Järn: köttfaktor, hemjärn, vegetabilier och järn

Det låter ju enkelt: har du järnbrist, ät något med mycket järn eller köp ett tillskott.

Enkelt är ju aldrig något, och här finns en uppsjö parametrar som vänder uppochned på allt man tror och lär sig.

Vid GAPS har man oftast svårt att ta upp många vitaminer och mineraler. Vidare anses det inom både GAPS, WAPF och Paleo att man ska inta så få tillskott som möjligt. Det mesta ska komma via maten. Och det är ju självklart sant. Men ibland måste vi ta tillskott. Ibland p.g.a. dåligt upptag just nu (eller om det blivit kroniskt), ibland p.g.a. andra faktorer som gör att vi inte får till oss det vi stoppar i oss, eller för att vi inte kan äta viss föda p.g.a. intoleranser och liknande. Stress och sjukdom kan också kräva ovanligt höga doser av vissa ämnen.

Järn är viktigt, och, enligt mig, så bör man se till att få upp värdena. Det är något som går alldeles utmärkt om man gör rätt, även vid GAPS om jag ska tro min egen kropp. Och gör man rätt, ska man dessutom slippa magproblem.

Olika sorters järn

Järn finns i olika sorter. Jag ska gå in på det rätt lätt, inte komma med kemilektioner.

För mig har det huvudsakligen handlat om två kategorier: hemjärn och icke hemjärn. Hemjärn finns i animalier, i rött kött, lever, blod o.s.v. Det är lättast att ta upp. Vill man köpa som kosttillskott, så finns det där också.

Icke hemjärn verkar finnas i flera varianter, jonform, tvåvärt, trevärt. Läkemedel med järn är ofta två- eller trevärda och kända för att skapa magtrubbel. Hemjärnet har mycket högre upptag än icke hemjärn. Enligt Kurera.se: Blodbundet järn har ett upptag på mellan 20–30 procent och icke blodbundet järn endast 1–3 procent. Blodbundet järn är alltså hemjärn.

I vegetabilier finns också icke hemjärn, och där är problemet att växters mineraler binds hårt till av olika ämnen som oxalsyra eller fytinsyra. Dessa ämnen kallas ofta antinutrienter just p.g.a. att de binder så hårt. De kan t.o.m. binda mer av mineraler från annan mat, i tarmen, och föra med ut. Summan blir att man blir av med mineraler. Därför är det viktigt att preparera vegetabilier på rätt sätt (mer om det i något annat inlägg som får komma senare).

För att undvika magproblem och för ökat upptag, rekommenderas ofta ”något surt”. Det stämmer, delvis. När man äter järn från vegetabilier, eller järn från medicin som Duroferon, kommer C-vitamin – ”något surt”, att hjälpa till att omvandla icke hemjärn till hemjärn, som sedan lättare tas upp.

För hemjärn gäller följaktligen inte ”ät något surt”, eftersom det redan är hemjärn. I stället går det att öka upptaget på andra sätt. I slutet av 60-talet upptäckte en grupp forskare att upptaget av hemjärn ökade av muskelkött. Man visste inte riktigt varför. Detta kallas ”köttfaktorn” och är något jag är noga med. Äter jag blodmat eller lever, så tar jag alltid lite muskelkött till. Skaldjur eller vanligt kött. 30-50 gram brukar jag ha. Musslor går bra, men tänk på att det är rätt liten del som faktiskt är muskel i den. Möjligtvis har den bland alla inälvor glatt muskulatur, som jag inte vet gäller som köttfaktor. Annars är det ju bara den stora stängarmuskeln man ser som vanlig muskel.

Enligt Kurera.se igen, så finns det även i animalier en rätt stor andel icke hemjärn, så det kanske är vettigt att ändå äta ”något surt” till.

Kolla gärna Kurera.ses info om järn som jag länkar till ovan. De har mycket information om alla vitaminer och mineraler, och skriver på ett sätt som inte verkar vego-, LCHF-, eller whatever-vinklat. Känns ganska objektiva.

Lite om mig och min järnbrist

Jag lider av järnbrist – eller har gjort. Eftersom jag behöver rätt extrema doser varje dag, antar min läkare att min tarm inte tar upp järnet effektivt. Han tror, som jag, att min tarm troligen är skadad. Jag har ju haft otaliga anorektiska episoder, och blivit sämre för varje omgång. Svält skadar tarmen…

Jag började äta tillskott. Först tänkte jag inte så mycket, utan köpte bara. Gick på mängden, så Blutsaft köpte jag inte. Senare testade jag Blutsaft ändå, då den rekommenderades. Det är järnglukonat i, inte särskilt bra som järnkälla, och dessutom tillsatt. De flesta tror nog att Blutsaft innehåller järn från sina naturliga ingredienser, men så är det alltså inte.

Jag fick aldrig upp värdena, och köpte då hemjärn i stället. Åt 100 mg per dag, vilket kostade alldeles för mycket. Järnet låg kvar på samma nivå. Ferritinet på nedersta gränsen, HB likaså, fritt järn – nedre gränsen.

Träffade min nya läkare, som till skillnad från vanliga läkare, inte tycker att man ska gå runt med värden ”på nedersta gränsen” samtidigt som man har symptom. Han ville ha upp mig på optimala värden och se vad som hände. Så jag fick Duroferon utskrivet. 100 mg per dag. Jag tog det tillsamman med sura saker och C-vitaminer (vanlig askorbinsyra ihop med flavonoider, inget buffrat). Järnet sköt i höjden, trots att det inte var hemjärn, och några magproblem hade jag inte, trots kroniskt hård mage (troligen eftersom jag åt C-vitamin till). Efter ett rätt kort tag, hade jag optimala värden.

Jag gillar nu inte tillskott, och kom på att söka efter järnrik mat. BLOD – det är det bästa. Lever sedan. Lever innehålelr vitaminer i mängder, och för att få i mig det järn jag behövde, krävdes lite väl mycket lever med tanke på A-vitaminöverdoser, så jag valde att äta mest blod, och äta lever två gånger i veckan.

Det har nu visat sig att mina optimala värden håller i sig, och jag är helt fri från tillskott.

Något ont i magen har jag inte haft av något tillskott alls, och då är jag ändå mycket känslig för förstoppning och alltid hård i magen. Antagligen beror avsaknaden av problem på att jag alltid tog C-vitamin till och kombinerade rätt.

När jag blir frisk från GAPS, hoppas jag kunna sluta med allt blod. Det går nämligen inte att få tag på KRAV-märkt, och det är oftast citronsyra i det. Lever däremot, kommer jag fortsätta med två gånger per vecka, kanske tre. Hittar jag KRAV-märkt blod utan citronsyra, så blir det självklart en och annan rätt med blod. Finns mycket gott man kan göra.

Kommentera: