Då ska vi se, lite undantag kanske. En kladdkaka på café?

Minns ni? En latte eller vad man vill ha, och en stor kladdkaka med grädde. Fast först, några timmar innan, en bit mat. Eller kanske en pizza och en öl?

Men nej, det äter vi ju inte. Eller?

Sedan läste jag Chris Kressers bok
Your Personal Paleo Code: The 3-Step Plan to Lose Weight, Reverse Disease, and Stay Fit and Healthy for Life

Han skriver om 80/20-regeln.

Men nej igen, först måste jag väl berätta att Chris Kresser är en av de ledande inom paleokosten. Licensierad akupunktör och arbetar med integrativ medicin. Han har en stor site och ger ut info och böcker. Så vet vi lite vad han sysslar med. Lite mer om honom och hans bok i ett annat inlägg.

80/20-regeln, vad är det då? Jo, den kommer ju igen både här och där, eller vad sägs om: ”om hunden gör rätt 80 % av gångerna, så lyckas träningen lika bra som om det blir rätt 100 % av gångerna” eller ”20 % av kunderna står för 80 % av försäljningen” och ”20 % av förarna står för 80 % av olyckorna”. Vi anar en normalfördelning där i bakgrunden, inte sant?

I vårt fall innebär 80/20-regeln att vi äter så bra vi kan, på det sätt vi valt, 80 % av tiden, och kan fuska till det 20 % av tiden. Vi behöver ju inte välja sämsta sortens mat på restaurangen, bara vi inte känner oss omöjliga och aldrig njuter. Jag väljer ofta det som är utan allt för mycket av de sämre kolhydraterna, väljer lamm i stället för fläsk, potatis i stället för pasta o.s.v. När det går. En dag gick det inte alls, och jag levde på provsmakning, bl.a. pizzabitar (tack Almö livs för att man får provsmaka alla era pizzor tills man blir mätt) och marmelad på Sundsby säteri.

Kanske känner du att det räcker gott med 95/5-regel för dig? Fine, då är det så. bara du känner att du inte hamnar utanför, måste missa livet o.s.v. En del trivs t.o.m. med 100/0-regeln.

Grejen är att vi just inte ska hamna socialt utanför, inte ska känna att vi försakar det vi vill ha i livet, inte ska låta bli att njuta när vi ändå fuskar (NJUUUT, tänk inte ”jag borde inte”. Du har valt en kaka, och det är ok som undantag om du inte har verkligt svåra absoluta intoleranser – jag uppmanar ingen med svår bekräftad celiaki och extrem laktosintolerans att moffa vetemjölsvälling liksom).

Chris Kresser och Matt Stone, beskriver båda hur de träffat patienter (och Matt Stone även om sig själv) som inte blivit friska hur bra de än äter, förrän de börjar leva, gå ut och ta en öl med vänner o.s.v. Man riskerar även att bli så restriktiv att man får lite energi, när man är väldigt nyttig.

Ytterligare strategier för att inte känna sig låst och bli stressad över det (stress är en stor faktor för ohälsa också) är att inte vara för restriktiv och tänka vad man får och inte får. Köp hem det du valt som bra mat. Var inte för restriktiv, välj råvaror med omsorg, ha din lista med valda varor så du lätt kan köpa mer. Så att du hemma bara kan laga mat utan att tänka på alla ”får, ska och bör och inte får, inte ska och inte bör”. Gör inte alltför konstig mat i onödan (tyvärr ser jag sådant ibland).

När du är ute och gör dina undantag, så GÅR det ju också att välja det minst dåliga. Man måste inte välja margarinstekt fläsk med pasta, eller linolsyrabadande rätt, om det finns grillat lammspett med ugnsbakad potatis och rotsaker. Om det inte är så att det är just det där fläsket man vill ha förstås. Samma bland bakverken. Välj det minst dåliga – AV DET DU GILLAR (du ska ju inte välja äckliga saker för då faller ju fördelen med regeln – jag väljer gärna thaimat ibland, snacka om linolsyra).

Jag har kört dels mindre restriktivt det senaste, fört in MYCKET mer kolhydrater i min kost, samt 80/20-regeln, som är nog just 80/20 nu på sommaren med alla födelsedagar och glassutflykter. Jag gissar på 90-95/10-5 sedan i höst.

Och jag mår SÅ JÄKLA BRA av det! Visst, förstoppad är fortfarande mitt andra namn. Det har hängt med allra längst, så kanske släpper det allra sist. Men psykiskt: slippa tjafs och jobb i onödan. Det räcker ju med att man aldrig valt rakt från menyn ändå, att inte äta något alls är ännu jobbigare. Att NJUUUTA av en glass på IKEA som igår. Valde räksallad för att det var det minst dåliga, men åt ett bröd till, samt en glass sedan. Utan att känna ”det här är fel” utan mer ”detta var gott”.

Jag undrar om alla år med försök var fel. Om det var fel väg att prova olika restriktiva dieter och stressa kroppen med dessa. Att äta bra råvaror är ett måste i längden såklart, det är ju 1900-talets nya mat vi blir sjuka av. Allt processat. Kanske hade jag inte lärt mig det, om jag inte gått vägen via restriktiva dieter. Kanske ett nödvändigt ont för oss som var tidigare ute.

Nåja, nu var det ju 80/20-regeln vi skulle prata om.

Mitt varmaste tips till er som inte har en uppenbar risk (blir akut sjuka, har svår diabetes, svår allergi o.s.v.) att fara illa av lite vad som helst, är att börja med undantag om ni känner för det. Undantag ska vi klara. Den som mår bra av sin kost, men inte kan göra undantag, KAN leva på en kost som bara symptombehandlar. Tänk LCHFaren som inte kan äta minsta kolhydrat utan att svälla upp och må dåligt akut. Den är inte botad. Äter man en välkomponerad kost, t.ex. Chris Kressers paleo, eller följer WAPFs idéer, så funkar det utmärkt. Det blir alltid svårt när man är för restriktiv och utesluter något helt. Följden blir ofta att man blir mer känslig för den råvarugruppen. Ofta sprider det sig, och personen blir mer och mer restriktiv.

Observera att jag inte uppmanar till hejdlöst skräpmatsätande. Bara normala undantag, där vi i vardagen fortfarande fnyser åt industrikött, konventionella grönsaker, GMO, linolsyra, större mängder antinutrienter o.s.v.

Efter jag började med mindre restriktiv kost, fick jag först ett litet bakslag med hjärtklappningar och acne i halva ansiktet. Sedan märkte jag att när jag var sugen p.g.a. ”beep beep – ÄÄÄT nu, det var 5 timmar sedan” så kunde jag ta lite torkad frukt, eller t.o.m. ett bakverk (paleo eller ej, men sött i alla fall) och STÅ MIG. Hur länge sedan var inte det? Så märkligt.

4 thoughts on “Då ska vi se, lite undantag kanske. En kladdkaka på café?

  1. Ja, jag tror verkligen på att några undantag inte är farliga, så länge man inte får allvarliga akuta problem, eller låter dem blir vardagliga.

    Finns ju många bra alternativ också, så att man hemma kan äta godsaker oftare. Jag kör just nu en del kladdkakor med bra ingredienser, men ganska sött och så. Lite mental terapi, samtidigt som jag fyller på med kolhydrater som jag fick för lite av för min kropp, det senaste. Jag har testat flera gånger nu, och nej, jag är inte gjord för lowcarb…

  2. Så otroligt befriande att läsa detta inlägg! Bara tanken på att göra ett undantag känns spännande. Jag har gått och drömt om glass hela sommarn, så det kanske är dags att våga språnget. 🙂

  3. Pingback: Bok: Your Personal Paleo Code av Chris Kresser » WildRag

Kommentera: