Håravfall och låg ämnesomsättning

EDIT: Jag uppdaterar längst ned vad jag tyckt om de olika sessionerna.

I dagarna, 8-15 mars 2015, går en serie med videos, kallade ”Womens hair growth sessions”. Ni finner eventet här: Womens hair growth sessions

Det är gratis att lyssna och titta, men man behöver signa in med en emailadress och det ser ut som man kommer åt att filmerna oavsett vilken dag man tittar.

Matt Stone är med en av dagarna.

Det talas om kvinnligt håravfall från nya synvinklar, som:
– låg ämnesomsättning, även den vanliga som inte medicineras och som jojobantare, anorektiker, stressade och linolsyraätande drabbas av.
– balansera hormoner
– adekvat intag och balans av salter och vätska.

Jag har tittat på första bonusfilmen som berättar lite om eventet, samt tittar just nu på första filmen. Liksom mina boktips har jag inte tittat igenom allt innan jag tipsar, för då går liksom tiden förbi. Det är ju NU det pågår. Jag kommer uppdatera längst ned med vad jag tycker om de olika filmerna.

I samband med att jag själv lade om kost till mer kolhydrater, mer salt, mindre vätska och mindre linolsyra, upphörde mitt håravfall som jag haft sedan 2010 eller mer. Återstår bara att se hur det blir till nästa höst. Höstarna brukar innebära att mitt håravfall tar fart, men nu i höstas, slutade det ramla av när det brukar bli som värst. 3 månader innan det brukar sluta vanliga år. Samtidigt som jag kunde minska på liothyronin och blev väldigt varm. Jag blev även lite tröttare, eftersom jag kunde känna hur stressystemet slog av. Men det är helt ok då. Man är trött och ska läka. Med vila, inte under stresspåslag. Jag hade gått på adrenalin länge då. Nu gör jag inte det längre.

Nog om det, titta på dessa filmer, om ni misstänker låg ämnesomsättning eller har håravfall!

Minns att tecknen på låg ämnesomsättning är:
– kalla händer och fötter
– uppvaknande mitt i natten och frekvent nattligt urinerande
– låg sexdrift/lust eller svårt att få det att fungera (ja just det, SSRI sänker ämnesomsättningen om ni ser sambandet med vissa biverkningar här)
– långsamt växande hår med udda kvalitet, och/eller håravfall, ofta av lite manlig typ men även diffust
– långsamt fungerande tarm
– frusen.

Glöm inte: Womens hair growth sessions

Edit:
Session 1: Har precis tittat klart på första filmen, med Elizabeth Boham. Jag var inte imponerad. Mycket av det hon säger, är tvärtom mot vad jag har gjort. Jag hoppas att de andra är bättre. Matt Stone vet jag ju är bra, resten känner jag inte till. Elizabeth pratar om att äta GI-mat, vilket innebär rätt tuff stärkelse, att utesluta socker och raffinerat mjöl. Jag tror det är ett blindspår. Visst är det näringslös mat, men normala mängder är troligen inte farligt. Däremot de köpeprodukter dessa ”råvaror” finns i – kakor och helfabrikat. Proppade med industrioljor med HÖG halt linolsyra. Undvik gärna vitt socker och vitt mjöl för att det är ”tomma kalorier”, men de är inte de stora bovarna, det är ok att äta i mindre mängder.

Session 2: Handlar mest om problem med att upptäcka, förstå, blodprova och behandla hypothyreos. Med Janie Bowthorpe som har skrivit boken ”Stop The Thyroid Madness”.

Session 3: Calciumparadoxen. Om hur avsaknad av vitamin K2 gör att det nödvändiga kalciumet fastnar i mjukvävnaden och kalcifierar oss i stället för att ledas till rätt ställen. K2 kan man köpa på iHerb: Thornes D3 + K2 eller bara K2. Jag kör D3 + K2, ganska moderat dos eftersom jag fick toxisk nivå av D-vitamin på 5 000 IE, så jag kommer köpa en flaska enbart K2 också. Intressant avsnitt! Mycket om det spännande K2-vitaminet.

Session 4 idag: Matt Stone! Min guru pratar en hel timme. Han sammanfattar rätt bra vad han brukar skriva om. Tecken på låg ämnesomsättning och hur man fixar. En hel del om PCOS och infertilitet. Lyssna gärna. Tyvärr bara öppet till ca 20:00 i morgon, sedan kostar det om man vill lyssna. Jag ser att gårdagens sessioner upphört och nu kostar, tyvärr. Väl värt att höra Matt Stone, så missa inte!

This entry was posted in Tips.

30 thoughts on “Håravfall och låg ämnesomsättning

  1. Hej igen! Jag läser i appendix I i Diet recovery del 1 att ”morning-temperature targets are 99 butthole, 98,6 oral, 98,0 armpit” Det optimala vore alltså att ha 99 F i rektaltemp på morgonen, motsvarande 37,2 Celsius. Det är ju ganska högt, finns inte mycket utrymme för högre temp framåt em och kväll isf. Det är ganska förvirrande med att konvertera tempangivelser från armhål till rektal, från Fahrenheight till Celsius. Men kan man alltså förvänta sig en morgontemp på drygt 37 grader i längden? Jag har förresten precis fått tillbaka min mens (fantastiskt!) och fick ett temprekord i samband med ägglossningen, 37,2 grader vid uppvaknande, kunde knappt tro det.

    • 😀 Vad kul att du märker att det händer något 🙂

      Jag tror att det säkert finns vissa individuella skillnader i temp. När jag var barn och inte hade några som helst problem, hade jag ändå inte 37,0, utan låg på den lägsta gränsen 36,7 (det lägsta som jag tror är acceptabelt). Men när jag blev sjuk låg jag i stället på 36,2 som oftast.

      Jag tycker det verkar svårt med armhåletemperatur, för när jag tog det en morgon skiljde det mer än en halv grad på höger och vänster. Det kunde också skilja en halv grav mellan armhåla och anal ena gången, och inget alls nästa.

      Kurvan visade mer variation om jag bara körde i armhålan, så troligen är det inte så tillförlitligt. Jag tar ”där nere” i stället.

      Fast nu kollar jag inte så ofta. Dels glömmer jag, och dels sover min hund i min säng, och då får jag felvärme (30 kg på 38 grader ger effekter ^_^).

      • Det låter ju extremt mysigt och avstressande att ha ett levande gossedjur i sängen =D *Grön av avund*

        Min temp verkar också ha stabiliserat sig, till mellan 36,8-37,0 på morgnarna, och det känns tydligt i kroppen, fryser mycket mindre eller eg. inte alls…. Det där med coated tounge är också intressant – trodde det var typ ett normaltillstånd som alla har. Men numera är tungan ren och fin och rosa, även på morgnarna. Tungskrapan känns lite överflödig. Dock har jag fått lite akne och irriterad hårbotten. Men det är inget jag hänger upp mig på i nuläget. Magen är fortfarande lite trög men kan tömma tarmen dagligen så även det tar jag med ro tills vidare. Tänk att denna i grunden väldigt enkla princip kan göra så jättestor skillnad på så kort tid. Känns fortfarande en smula overkligt ibland.

        • Jag fick också akne i början. Inget med hårbotten (men det kan hänga ihop för en del). Särskilt runt ägglossning kom det finnar, sedan försvann de. Sedan har det minskat mer och mer. Men det är klart att vid varje stor omställning (även om det inte känns så stort när man ”bara äter lite mer kolhydrater” typ) kan framkalla omställningsbesvär. Både då man ändrar mot det bättre och mot det sämre verkar det som.

          Ja, det är jättemysigt med en vovve att hålla värmen med. Nu fryser jag inte så mycket, men vi har rätt kallt inne då vi inte har modern uppvärmning, och så kan det vara mysigt ändå med vovvsningen 🙂

          Vi verkar båda ungefär likadana, för när jag börjar tänka att nu blev det bra varmt, brukar han gå och lägga sig vid fotändan och verka för varm själv.

  2. Jag kan liksom inte hjälpa att jag blir lite fixerad så här i starten, det var lika med gaps och lchf. Intensivstudier, liksom =) Men det varar bara ett par dagar, sedan planar det liksom ut och blir vardag. Siktar på det där med att neutralisera (äta tills man lessnar/tappar intresset) all mat som varit förbjuden senaste decenniet. Jag ska döda alla hjärnspöken kring mat, ett efter ett. Sen är jag nog redo att också bli mer selektiv (helst utan att återskapa spöken…)

    Jag får inte så mycket feedback från kroppen som jag märkt, förutom det där med varma, torra händer, vilket är ganska härligt. Pulsen är kanske några slag snabbare, också. Men om magen fortsätter normaliseras så är det för mig bästa kvittot på framgång. Jag ska vara glad att jag inte har problem (vad jag vet) med kortisolet, antar jag…

    För övrigt är jag ruskigt trött på allt som har med tarmflora att göra. Förhoppningsvis så är hypometabolismen hela orsaken till att matsmältningen och tarmarna jobbat för långsamt så att tarminnehållet kunnat jäsa så hemskt. Om tarmarna nu vaknar ur dvalan så borde problemet lösa sig självt och om så sker så kommer det dröja länge innan jag orkar intressera mig för tarmbakterier igen =P Har fått avsmak för det ungefär som du fick avsmak för surkål och sånt 😉

    Idag har jag nog ätit lite i överkant, känner mig ”stuffed”. Finns ingen bra svensk term för det, proppmätt passar inte. Mer som en stoppad korv, haha. Det är väl kanske smartare att mer gradvis öka på kolhydraterna än att göra ett tvärt kast från en dag till nästa. Förvirrande för hela systemet också. Meningen är väl att överraska kroppen lite, men inte att golva den med en rak höger =) Ser fram emot mer behaglig mättnad imorgon.

    • Hoppas det blir fortsatt bra.

      Jag är själv också trött på allt med tarmflora och andra upphaussade tillskott och dieter. Allt sådant tenderar att falla när populariteten släpper lite och folk vågar syna. Som det är nu, är det som att stampa på jordgetingbon om man har minsta invändning mot LCHF, sockerskräck, D-vitamin, omega 3 o.s.v. Samma som med vissa tillskott, ägg och fett på 80-talet.

      I längden har inget extremt visat sig bra (att följa 100 % – däremot är ofta delar av det bra).

      Nu kan det visserligen verka extremt att ta bort den mesta linolsyran, men där har i stället ökningen varit extrem under 1900-talet. Det är inte ”bara fett” vilket som helst, utan alla fetter kan bli avgörande för vilka hormoner och prostaglandiner m.m. vi kan bilda i kroppen. Samma med aminosyror.

      Ett problem med att följa extrema råd, som att proppa i sig probiotika, LCHF, utesluta ALLT av något, är om det inte stämmer, alternativt inte passar en själv. Då kan man drabbas av svåra konsekvenser. Det gjorde ju jag av GAPS t.ex. Och det är ett problem när de som promotar en diet, inte vill se sådana problem, och kanske t.o.m. gör som GAPS-gruppen gjorde mot mig: kastade ut mig när jag började beskriva vad som hände mig.

      Hur bra lowcarb än funkar för den ena, så hjälper det inte mig liksom. Jag tror att man hade fått en bättre ”dietvärld” om man hade samarbetat och kunnat plocka delar och idéer mellan olika skolor, utan att det som nu i så fall blir en ny diet med nytt namn där alla promotar den dieter och avfärdar allt annat.

      • Ja jag minns att de uteslöt dig och att det framstod som orättvist och mobbingaktigt. Jag minns också att det var någonstans där som jag började tvivla på dieten och Dr Natascha som min frälsare 😉 Blev förstås nyfiken också på vad du kunde ha skrivit som var så oacceptabelt, och det var väl i den vevan som jag hittade hit till din blogg för första gången. Vilket kan ha varit något av en livräddare för min del! Det är jättetrist att du blev så dåligt behandlad, men mest av allt en förlust för fb-gruppen. Du är nog inte den sista som riskerat hälsan genom att följa protokollet och nu får nya medlemmar inget veta om riskerna. Många gapsar ju också sina barn…

        Mina celler är nog ganska välfyllda med linolsyra, hujedamig. Men inom 7 år så är ju alla celler utbytta så det ska väl ordna upp sig med tiden, tänker jag. Men majonnäsätandet slutar nu! Fast om någon vill bjuda mig på smörgåstårta så kan väl hända att det slinker ner en bit =P Fixeringens tid är förbi, haha =)

        Hela min omgivning känner mig som den där diet-tjejen som inte äter ditt och datt och fastar istället för att äta lunch etc. No more of that shit. Iaf inte för ett par veckor framåt. Jag ska väl inte ropa hej och halleluja riktigt än. Är först när menstruationen kommer tillbaka som jag kan friskförklara mig själv.

        • Ja inte ens där jag är nu vågar jag ropa hej helt. Men jag ger det 2 år. Till sommaren har det gått 1.

          När stressystemet slår av, kan man bli trött. Det känns inte kul, men är en positiv sak. Kroppen känner att den får lov att koppla av. Man får vara snäll när man analyserar det där, för det är lätt att man tror att det är dåligt att bli trött, men det är det inte alltid. Jag var ju jättepigg på svältkost och ännu piggare på GAPS, men det var en underlig och stressig pigghet. Jag framstod inte som pigg på ett normalt sätt.

          En kvinna gick i över ett år vet jag, och en dag kändes det som det var nog, hon ville inte vila och ta det lugnt. Kroppen sade själv att den ville röra på sig. Hon tappade extrakilon och levde sedan normalt. Hon hade följt refeeding. Läste det i en blogg när jag sökte.

          När man äter linolsyra, så kan man gott använda sina fiskoljekapslar att balansera med. Jag har varit stenhård och det utan problem. Tycker alltid det finns något att välja på, och då det alltid finns godsaker utan farliga ingredienser (om än rätt näringsfattiga) så är det lätt att avstå. Ibland lyxar jag till kaffet med grädde eller så i stället. Suger på en sockerbit i stället för kakor.

          Tips: McDonalds har bara mjölkfett i sina glassar och milk shakes, och billiga hamburgaren är utan linolsyra. Detta brukar jag äta ute (blir MAX en gång i månaden så det är inget jag hänger upp mig på att det inte är så mycket mikronutrienter). Hellre näringsfattigt och ofarligt, än det mesta annat som badar i fulfetter eller är proppade med antinutrienter (hälsomat om de inte vet hur man gör). osten på McDonalds är dock fuskost. Kanske inte helfarlig, men hallå, en ost med 50 % ost och resten E-nummer-hopkok? Jag brukar ta två hamburgare och en mellan eller stor shake 🙂

          Men troligen är det helt ok att göra vilka avsteg som helst ngn gång i månaden. Jag har ofta kollat bakverk och så, och vet vad jag kan välja. Vissa saker har inget fulfett (typ maräng med grädde), och på vissa ställen har man som policy att använda smör.

          Det ska ta 1-2 år att byta bort sina fettsyror till de man intar. Hörde först 1 år, men nyligen 1-2. Så ok, 1-2 är bäst att säga. Det går fortare om man är striktare.

          Om du ätit lite lite kolhydrater, kan mer sådana innebära att du får mens. Om du inte är underviktig eller nära det, så går det säkert fortare än för de som måste öka i vikt och övertyga sin kropp om att de inte går ned direkt igen.

          Prova gärna lite GLA i form av crearomes gurkörtolja. Detta hjälpte min menscykel mycket innan jag började med nya dieten som sedan hjälpte med resten. Jag tar 1 ml per dag.

          Jag blev utkastad ur GAPS-gruppen för att jag var obekväm och skrämde nya. Löjligt, då det är viktigt med kunskap för att inte riskera något.

          Sedan är jag med i utländska grupper än, och ser hur barn far illa, men man tror att de fått för lite detox och för mycket kolhydrater, mejeri, råkat äta ett nanogramgluten, måste vara mer restriktiva o.s.v. De kan gå emot läkare och lite vad som.

          Alltså tänk hur man ställer in sin epigenetik om man växer upp på lowcarb men vill äta normalt sedan. Eller om det inte funkar, men man har ställts in på det.

          I vissa grupper hamnar ibland vissa på sjukhus, och det är inte utan att man undrar om det har med GAPS att göra. Jag tror att vissa drar dieten för långt, och gör fel i att se Dr N som en gud. Inte ens inom LCHFs mest strikta led, uppmanar man att fortsätta om någon mår riktigt uselt.

          • Gurkörtoljan ska absolut testas. Jag fick aldrig någon regelbundenhet i menscykeln och i 18-årsåldern upphörde den helt. Mensproblemet och magproblemet har liksom gått hand i hand. Har alltid varit underviktig enligt BMI men eftersom jag aldrig bantat eller haft ätstörningar (nåja, en aning ätstörd har jag väl iofs blivit med tiden, men det var flera år EFTER problemen startade) så har jag avfärdat det som möjlig orsak. Ingen av gynekologerna jag varit till har heller ansett att vikten i sig kunnat förklara problemet. Men däremot stress, främst omedveten sådan. Sett i ljuset av möjlig hypometabolism så börjar pusselbitarna att passa ihop, bilden börjar klarna. Förhoppningsvis är det inte bara ytterligare ett villospår.

            Har du gått upp i vikt? Jag har redan lagt på mig en del, men har inte vägt mig så jag vet inte hur mycket. Men mitt thigh gap börjar stängas. Jag ska väl inte ljuga – det känns inte odelat positivt. Jag har trivts bra i min tunna kropp och har väl lite grann byggt min självbild på att jag är en smalis. Nu utmanas detta, vilket väl i grunden är bra. Men obekvämt. Det är mycket baggage som kommer krypa upp till ytan och som jag kommer tvingas deala med, tänker jag. Sjukligheten har blivit min comfort zone.

            • Stress och låg vikt är ingen bra kombination, inte ens om det är naturlig smalhet. En del är som Caroline af Ugglas, smala och totalt fulla av energi och äter säkert massor (men risken är såklart att en sådan person bränner ut sig på sikt). Men andra är smala på ett sätt som går hand i hand med dålig stress, lite mat, kall kropp, lätt att bli förkyld och trött. Då är det inte bra.

              Gynekologer kan man glömma. Man kan ha dem till att kolla PCO och ibland tjata till sig tester. Jag tycker att de är sämre än sämst på att hjälpa till med obalanser. Att fettsyror som bygger hormoner därför är viktiga att äta rätt av, håller de inte alls med om. Man kan leva 100 % på socker lika gärna, som en sade till mig. ”Kcal i och kcal ut” var enda tanken. Glöm kvaliteter och mikronutrienter.

              Jag har varit utsatt för ofrivillig och omedveten stress hela livet. Svårt att vända.

              Ja, jag har gått upp i vikt. Väger 10 % mer än jag vill, 10 % mer än lägsta vikt som är ok. Jag tycker att det är jobbigt, men tänker på att t.ex. håret och är en annan utseendegrej, eller hur illa man åldras om man är sjuk (också utseende) faktiskt mår bättre av att det är så ett tag eller för evigt. Jag är ju inte tjock, så det måste ju vara ok liksom.

              Jag kan också fundera på mellanrum mellan låren eller liknande, men försök tänka bort det. Försök låta hälsan komma före. Som en anorektiker skrev: varför ska jag helt orkeslös ligga på sängen och vara glad för mina revben som syns, vad ger det i livet? Precis, vad ger det? Vilka personer tycker man själv om? Utseendefixerade eller bara snygga som kan leva på sitt utseende, eller de som är jättetrevliga och ser ut hur som helst? Ofta är t.o.m. de som inte är så snygga trevligare, för att de tvingats ta fram andra positiva sidor än bara leva på snyggheten.

              Att vara utseendefixerad eller utseendemedveten är inte heller alltid ett trevligt drag.

              Tänk lite fram och tillbaka på sådant. Och väg även in hälsan. Kolla hur de som verkar lyckligast ser ut. De är faktiskt ofta inte de snyggaste.

              Kolla gärna in Joey Lotts böcker. han skriver mycket om sådant, han har samma tänk om diet som Stone, men har själv haft svåra ätstörningar, tvång och fixeringar.

              Han skriver också avslöjande böcker om socker, detox m.m.

              Och ja, Peat verkar försvara och vilja bevisa sin diet maximalt, och det är väl ett framsteg att vi upptäcker det och inte följer honom som vi följde Dr N. 🙂

              Han menade dock inte att alla antioxidanter är som PUFA (fleromättade fettsyror) utan avsåg de där som finns i frukt och bär, typ betakaroten. Antioxidanter som selen, glutation m.m. är en annan sak.

              • Ja, jag ser fram emot att få bättre hår (hade också problem med håravfall under många år, men underligt nog har det blivit mycket bättre, näst intill helt bra sista åren), hy och framförallt naglar som är av rent urusel kvalitet, mjuka, tunna, räfflade och växer långsamt. Och framför allt att bli en gladare och mindre inåtvänd och självupptagen person. Jag har jobbat som sjuksköterska på vårdavdelningar med långtidssjuka patienter och iakttagit hur otroligt egocentriska många av dem blivit i.o.m. sjukdomen. Jag har blivit lite likadan själv.

                Hur vet man vilken lägsta vikt som är ok? Går man efter BMI? Känns som ett omodernt och trubbigt mått, som man väl börjat gå ifrån allt mer. Jag ska hur som helst inte väga mig förrän om en månad eller så, vill inte riskera att siffrorna sätter medvetna eller omedvetna griller i huvudet och hämmar mig i ”tillfrisknandet”.

                Allt det här med stressens påverkan på metabolismen känns som smått revolutionernade fakta. Verkar som om medvetenheten om denna koppling överlag är väldigt låg, åtminstone här i Sverige. Någon borde skriva en bok, eller översätta något av det som finns skrivet på andra språk och ge ut här hemma. Jag blir nästan sugen på att bli bokförläggare och ge ut litteratur i ämnet! 😀 Finns en enorm kunskapslucka att fylla här, ju. Eller att som sjuksköterska kunna jobba med detta på något sätt (just nu pluggar jag juridik istället, jag är en ganska vilsen person eftersom det mesta av min tid gått åt till att jaga en lösning på min ohälsa snarare än att skapa några riktiga framtidsplaner för mig själv).

                Förresten, det där sista förstod jag inte, har inte läst in mig på Ray Peat ännu. Är han skeptisk till antioxidanter? Även naturligt förekommande sådana i frukt och grönt? Varför då?

                • 😀 Glöm det om Ray Peat. Jag fick ett mail där det diskuterades, och hade det i hjärnan när jag svarade här. Förstår om det blev helt förvirrat.

                  Han skriver om att naturliga antioxidanter är som PUFA, men jag är skeptisk till det och lägger inte så stor vikt vid det. Jag kör faktiskt rätt stora mängder mörka bär, mest svarta vinbär och blåbär.

                  Visst vill man sprida nya kunskaper, eller framför allt, opartiska objektiva. Sammanställa studier i syfte att finna häla och röda trådar i stället för att som t.ex. kostdoktorn plocka ut väl valda studier som passar.

                  När en studie om kött kom nyligen, användes den BÅDE av kostdoktorn som bevis på att det var bra med kött, fett och LCHF, och av veganer för att visa hur kass kött är. Och så fungerar det. T.o.m. samma studie kan tolkas på så olika sätt att den kan användas av motståndare.

                  Många studier är kass från början också och säger inte så mycket. T.ex. att äta LCHF i några veckor (kroppen hinner knappt ställa om sig, och eventuell vikt kan rasa, ingen vet hur man mår i längden – resultaten kan bli både ”najs och bajs”), eller den om hur farligt det är med tillskott, utan hänsyn till former på ämnena, eller att de som äter tillskott faktiskt oftast är mer sjuka från början.

                  Weston Price och liknande; från deras böcker plockas enskilda folkgrupprer som äter som man önskar visa är bra, och anväds som bevis, fast majoriteten av folkgrupperna äter helt annorlunda.

                  Tänk om man fick sprida den kunskap man kan få om man har bara hälsa som mål, och inga fördomar mot födoämnen, eller att leta egna bevis för egen diet.

                  • Alltså, jag känner mig lite ensam i cyberrymden med hela den här RRARF-prylen XD Finns det ingen facebook-grupp som pysslar med metabolismhöjande livsföring, precis som det finns massor av GAPS-grupper, eller low carb/paleo-grupper för den delen. Jag vill ta del av andras historier och erfarenheter. Jag känner till 180degreehealth-bloggen och kommentarsfältet samt deras facebooksida. Men finns det någon intressegrupp, liksom?

                    • Ja, jo jag känner mig rätt ensam med. Att prata om vad jag tror på, för en GAPS-are eller LCHF-are är som att stampa på ett jordgetingbo.

                      För dessa är just exakt deras diet lösningen på allas problem. Gäller paleo också, men där finns det ju ändå sådana som äter lite mer normalt med kolhydrater.

                      Det finns forum tror jag, jag minns inte om 180degrees hade, men det finns ett ”Peatarian-forum”. Jag minns att jag inte orkade dividera så jag slutade skriva. Det var några ”vet bäst”-människor där och jag orkar inte fler sådana, även om vi är inom samma tänk. Ingen kan säga att någon annan ska äta exakt si eller så (som man själv gör), inte heller inom det jag tror på.

                      Danny Roddy säger: ”de som lyckas bäst med mina kostråd är inte de som följer dem bäst, utan de som utforskar och analyserar sig själva”. Och så är det nog.

                      Jag har inte heller hittat någon grupp på FB för oss som vill ha mer kolhydrater och följa de här råden. Jag orkar inte hålla i någon heller annars kunde man ju skapat. Men det borde väl finnas en engelskspråkig kan man tycka. Hör gärna av dig om du hittar.

                      Varje gång jag pratar om det jag tror på, blir det hårt motstånd från de som tror på LCHF, samt en del som undrar. Men jag hade gärna deltagit i en grupp där man utvecklades tillsammans, kom på mer och mer, löste problem som uppstår o.s.v.

                      FB är så enkelt också, forum orkar jag inte riktigt söka upp längre.

  3. Haha, jag som tyckt att folk verkar helt stolliga som håller på och mäter sin temp flera ggr/dag. Nu kommer jag bli lika stollig själv 😉

    Det är faktiskt en lättnad att du inte har nåt jättedyrt ”superpreparat” att rekommendera, jag har redan lagt ut en förmögenhet på tillskott som inte hjälpt för fem öre. Kan nog vara som du säger att det är att börja i fel ände. Tarmfloran ser ut som den gör av en anledning. Dödar jag den så kommer den antagligen tillbaka lika snabbt. Jag ska ändå prova att vräka på med hemgjord probiotika för att se om nånting händer, men som du skriver – isf har jag sannolikt bara skapat ett nytt beroende. Jag börjar bli ganska trött på att kriga mot min kropp.

    Känns som om du har antagit en väldigt avspänd och sund attityd till allt det här. Jag ska försöka ändra mitt eget förhållningssätt i samma riktning. Dock kan det nog ta lite tid efter alla år av indoktrinering i lchf, GAPS, fastande och ångestfyllt förhållande till maten överlag. Men om du med din bakgrund av ätstörningsproblem klarar det så ska väl jag också kunna hitta dit till slut.

    • Haha! Ta det lugnt med tempen. Det räcker att kolla lite ett tag, sedan kolla hur den ligger lite då och då. Det är inte meningen att man ska få en ny hälsofixering. ^_^

      Jag har också öst på med probiotika, rejält stora doser av alla slag, utan minsta effekt. Vissa får ju hemska effekter, och vissa får goda effekter av vanliga billiga standardpreparat eller vanlig A-fil (jag känner en del som funkar så). Om man inte får magen att funka utan detta, så kan man undra lite vad som är fel som sagt, och börja i en annan ände, nämligen med vad som har orsakat problemet från början.

      Avspänd är precis vad jag börjar känna mig. Det tog ett bra tag att kunna släppa vissa saker, man har som du skriver blivit rätt indoktrinerad av sina kostgurus eller de grupper man varit med i. I backspegeln kan jag se att jag inte alls mått bättre av alla koster, tvärtom. Och de har skapat en stress som jag inte alltid märkte när jag var mitt uppe i det. Och vilka knäppgrejer man har testat, och hur mycket pengar man lagt på olika saker.

      Jag tror ändå att många måste igenom det. Matt Stone, Danny Roddy, Joey Lott m.fl. har alla nästan likadan historia som jag. Startat med vegan och till slut hamnat i LCHF på paleovis – men inte blivit friska utan snarare fixerade och mer känsliga och mer sjuka (efter en inledande period där de mått bra med ny diet), och hamnat i svängen med att behöva utesluta fler och fler födoämnen. Man måste testa och misslyckas för att lära sig. Hade jag inte testat och trott på allt, hade jag knappast varit där jag är nu, då hade jag varit en vanlig skräpmatsätande person med västvärldssjukdomar, kanske varvat med självsvält. Egentligen finns ju delar från alla dieter i det jag tror på (och det som mina nuvarande ”gurus” skriver om). Som LCHFs och paleos kunskaper om vilka fetter som är bra, WAPF om tillredning av saker med antinutrienter, teorier om stärkelse på olika sätt (även om det inte är entydigt), tänket från paleo om ”vad har vi ätit när vi var friska” (inte nödvändigtvis under paleolitisk tid).

  4. Så du menar att för mycket omega-6 kan ha en menlig inverkan på ämnesomsättningen och bidra till förstoppning? Mindre majonnäs och mer smör för att fixa detta, något förenklat? Jag vet att rejäla mängder fett hjälper min tarm, men det ska vara rena excesser för att få effekt. Tröttsamt att äta så mycket fett. Men om jag väljer bort raps-majjon och siktar på mer smör, kokosolja etc. kanske det behövs mindre… Värt att testa antar jag.

    • Jag har extremt trög mage själv, och visst, extrema mänder fett kan hjälpa, men det är inte hållbart. Efter många års testanden, har jag kommit fram till att det handlar om obalans i elektrolyter i mitt fall.

      Grunden är att stress dränerar en på natrium på olika sätt. Och när man är tvungen att använda sådant som laxoberal (för man väntar ju inte tills man dör) så dränerar man på kalium och kanske annat också.

      Några ledtrådar för mig var:
      – alla fiber och bulkmedel gjorde saken värre, även linfrön m.m. bildade proppar som cement. Tarmen suger åt sig all vätska.
      – lavemang: kunde vänta längre än man borde, och vätskan kunde sugas upp av tarmen. Att tillföra salt, vilket brukar göra saken bättre, gjorde att ännu mer vätska försvann (kroppen ville nog ha saltet).
      – extremt torr i slemhinnor
      – fel på urinerande, genom att jag törstade, drack och kissade oavbrutet. Detta dränerar ännu mer på elektrolyter och förvärrar kraftigt.

      Om man har extrema problem, kan man fundera lite över om man kan tänkas ha denna obalans. Det brukar vara så att inget hjälper, utom megadoser av vissa saker som Laxoberal. Jag kunde dricka 1 dl ricinolja varje dag, utan att det riktigt hjälpte, när det var som värst.

      Men visst, till det som du frågade. Om man får i sig för mycket linolsyra, så kan ämnesomsättningen sjunka, och det medföra att man får förstoppning. Oftast får man ju en rad andra symptom också. Jag själv har inte fått direkt bättre mage av att bara äta så att min ämnesomsättning höjs.

      Men har du:
      – Lite låg temp, den ska vara minst 36,7 i ändtarmen, höjas, INTE minska efter måltider, samt vara MINST samma på kvällen som på morgonen, helst mer.
      – Hår och naglar som växer långsamt, ojämnt i strukturen, får dålig kvalitet, eller blir tunnhårigare.
      – Trög mage som du inte hade när du var frisk och med god temp o.s.v.
      – Minskad eller tappad sexlust.
      – PMS eller andra problem med mens, ej regelbunden cykel o.s.v.
      – Långsam puls (i vissa fall högre, om stressystemet slår till) eller förändringar i blodtryck.

      … så kan det tyda på ämnesomsättningsproblem.

      Äter du mycket linolsyra, så kan du minska. De som äter mycket, äter ofta LCHF/Paleo/GAPS/liknande, som äter mycket nötter, nötbröd, oljor, ister/grisfett och ankfett, eller vegetarianer/veganer som äter mycket nötter/nötsmör/oljor. Andra gruppen som äter mycket, är de som äter mycket skräpmat och helfabrikat. Detta är proppat med linolsyra och härdade margariner, och allt friterat är för det mesta friterat i linolsyraoljor. Förr var det mycket palmolja, vilken har mindre linolsyra, men den tas ju bort p.g.a. regnskogsskövlingen (ersätts med oljor som både har sämre fettsyror och som lättare oxiderar = härsknar).

      Det finns en del studier på hibernerande djur och linolsyra, men forskning i allmänhet är så smalfokuserande att man nästan alltid missar helheten. Man undersöker inte heller tillräckligt länge. Kanske 8 veckor, och ska av det dra slutsatser som gäller folk som äter detta i decennier. Dessutom tar det 1-2 år att byta ut sitt fett i kroppen så att det får den sammansättning som vi stoppar i oss. Senast läste jag om ett ämne som ökar av linolsyra, men då det inte ”verkade vara en inflammationsmarkör” avfärdades det och linolsyra var därmed ofarligt. I en annan studie visades hur just samma ämne sänker ämnesomsättningen. Snacka om att det behövs mer helhetsbild … Sänkt ämnesomsättning ökar dessutom inflammatoriska processer – i längden (inte under en studie på 8 veckor).

      Vi vanliga, får nöja oss med att konstatera att linolsyra är faktiskt inget som vi ätit mycket av före industrins tid. Och inget som de nu levande mest friska folken i världen äter (mer än det naturliga ca 1-2 % som vi behöver). Misstänker vi att linolsyra är dåligt, så kan vi köra det säkra före det osäkra, och vara säkra på att vi ändå får i oss det vi behöver.

      • Jo, jag känner igen mig i de flesta av besvären du räknar upp (har ej kollat tempen dock), men jag tror att samtliga mina besvär kan härledas till bakteriell överväxt av metangasproducerande bakterier och rejäl obalans i tarmfloran. Jag ska försöka smacka på med megadoser probiotika och hoppas att det kan få igång bättre tarmrörelser. Du har ju använt en mängd olika probiotika, både köpta och hemmagjorda. Har du nån favorit och/eller något som gett märkbar effekt, bra eller dålig? Fattar att det är väldigt individuellt vad man tål och vilka behov man har. Men jag tål höga doser av allt jag har provat, har aldrig haft någon märkbar effekt av probiotika så nu är jag redo för det tunga artilleriet, liksom 😉

        Förlåt att jag spammar din blogg med massa frågor, men du verkar ha ganska bra koll och jag är fortfarande väldigt mycket novis =)

        • Mina problem med tarmen verkar ha gett sig mycket när jag fick bättre ämnesomsättning. Jag tror tyvärr att många obalanser beror just på låg ämnesomsättning. En sak som påverkas av det är nämligen tarmen och hur snabbt den arbetar. När det går långsamt så kan tarmfloran växa sig för stor och, eller, tar sig bakåt i systemet. Så förklarar bl.a. Matt Stone problemet, och det verkar ju stämma om jag ska se till mig själv.

          Därför tror jag inte att det räcker med probiotika. Jag äter det inte alls, förutom att jag äter rätt mycket hemgjord kefir. Jag skulle kunna äta surkål som tillbehör, men det får vänta lite, jag har fått lite avsmak för det som jag på GAPS åt enorma mängder av.

          Ray Peat verkar avråda från probiotika, eftersom man får stora mängder och också stora mängder som kommer dö och avge endotoxiner. Det sägs även att den som har förstoppning får problem just med endotoxiner (det står t.o.m. på 1177 eller vilken sida det nu var).

          Någon, om det var Danny Roddy eller Peat, skrev att en del verkar må bättre av att inte ha så stor flora, utan mer ren tarm.

          Jag har intagit samma hållning till detta som till mycket annat: jag gör inget särskilt, men äter vissa probiotiska naturliga saker (kefiren) i normal mängd bara.

          Att inta riktigt stora doser av saker gjorde ju att jag råkade illa ut. Av lök, av vätska, av detoxlera, av D-vitamin, järn lyckades jag få upp nästan farligt högt, men det var väntat och vi hade koll så jag kunde minska innan något hände.

          Stora doser probiotika gjorde inget för mig. Bra mat och högre ämnesomsättning gjorde mycket mer. (Bara mycket trög mage kvar, och eftersom jag för övrigt bara har lågt kortisol kvar som problem, så anser jag att orsaken ligger där eftersom kortisolproblemet lakar ur natrium och skapar obalanser – och min trögmage verkar ju klart elektrolytberoende).

          P.g.a. allt det här, misstänker jag starkt att alla försök att lösa magproblem som trög mage, candida, IBS och kass tarmflora, eller obalanserad magsyra m.m. är att börja i fel ände. Även om man lyckas, så blir man beroende av det man gör, eftersom man kanske inte tagit bort grundorsaken.

          Kan du kolla din temp? 37,0 är optimalt, men vissa kan må bra på 36,7-36,8 som absolut lägst. Vissa mår inte bra på något under 37, men det märker man ju. Och testa första veckan efter mens, för efter ägglossning stiger temperaturen. En halv grad för min del, men kanske mer eller mindre för andra.

          • Äsch, vad störigt, jag glömmer att skriva mina kommetarer som svar, så de hamnar längst upp hela tiden. Att jag inte lär mig.

          • Kollade min temp rektalt nu på eftermiddagen efter en mindre måltid, glömde kolla innan. 36,2, haha, inte mycket till metabolic fire här alltså! Laddat ner och börjat läsa Diet recovery. Detta ska bli otroligt spännande. Jag börjar meddetsamma. Every day is spa day =D Jag hade i det närmaste börjat acceptera att mensen är borta helt och tänkt att lägga all kraft på att fixa min hopplösa mage som är ett mer akut problem. Men Matt Stone’s ”icke-diet” kanske kan fixa bägge. Det vore nästan för bra för att vara sant. Men definitivt värt att prova.

            • Ja, ökad ämnesomsättning bör göra susen. 36,2 känns ju ganska lite, särskilt om man inte har konstaterad hypotyreos (jag hade också så ungefär).

              Tempen ska vara högre en stund efter mat, och högre på kvällen än morgonen. Acceptabelt om den är samma, men aldrig lägre. Lägre efter mat eller på kvällen tyder på sänkt ämnesomsättning och, eller, stress.

              Matts enda kostråd är egentligen att undvika linolsyra, undvika hård träning och stress, samt gäran undvika antinutrienter i fullkorn och liknande. Och ÄT SALT.

              Vill man ha lite mer råd, så är Danny Roddy bättre. Han fokuserar på hår, men vägen dit går bl.a. genom höjd ämnesomsättning genom samma metoder som Stones råd (ät tillräckligt med kcal och kolhydrater). Hans bok heter ”Hair like a fox” och finns gratis om man går med i hans nyhetsbrev, eller för under 2 dollar på amazon.

              Både Matt och Roddy har nyhetsbrev som är väl värda att prenumerera på. Jag har ju haft hårproblem som drivkraft till mycket, men alltså, lösningen på håravfall är också lösningen på mycket annat, och metoderna går ut på samma sak i stort sett. Men bli inte fixerad vid Roddys kost . man kan bli hur extrem som helst och leva så där på enstaka råvaror. Bättre att inspireras och följa hur man mår.

              Ari Whitten har skrivit några böcker också, men kanske mer fokus på varför lowcarb inte funkar och hur man går ned i vikt på ett bra sätt. Genom Stones nyhetsbrev upptäcker man fler och fler som sysslar med samma teorier, och får ny input och större helhetssyn.

              • Tack så hemskt mycket för alla tips! Känns som en hel ny värld som öppnar sig. Jag som var bergsäker på att low carb var mitt liv, nu och för all framtid. Men man är inte dummare än att man kan ändra sig. Lite desillusionerad kan jag dock känna mig. Först var lchf hela sanningen, sen var GAPS den självklara lösningen och nu… Nej. Den här gången blir det ett mera kritiskt förhållningsätt – som du säger, inspiration och vägledning samt känna efter vad som funkar =)

                • Jag var också bergsäker på ex GAPS, och relativt lowcarb (jag var iofs mer lowcarb än jag trodde och dels tror jag inte på ”relativt lowcarb” heller längre, inte för mig i alla fall).

                  Det är tur att man inte fastnade helt och bara söker lösningar inom ”sin” kost, vilket tyvärr brukar betyda att man utesluter fler och fler råvaror.

                  Jag tror att alla måste navigera fram till sin egen kost och att den enkla grunden att utgå från är: ”riktig mat utan halvfabrikat och uppenbara råvaror som ökat under 1900-talet såsom linolsyraoljor, enbart fina muskelköttbitar dessutom från stressdjur och industrisocker/sötning”. Kanske att man väljer ekologiskt så mycket man kan.

                  Jag kommer också att vara mycket mer kritisk, särskilt om jag märker att personen som skriver/pratar, förespråkar en viss diet. Sådana tenderar att vrida lite på saker, så att det ska passa in i det de har bestämt sig att tro på. Jag tror att det är farligt att bestämma sig så, och bättre att vara öppen så man kan navigera sig fram till det bästa för hälsan.

                  Också lite vanskligt när det blir en hype av något som sedan alla tror på. Som fiskolja, D-vitamin eller LCHF. Jag tror att man automatisk ska vara lite misstänksam och inte haka på. Tyvärr har man ju alltså själv gjort det misstaget att haka på bara.

                  • Har börjat med re-feeding, mycket kolhydrater och feta mejerier hjälper till att få upp kalorierna ordentligt. Tempen var över 37 grader igår kväll, 36,6 på morgonen. Hur länge ska man hålla på med överätandet? Är målet att ta reda på vad ens maxtemp är – hur varm man kan bli? Jag känner mig mätt i princip hela tiden men äter ändå.

                    Fascinerande också hur lätt det var att minska vätskeintaget och samtidigt öka på saltintaget. Ändå är urinen fortfarande ganska blek. Eller så är det bara som jag tycker, pga att jag inte ätit några ägg, knappt. Gulorna brukar synas i urinen.

                    Magen är igång. Utan lavemang eller Mg eller Resolortabletter eller extra fettätande. Tvärt om har jag ätit massa stärkelse, ost och sötmjölk vilket borde stanna tarmen helt enligt min tidigare övertygelse. Visserligen var det stenhårt men ändå. En spontan tarmrörelse. Minns inte senast det inträffade. Något av ett halleluja moment 😉

                    • Vad kul!

                      Jag vet inte exakt hur man vet när man är klar med re-feeding, men jag tror man märker det på att man t.ex. spontant kan missa en måltid men inte blir däckad av det, att man glömmer äta extra salt, eller råkar dricka lite mycket utan att det sätter igång igen med törst och mycket kissande. Eller att tempen inte droppar helt om man gör någon miss.

                      Jag har extra lång väg att gå, och är känslig för avvikelser. Får inte missa måltider och p.g.a. att jag har svårt att få igång cortisolet, så är jag extremt stresskänslig.

                      Tänk på att inte bli fixerad vid det här bara 😉 Sådana som vi som följer dieter noga blir ofta det. Det motverkar också sitt syfte om man tvingar i sig mer kcal än man vill ha, eller tvingar i sig mer kolhydrater än man vill ha. Jag märkte vid en viss tidpunkt att jag började må dåligt av så stora mängder kolhydrater som kändes bra i början. Nu vill min kropp ha mer jämnbalanserat (individuellt hur man ska balansera det för sig själv).

                      Det är viktigt att inte gå hungrig, men inte att gå proppmätt.

                      Och vissa kan ju såklart vara gluten- eller laktoskänsliga, men det lär man väl märka.

                      Matt Stone som ofta skriver om lite ”skräpaktig” mat som re-feedingmat (för att man ska slippa tänka, för naturligtvis går det att re-feeda inom både GAPS och Paleo om man planerar noga, men man missar mjölken och om man ev. vill ha stärkelse), äter numer själv ganska nyttigt, fixar groddar och så som han skriver om. Mer ”normalt nyttigt”.

                      Jag försöker själv dra ned på stärkelse, så det blir mycket torkad frukt som jag brukar ha med kokoschips i fet kefir.

                      Man kan få omställningsproblem när man börjar med kolhydrater efter att ha skippat dem. Var beredd på du kan få en omställningsproblem. Jag fick en del utslag (finnar) efter ägglossning, och så fick jag underlig mens två omgångar.

                      Efter dietandet har jag fått lite avsmak för det ”nyttiga”, men har börjat öka på det igen. Ska fixa grönsakswok med banan och bläckfisk i morgon t.ex.

                      Apropå stärkelse, så finns det flera olika skolor som tycker man ska minska. GAPS, Ray Peat (som förespråkar samma som Roddy och i stil med Stone) och en del andra. Inte alltid av samma anledningar. Peat menar att stärkelsen ökar på endotoxiner och i förlängningen serotonin och östrogen (det är ingen trevlig kunskap man får om serotonin om man fördjupar sig, vi har nog blivit lurade av industrin).

                      Lite lustigt att inom GAPS undviker man stärkelse för att återställa tarmfloran, medan Peats teorier går ut på att undvika stärkelse för att inte göda tarmfloran. Nu finns det ju visserligen god och ond sådan, men ändå ^_^

Kommentera: