till höjt blodtryck. Det kan vara ett bra preparat, om man vet att man behöver just den effekten,m samt följer via blodprov vad som händer. Men det finns folk som INTE behövde sänka sitt kalium, och vissa hamnar på akuten, i allra värsta fall med hjärtpåverkan och hjärtstopp.

– Lavemang, med kaffe, salt, eller utan. Inom GAPS t.ex. förordas lavemang. Lavemang spolar ut elektrolyter och kommer att påverka elektrolytbalansen. I allra värsta fall med hjärtpåverkan (det handlar om natrium och kalium igen).

– Naturliga medel som hjälper tarmen. Nej, det är inte bara laxoberal & c:o som ger beroende eller elektrolytobalanser. Allt som får tarmen att jobba mer, kommer på sikt att göra den mer beroende av att få hjälp med det. Ganska logiskt egentligen, eftrsom en tarm som ”vill” jobba sakta, kommer att slappa ännu mer om något sätter mer fart på den. Man blir beroende av preparatet. Och allt som funkar genom att dra vätska till tarmen, som Mg-oxid, riskerar att dränera oss på kalium.

– Alla vitaminer som ”kissas ut” tros vara ofarliga, men dels kan höga doser belasta njurarna, och dels kan man få konstant för höga värden då kroppen inte hinner göra sig av med ämnena. På samma sätt som att allt för högt vattenintag inte är bra trots att vatten är ofarligt och kissas ut.

– Adaptogener. De sägs boosta binjurarna utan att göra det minsta av det som koffein gör. Hur vet vi det? Det kanske är sant? Men jag har bara hört det av ”folk”. Typiskt en grej som många tar och tror en massa om. Gör man så, så chansar man. Jag vet inte om det är farliga saker, och det är inte ens säkert att koffein är farligt, så kanske spelar det ingen roll, men är det potenta tillskott, så bör man veta mer än att folk i FB-grupper rekommenderar.

– Att inte kolla former på ämnena. Vissa former är overksamma eller rent av skadliga. På samma sätt som bioidentiskt progesteron är cancerskyddande, men gestagen är motsatsen.

– Vissa ämnen ska inte tas ihop. De kan i bästa fall ta ut varandra, i sämsta fall slå sig ihop till något skadligt.

– Att hoppa på diverser dieter utan en tanke. Man hör att fett är dåligt vid reflux, att kolhydrater är dåligt vid reflux, att whole food funkar på diabetes, att lowcarb funkar, att vegankost funkar o.s.v. Men varför funkar de, och är det då något för min situation? Vissa dieter kan motverka, verka bra först men inte sedan, passa ena men inte andra.

– Att äta väldigt mycket av någon råvara, men inte ha hela bilden klar. Vissa saker verkar nyttiga, men innehåller antinutrienter som är ganska kraftfulla. Inte så få personer har ätit sig sjuka genom att överdriva intag av råa kålväxter, råa gröna blad, fullkorn i mängder utan att känna till hur man hanterar fytinsyra, för mycket protein, för snedvriden makronutrientbalans (protetin/kolhydrater/fett), för mycket eller för lite av enskilda aminosyror eller fettsyror p.g.a. högt eller lågt intag av något. För mycket eller för lite salt eller vatten, där man går efter råd i stället för efter kroppens signaler. För mycket rått eller för lite.

Listan kan göras lång. Man inser att man behöver ha mycket kunskap innan man provar diverse saker.

Jag säger inte att man INTE ska ta tillskott. Jag tar själv en del tillskott. Men man bör veta om man verkligen behöver och vad man ska välja. Man bör INTE köpa för att någon tipsar om att ”detta funkar för mig” eller ”alla med X måste ta detta”. Däremot kan man såklart kolla upp om det kan vara något vettigt.

För att kolla, brukar jag först googla rent allmänt om ett ämne eller tillskott. Jag kollar vad det brukar användas för, och när man brukar behöva det. Sedan googlar jag på det ihop med det tillstånd jag vill häva eller behandla. Verkar det vara vanligt och fungera? Verkar folk prata om fallgropar eller är det kanske ett preparat som de ”bara tar” men inte vet om det funkar – och det enda de får är ett stort hål i plånboken? Sedan googlar jag också preparatet ihop med ”side effects” eller liknande, samt ihop med sådant som jag själv vet att jag ligger dåligt till på (som ämnesomsättning/hypo, järnbrist, håravfall där jag såklart inte vill återvända till problemen).

Jag kan också berätta att jag alltid googlar lika noga med läkemedel. Jag är inte en person som hyllar läkemedel precis, utan tar bara om jag verkligen måste.

Att jag kom på att skriva det här inlägget, är för att jag hela tiden ser hur folk börjar med preparat, ofta höga doser, för att de fått något tips. Antingen av andra som tycker att ”det funkar på mig” eller från folk som säger sig vara (eller ger intryck av att vara) något slags näringsterapeuter.

Förut var jag alltså sådan själv. Med tillskott, dieter – även med läkemedel där jag provat en massa saker och råkat illa ut. Man måste faktiskt inte ta emot läkemedel för alla åkommor. Fråga läkaren om det går att läka ut själv, om det finns alternativ, kolla (googla) om det verkar finnas kostförändringar eller råd om kost som kan bota eller lindra. (Och ja, man bör vara lika skeptisk till kostråd, googla googla googla allt, noga.)

Största problemet för mig och kosttillskott har kanske inte varit att de ibland varit skadliga, utan det enorma hål i min plånbok som de skapat. Verkningslösa tabletter som i stort sett varit som att stoppa i sig kapslar med tillsatser.

Jag äter som sagt en del tillskott än, några som jag misstänker behov av, och där jag minutiöst kollat former på ämnena, tillsatser, tillverkarnas rykte o.s.v.

Detta eviga vattendrickande (och saltundvikande)

Har ni problem med svullnader, med ständigt nattkissande, med låg temperatur, med stress och låg ämnesomsättning? Då kan detta inlägg vara av intresse. Sist står tips om vad man kan läsa för att lära mer om detta.

Att salt är farligt och ska undvikas har vi hört nästan hela livet.

Att man ska dricka mycket, mer än man vill, har man också hört. Man får tips om hur man får i sig mer vatten, och hur man har med sig vatten överallt. Man ska dricka tills urinen är helt utspädd helst. Sägs det.

Vad händer då?

Att inta mer vätska än vi behöver, gör att vi måste utsöndra det. Såklart. Med urinen följer salter, särskilt natrium. Är man inte på topp och kan balansera detta, utan kanske utbränd, deprimerad, har metabola problem /hypothyreos och undervarianter) så klarar man inte det så bra. Man kan skapa en natriumbrist och allmän elektrolytobalans. När natrium blir lågt, får vi symptom på hyponatremi, t.ex. svullnad, men också irritation, yrsel, lättare förvirringskänsla. Nu får vi ju inte de akuta och dödliga symptomen om vi inte dricker så mycket att vi blir s.k. vattenförgiftade, utan det handlar mer om kroniska problem av lättare art. Dock tillräckligt svåra för att skapa stora problem. Akut renodlad hyponatremi är livshotande och man kommer inte gå runt med det, utan själv förstå att det är dags att ringa akuten/ambulans. Det svåra tillståndet har mycket lägre värden i blod än vi har. Vi kan ligga runt nedre referens, och vissa hamnar inte utanför ref.

På grund av tvåvägsfunktionen a ger b, och b ger a (som går igen i mycket), kommer det ökade intaget ge stress och starta en ond cirkel. Stress ger nämligen ofta ett behov av att kissa (samma funktion som när en person som chockas kissar ned sig, fast inte samma nivå), och skapar vi en situation där vi är oftare kissnödiga än normalt, blir vi stressade och kissar mer. Stressen ger även låg temperatur som på samma tvåvägssätt driver på hypometabola tillstånd. Stress i sig startar ofta problemen, som vi sedan håller vid liv genom diverse underliga kostråd, som: drick flera liter extra vatten per dag, eller, blir du törstig så har du druckit för lite. Nej, inga andra djur dricker om de inte är törstiga. Även användande av laxermedel eller lavemang, drar ut elektrolyter och skapar obalanser, vilket kan starta samma onda cirkel.

Den som dricker mycket, ofta i kombination med för lite natrium i intag eller i kroppen, har ofta nedanstående problem:
– kissar ofta och genomskinligt. Ibland så ofta att man får ont av allt torkande.
– sover inte hela natten igenom utan att vakna och kissa.
– kan vakna under natten, vara kallsvettig, ha svårt att somna om (adrenalinsystemet har en topp någonstans 1-3 på natten).
– känner sig ständigt uttorkad och törstig.
– kan vara svullen och tro att den behöver mindre salt.
– förstoppning eller diarré.

I Matt Stones böcker (Matt är mycket intresserad av detta, och tycker att salt är så viktigt att det nästan borde vara sin egen näringsgrupp) står att man faktiskt kan mäta temperatur en stund efter mat- och dryckintag och märka rätt tydliga skillnader om man dricker mer och intar lite salt, eller tvärtom.

Jag har testat att vid sängdags inta 0,5 tsk salt med 1 tsk socker. Och då sovit bättre. Framför allt kissar jag ALDRIG på natten mer, förutom då jag är extra stressad.

Jag kan också märka att så fort jag blir tömd på energi (jag har fortfarande kvar det sista: mycket lågt cortisol), så blir jag kall och trött, och kissnödig. När man vet om det här, så märks det väldigt tydligt och man slutar att förvånat undra varför man är frusen eller springer på toa plötsligt. Tar jag salt + socker då, så försvinner problemen. Samma salt + socker använder jag om jag råkat gå ut och gå precis innan jag ”tar slut”. Grejen är att kombinera. Utan salt, får man bara en sockerkick vid en s.k. blodsockerkänning, som det här ofta känns som när det händer akut. Naturligtvis lever man inte på detta, utan det är en akutåtgärd eller kan användas inför sänggående. Saltet får bäst effekt ihop med lite snabba kolhydrater, och optimalt sett så borde man ha lite fett och protein också. Ta en salt ostbit funkar därför liknande.

Jag har alltså slutat att dricka förutom då jag är törstig. Nu dricker jag en smoothie på morgonen (näringstät, och med salt i, för att undvika utspädning i kroppen), några koppar kaffe samt 2 portioner kefir per dag. jag sköljer även ned ett par tillskott med vatten. Så jag dricker nästan inget mer. Ibland blir jag törstig, och då dricker jag såklart. Till maten tar jag inget vatten alls, om jag inte blir törstig. Något att tänka på om man under lång tid går på GAPS i stadierna där man äter nästan bara buljong.

Mer natrium kan även lösa förstoppningsproblematik för många, men för andra krävs även kalium. Det beror lite på hur obalanserna ser ut.

Hur uppnår man balansen?

För att balansera sig fram:
– Öka saltintaget! Du har ca 0,9 % salt i dina kroppsvätskor, så ha minst denna salthalt i vätskor och mat. 1 % brukar innebär att det inte smakar vattnigt och inte salt. Därför att vi har samma halt. Ha gärna lite mer i början och vid känningar av kyla, stress eller kissnödighet.
– Målet är att kissa var fjäre timma under vaken tid, och inget på natten, samt inga uppvaknanden. Regulera genom saltintag.
– Urinen ska vara ”pissgul”. Färgen kallas så för att urin ska se ut så. Den ska lukta urin och se ut som urin. Den ska INTE vara genomskinlig och mer verka som vatten. Men man ska inte heller ha mörkgul starkt luktande urin. Då kan man dricka lite mer eller minska lite på saltet, vilket man nu verkar ha dragit för långt. (Man ska INTE fylla kapslar med salt och svälja massor, utan smaklighet kan styra, samt enstaka ”snabbt skölja ned någon halv tsk”.)
– Det bästa är att kombinera saltet med lite snabba kolhydrater som ex torkad frukt eller lite socker, särskilt när man hävder ett tillstånd som sömnlöshet, frekvent urinerande, stress, kalla händer och fötter. Jag tror att fett och protein är bra att ha till också, så gärna ost eller smarta snacks (d.v.s. med ett bra fett, inte solrosolja/rapsolja, utan eko palmolja, hicg oleic sunflower oil [=low linoleic], kokosfett o.s.v.. Är det inte akut, så följer saltet mer normalt med vanliga maten och man behöver inte tänka så mycket på denna punkt.

Matt Stone skriver om hur han märker att han blir nästan för varm om han äter för mycket salt. Då är det som sagt bara att tänka att man kommit rätt långt på väg, samt ta sig ett glas vatten och vara lite mer avslappnad med saltet (den som bara saltar efter behag kommer sällan råka ut för det där).
Hur är det med farligheten då?

Ja, all forskning som jag har sett (inte diverse tolkningar i flera steg), visar att salt kan vara farligt när man redan är hjärtsjuk. Inte att salt orsakar hjärtsjukdom. Låter det konstigt? Se på det som en person som brutit ett ben. Att gå ut och gå är ingen bra idé för personen. Men vi avråds inte i allmänhet från att promenera, med motiveringen att det skulle orsaka benbrott. Var kritisk till hur forskning förs ut och fram. Ibland har dessa tolkningar ett annat syfte än vårt bästa (syftet kan vara pengar, få stöd för egna teorier eller liknande).

Observera att jag råder inte någon som har farligt högt blodtryck och kanske går på mediciner, att börja salta massor. Oavsett vad jag tror om sjukdomar, så bör man inte testa vad som helst ihop med medicinering och tillstånd som man inte har full kontroll över än. Tala alltid med er läkare om ni har sådana problem.

När man börjar äta mer salt, om man haft riktigt lågt intag, kan det hända att man blir svullen först. Det brukar gå över efter några dagar. Sedan brukar man bli mindre svullen än innan, när vävnaderna kan fördela vätska som de ska. Tyvärr tror ofta folk att detta betyder att man ska undvika salt. Så trodde även jag. Jag fick extrema svullnader efter en räk- eller kräftfest. Det händer aldrig nu.

Man kan också ha obalans i fler elektrolyter, som magnesium, kalcium, kalium. Misstänker man det, exempelvis om man haft svårare ätstörning, så bör man låta testa sig om man tänker inta större mängder salt. Särskilt kalium kan vara förhöjt vid binjureutmattning (adrenal fatigue som man får efter åratal av stress) och för lågt om man haft bulimi eller behövt använda laxermedel. En som jag, vet då inte alls, och bör testa sig. Blod visar ofta inte så mycket eftersom det är så viktigt med balans i blodet att där syns det sist, men man brukar se om man ligger i övre eller undre halvan av referens. Ligger man som jag i undre halvan på kalium, så har man troligen inte överskott. Exakt hur man är obalanserad beror alltså på många saker: om man kräkts, laxerat, om man har en binjureutmattning som berör hela binjurebarken, eller bara cortisolsystemet, om man stressar mycket eller ej, om man medvetet uteslutit vanligt salt eller ej, och hur man druckit.

Att tillföra mer salt genom att salta till smaklighet, samt tillsätta ca 1 % i dryck, skadar dock inte i dessa fall (stycket ovan. De som har svår hjärtsjukdom eller konstaterade svåra , kanske livshotande obalanser som läkare kontrollerar och kanske behandlar, bör lyssna på läkaren tills de är stabila!), men kan hjälpa mycket.

Hur vet man om man får för mycket salt? Matt Stone skriver att man känner sig som en tung robot som rör sig sakta. Drick då vatten! Också att det är ofarligt och visar att det ska mycket till att få för mycket salt (om man inte gör idiotgrejen att fylla kapslar med salt och inta mängder). Jag har inte råkat ut för detta, och har intagit några tsk mer salt per dag utan annat än positiva effekter samt att jag ibland får en sund törst som jag följer.

Observera att om du redan äter mycket natriumsalt, så är inte detta inlägg till för att mana på att man ska salta så mycket man någonsin kan. Det är vanligt att man som hälsointresserad drar saker för långt och nästan följer olika råd fixerat. Mer salt för den som äter för lite, och INTE så mycket salt man någonsin kan få i sig. Inte heller de som behöver mer salt, är rekommenderade att få en ny fixering och proppa i sig så mycket salt de kan. Optimala nivåer är bäst, varken för lite eller för mycket. Målet är att man saltar och dricker efter behag, och att vara lite mer extrem i början, en övergångsperiod.

Om du vet med dig att du dricker en hel del, och kanske undviker salt, prova att salta lite mer. Du kanske upplever en enorm skillnad i stressnivå och välmående.

Matt Stone har skrivit om salt och vatten i nästan alla böcker, men mest i boken som heter Hypoglycemia. Som vanligt rekommenderar jag även boken Diet recovery (ej 2:an) för den som vill få så mycket M. Stone som möjligt i samma bok.

Kalium

Efter att ha läst om några allvarliga fall av kaliumbrist i samband med GAPS-diet och liknande, har jag intresserat mig lite för just kalium. Troligen har och hade jag själv problem med för lite kalium. Jag märkte det främst genom att jag inte kunde äta mycket natrium innan jag fick symptom på felaktig balans kalium/natrium, samtidigt som jag hade symptom på för lite natrium. Alltså: det gick inte att äta optimalt med natrium, och det berodde på att jag hade för lite kalium. Antingen var balansen dem emellan bra, och jag hade klart för lite natrium, eller så var balansen rubbad när jag började närma mig bra nivåer av natrium.

Vad orsakar kaliumbrist då?

Jag har funnit en hel del orsaker, och en del av dem förordas av GAPS.

  1. Högt intag av lakrits, t.ex. lakritsextrakt som sägs vara bra vid lågt blodtryck och bra för trötta binjurar. Googlesökning på ”lakrits kaliumbrist”.
  2. Detox och utdrivande föda/preparat, även vätsktedrivande. Troligen inte vad som helst och allt, men sådant som är vätskedrivande. Jag har funnit lite olika exempel, men kan inte säga själv hur stor utdrivande effekt vart och ett har. När jag letat info, har jag fått exempel på maskrosrot, bitterörter, selleri. Säkert finns det mer.
  3. Lavemang. Detta som förordas varmt av Dr Natasha (GAPS), kan alltså ge svår kaliumbrist. Här går det att hitta exempel på folk som fått hjärtproblem när de ägnat sig helhjärtat åt GAPS och lavemang. Se lavemang som kurer. Vissa klarar dem bättre än andra, och för mig som lätt får problem med elektrolytbalansen, märktes det direkt att jag fick vätskesvängningar och inte kunde syssla med sådant här. Att få höra att det är ”detox, fortsätt” eller ”det är bara detox, backa lite och ta nya tag” kan vara förödande råd. Googlesökning på ”potassium deficiency enemas”.
  4. Laxermedel och allt annat som drar vätska till tarmen. Kräkningar och diarré är kända orsaker till kaliumbrist, och laxerar man, så framkallar man samma problem.
  5. Den av Dr Natasha rekommenderade magnesiumoxiden, som används som ett ”säkert” preparat mot förstoppning. Den sägs vara icke beroendeframkallande o.s.v. Tyvärr stämmer det inte. Den ÄR beroendeframkallande. Och den, precis som annat som drar vätska till tarmen, dränerar på kalium. När jag googlar, hittar jag en hel del som berättar att de har svårt att sluta med magnesiumoxid mot förstoppning, det blir värre än innan. Det får nog ha ett eget inlägg, för nu handlade det om kalium. Slutsatsen här är att allt som drar vätska till tarmen, även magnesium, dränerar kroppen på kalium.
  6. Kurera.se sida om kalium kan man läsa följande:
    Interaktion med näringsämnen och födoämnen
    Utsöndring av kalium ökar vid stora intag av magnesium, kaffe, socker och/eller alkohol.”
    Googlar man, så finner man att även magnesiumbrist kan orsaka kaliumbrist. Man inser undan för undan, hur otroligt viktigt det är med mineralbalansen. Man bör nog INTE tillsätta några terapeutiska doser av något alls, som man inte är mycket säker på att man har brist på. Mineralerna fungerar ofta i par som balanserar varandra, såsom kalium/natrium och magnesium/kalcium. Dessutom påverkar de varandra åt andra håll, som magnesium och kalium.

Säkert finns fler orsaker till kaliumbrist, men inte som jag kommer på nu, och som kanske inte har gällt mig.

När man blodprovar mig, så kan man se låga värden av både kalium och natrium. ”Ät mer salt” sade min läkare. När jag berättade hur mycket salt jag åt, samt även kaliumtillskott som jag åt, blev han lite fundersam. Hur kunde värdena vara så låga då?

Ja, jag vet inte säkert, men kalium tror jag att jag dränerat mig på genom både mitt tidigare leverne och mina tillskott under min hängivna tid på GAPS. När jag använde magnesiumoxid för att hjälpa tarmen, och åt mycket lakrits, försökte med andra metoder för att hjälpa tarmen, fick jag stora vätskesvängningar. Som värst 10 kg på några dagar, och svullen. Åt jag kräftor på kräftskiva (helt utan alkohol) så kunde jag öka 10 kg i vikt till dagen efter. Efter några dagar på kaliumglukonat, minskade svullnader, och mina ögonlock började bli tydligt mindre svullna.

Det rekommenderade dagliga intaget av kalium är ca 2500 mg genom kosten. Tillskott innehåller ofta bara 99 mg. Jag har köpt tillskott där man kan få i sig betydligt mer, och tar just nu 3000 gram. Min läkare säger att det är ok, och att man måste upp i 15 000 gram för att riskera något. Och det stämmer med vad man läser när man googlar runt.

Vill ni läsa mer om kalium på svenska, titta gärna här: Kurera.se – Kalium. Där kan ni även läsa er till vilken form av kalium som kan passa bäst. Jag själv har fått bättre resultat av de former som anses ”sämre”, så kanske man får prova sig fram lite också. Intressant att notera, och som gjorde att kalium fick min totala uppmärksamhet ett tag, var det om hur kaliumbrist orsakar förstoppning, och hur sätten att hantera förstoppning i sin tur orsakar kaliumbrist. Lätt en ond spiral här. Genom ätstörning (svält eller kräkning) eller detox och GAPS-rekommenderade lavemang, kan man starta den spiralen.

Och vill ni köpa de tillskott som ger mycket kalium till rimlig kostnad, så finns det några alternativ på iHerb. Om ni i kassan anger rabattkoden GEB637, så får ni 5-10 dollars rabatt på ert första köp.

  1. Now Food Potassium gluconate powder – rent pulver av kaliumglukonat. Smakar salt, men ger någon bismak, så salta inte maten med den utan rör ut i vatten och skölj ned.
  2. Now Food Potassium chlorid – också rent pulver, och den form som finns i mineralsalt. Smakar mer som vanligt salt, så prova gärna att ta din dos på mat. Jag brukar skölja ned, eftersom jag även behöver mer natrium och inte vill ha hur salt smak på maten som helst.
  3. Life Enhancement potassium bicarbonate – en form som nog kan anses bättre av många. Den är basgörande i och med sin bikarbonatdel.

Min plan är inte att äta kalium för evigt, utan i en övergångsperiod när jag nu slutat med det kaliumutdrivande. Jag har t.o.m. märkts att det är mindre skadligt för mig att använda laxoberal för tarmen en gång per vecka, än äta magnesiumoxid dagligen, eller syssla med lavemang.

Jag räknar med att benbuljongen, bra animalier som äggula, inälvsmat, inte för mycket ”bara rent muskelkött utan senor” samt bra grönsaker kommer ge mig den näring jag behöver i framtiden, så jag kan fasa ut mina tillskott. Stress, som jag är extremt utsatt och känslig för, dränerar visserligen på näring, men då kommer jag att i stället inta ett multitillskott av mycket bra sort, hellre än sådana här punktinsatser. Med känd eller trolig brist, är det ändå på sin plats att ge visst tillskott. Just kalium är svårt att överdosera, om man tar de rekommenderade 3 000 milligrammen. Men inget bör man hålla på med för evigt, utan gärna som övergång, kur o.s.v. Det finns alltid en risk att kroppen ”lär sig” att ”det här är det så god tillgång på så det behöver man inte ens försöka ta upp, det går av sig själv”. Genom ”kurtänk” slipper man problemet. Testa en burk, gör ett uppehåll – kanske genom att inte köpa en ny förrän den andra är slut, och då få ett naturligt uppehåll.