E-boktips! Samt lite funderingar.

Hej på er! Nu har jag läst några bra böcker i e-format, närmare bestämt böcker som köpes på Amazon och läses i Kindle, ett program som man kan logga in på från vilken dator eller smartphone som helst och hitta sina böcker.

Av en slump kom jag över 12 Paleo Myths: Eat better than a caveman av Matt Stone.

Det blev lite av en ögonöppnare för mig, även om jag inte tycker att den var så jättebra. Man fick inget bra grepp om vad han tycker man ska äta egentligen, när man läser den. I stället ges ett intryck av: ”ät vad du vill”. Ändå var den en ögonöppnare, då den avslöjar en hel del saker som man ”bara tror på”. Denna bok fick mig att vända helt och börja lyssna till alla mina egna teorier, erfarenheter och vad jag själv hade funnit bevis nog att tro på på riktigt. Det tog inte många dagar förrän jag mådde bättre. Först ett rejält acneutbrott bara, de gillar ju att komma när man lägger om kost. Jag har aldrig haft acne och sådant annars.

Läs om hur ALLT vi hör om och tror på är selektivt. Det är inte bara livsmedelsverket eller ens ”motståndare” som presenterar handplockade studier. Det gör även LCHF-rörelsen, paleorörelsen, CR-rörelsen och de som ska bevisa hur den optimala kosten ser ut genom studier på en utvald population.

Läs om myter om paleo-lowcarb och hur vi nog troligtvis behöver av allt, inte restriktivt. Vad som händer när man är restriktiv, både kemiskt med kroppen och psykiskt.

Läs om olika dieters, men särskilt lowcarb-paleos, motsägelsefulla sanningar. Matt Stone har, precis som jag, testat olika restriktiva dieter där man går upp som en sol i början, men ned som en pannkaka efter ett tag. Och att göra om samma misstag med nya dieter, leder in längre in i träsket, med allt snabbare utbrändheter (det handlar om ett slags utbrändhet). Låt er inte luras av ord om die off, ”försök hårdare” m.m. Kanske kan det vara sådant, men du måste känna själv. Är det INTE die off och ”försök hårdare” så ligger du illa till. Lita på dig själv. Kör inte på i blindo. Boken beskriver ett tydligt mönster av ”upp som en sol och ned som en utbränd pannkaka” på flertalet restriktiva dieter. I vissa fall även när det bara är vi som mentalt blir som specialintresserade och kosten inte är alltigenom dålig. Psyket har stor kraft.

Men, köp en annan bok när du vill praktisera, för här får du inte mycket sådan hjälp.

Observera att eftersom alla inte är lika, finns det inget som säger att det inte finns folk som fungerar bättre på en viss restriktiv diet. Vegan, lowcarb (paleo eller ej), GAPS, lågfett o.s.v. Vi är alla mycket olika p.g.a epigenetik och hur vi utvecklat vår ”ohälsa” så att säga. Somliga har sjukdomar som gör att måste hålla sig till en viss diet, inte att förglömma. Via Facebookgrupper känner jag till ett flertal personer som fungerar fint på lowcarb t.ex. men också flera som alltid harvar runt i ett träsk där det verkar gå sämre och sämre, eller aldrig framåt, eller där de blir känsligare och känsligare och utesluter fler och fler födoämnen.

Jag satte upp mig på Matt Stones mailutskick på 180 Degree Health och får då och då en gratis bok via Amazon. Så nu har jag även läst Diet Recovery.

Här får man betydligt mer info om vad och hur man ska äta, hur man ska tänka, hur man ska motionera. Den gav MYCKET faktiskt. Det finns även en del 2 eller nyare upplaga, som heter Diet recovery 2, och som ni hittar på Matt Stone page på Amazon (ja, ni hittar alla böckerna här).

Det är slående hur oberoende Matt är. Han tror inte på ena eller andra dieten. Och har tror definitivt inte på att restriktiva dieter är långsiktigt hållbara. Och han är rätt ödmjuk, trots sitt raljanta och högst kritiska språk som ger ganska många skratt. Har man varit lowcarbare, så behöver man uppa kolhydraterna och fokusera på mycket sådant, men har man varit vegan eller fettskrämd, så är det aminalier och kanske fett, resp fett man ska uppa och fokusera på.

Han skriver även om tankesätt, hur ska vi tänka om våra kroppar, maten vi äter, ideal, hälsa; vad vill vi med våra liv? Vill vi tänka ”jag borde inte” när vi gör undantag? Eller ska vi njuta och inse att om man äter typ 80 % bra mat, så går det bra att köpa sig en muffins och bara njuta ibland?

Han skriver om motion, vilken som ökar ämneomsättningen, vilken som är neutral, och vilken som minskar. Och bered er på att vända det lite uppochned, med helt logiska förklaringar som får en att bara tvingas börja tänka lite. Han menar inte att vi ska sluta motionera, bygga oss om vi vill o.s.v. – nä, mer inse vad som ger vad, och vad vi ska fokusera på om vi har vissa mål.

Läs även om hur maten kan öka eller sänka ämnesomsättningen, och hur 1900-talets nya fett: linolsyrastinna oljor (vegetabiliska frö-, majs- och vissa nötoljor) gjort sitt segertåg över världen, och hur mycket av vår ohälsa som faktiskt är direkta symptom vad denna fettsyra har för funktioner och effekter i kroppen.

För den som trodde att Matt Stone tycker att vi ska äta glass och godis: NEJ! Eventuellt i en övergång, och då för att resetta psyket eller göra det enkelt för sig. I längden tror han på extremt bra råvaror. Där man ser till att ha rätt saker hemma, så man kan äta vad man vill av det som är bra. Är man resettad och har lyckats, så ska man inte behöva ha kontroll och sug efter sött-sött-sött (och jag kan avslöja att jag själv numer hanterar sött nästan som en fullt frisk – det har gått oerhört bra framåt hittills). Överätandet av kanske kass mat i början, är dels för att låta kroppen känna att den inte alltid får lite mindre än den behöver (varvat med överätning) och för att psyket ska få känna att det till slut inte är gott längre. Har man matberoende, så är det lite annorlunda, men på måndag 21/7 2014 ska Stone släppa en podcast som tydligen ska adressera hur man ska gå tillväga då. Men han svarade mig kort på FB att de han hjälpt ändå tappar beroendet när de följer hans råd och inte kompenserar med skuld och restriktioner och ohälsosamt hälosam mat efteråt.

Det var den boken det. Jag vill nog läsa 2:an också.

Sedan läste jag Hypoglycemia: What It Is, What It Isn’t, and How to Fix the Root Problem. Intressant även den. Särskilt för oss som haft lågt blodsocker, men inte superduperlågt. Vi som verkligen kollat då. Jag låg alltid under 4, även efter mat, vilket är lågt. Men jag dippade inte så lågt som jag trodde, utan när jag testade vid en förfärlig dipp med medvetandesänkning och allt, så hade jag 3,5. Samma när jag testade en annan gång. Denna bok förklarar varför, och det är ungefär vad jag trodde själv också. Här får man dock lite tips om hur man kan äta och vad man kan göra. Jag gissar att även de som har en verklig dipp och hamnar på 1,9 eller liknande, kan må bra av att testa detta. Och, vi som har våra dippar på kvällen i stället för det vanliga: på morgonen, får tänka om lite, och äta det som tipsas om på kvällen, på morgonen. Men det står i boken att man får placera maten där efter hur ens dippar ligger.

Orsaken till hypoglykemi som det kallas populärt även bland oss som inte har riktigt låga nivåer, beror på adrenal fatigue och obalanser i stresshormonerna. Eftersom dessa ökar blodsockret, så är det klart att de som är helt binjureutmattade, får riktigt lågt blodsocker, medan de som inte kommit så långt, får symptomen på lågt blodsocker, när systemet reagerar på en sänkning, och lyckas hålla blodsockret uppe. Symptomen vid lågt blodsocker, kommer sig faktiskt av stresshormonernas aktivitet för att försöka höja blodsockret.

Jag kommmer att vilja läsa fler av Matt Stones böcker, men har inget köpt än. Väntar på att se vilka 5 man kommer få gratis via mailutskicken. Sedan kanske jag köper fler.

De jag först vill läsa, är:

Men även denna verkar intressant:
Det kan finnas anledningar att tänka om om vegankost, och lösningar för veganer så de slipper de inflammationer som linolsyra ger, eller den ämnesomsättningsänkande effekt som många av råvarorna, inklusive linolsyran har.

Det var ju inte vidare dyrt på Amazon, och jag har redan fått tips om lite andra böcker som jag köpt. Bland annat:
Den här som jag läser just nu. Den beskriver kosten hos 12 olika folkslag som lever utanför moderna miljön. Vissa beskrivna av Weston A. Price på 30-talet. Man ser tydligt hur folk lever länge och i helt avsaknad av moderna sjukdomar, på vitt skilda dieter. Bl.a. ett schweiziskt folkslag som lever på mestadels rågbröd och ost, samt mjölk. Det tror vi ju är skräpmat annars. Ett annat folkslag som Matt Stone brukar skriva om, men som jag inte vet om de är med i denna bok, är Pimaindianerna, som sägs blir sjuka av allt spannmål/kolhydrater de utsätts för i den moderna världen. Sedan visar det sig att de ursprungliga pimaindiangerna lever på spannmål och baljväxter till hög grad.

Jag tycker att det är otroligt intressant när man börjar vara mer aktivt kritisk, kolla källor, leta om det finns andra, i de här fallen, folkslag som är friska men inte äter det den du läser vill framhålla som ideal diet.

Vad har dessa folkslag gemensamt? Jo, de är självförsörjande, saknar vår typ av stress, äter oprocessad mat som visserligen ofta är förädlad men inte överförädlad så till den milda grad som idag. Bl.a. Jag har inte läst klart än, så jag har inte kommit till författarens eventuella slutsatser.

Det finns även några böcker om ”blue zones” som de ställen på jorden kallas, där folk lever länge och är friska. Sök på ”Blue zones” på Amazon. Och dra inga slutsatser från EN diet. Vad är gemensamt för inuiter, fruktätande afrikaner, spannmålsätande Schweizare, lågfettsätande japaner o.s.v.? Inte är det LCHF eller vegetarisk kost i alla fall.

Ett tips för Kindle-läsande: om du handlar via Kindle-appen, kan du få utdrag från vilken bok du vill. Då kan du läsa lite och avgöra om det verkar bra. På amazons site, kan du ibland se utdrag på webben också. Ibland finns de bara på amerikanska (.com) ibland bara på brittiska (.co.uk).

One thought on “E-boktips! Samt lite funderingar.

Kommentera: