E-boktips! Samt lite funderingar.

Hej på er! Nu har jag läst några bra böcker i e-format, närmare bestämt böcker som köpes på Amazon och läses i Kindle, ett program som man kan logga in på från vilken dator eller smartphone som helst och hitta sina böcker.

Av en slump kom jag över 12 Paleo Myths: Eat better than a caveman av Matt Stone.

Det blev lite av en ögonöppnare för mig, även om jag inte tycker att den var så jättebra. Man fick inget bra grepp om vad han tycker man ska äta egentligen, när man läser den. I stället ges ett intryck av: ”ät vad du vill”. Ändå var den en ögonöppnare, då den avslöjar en hel del saker som man ”bara tror på”. Denna bok fick mig att vända helt och börja lyssna till alla mina egna teorier, erfarenheter och vad jag själv hade funnit bevis nog att tro på på riktigt. Det tog inte många dagar förrän jag mådde bättre. Först ett rejält acneutbrott bara, de gillar ju att komma när man lägger om kost. Jag har aldrig haft acne och sådant annars.

Läs om hur ALLT vi hör om och tror på är selektivt. Det är inte bara livsmedelsverket eller ens ”motståndare” som presenterar handplockade studier. Det gör även LCHF-rörelsen, paleorörelsen, CR-rörelsen och de som ska bevisa hur den optimala kosten ser ut genom studier på en utvald population.

Läs om myter om paleo-lowcarb och hur vi nog troligtvis behöver av allt, inte restriktivt. Vad som händer när man är restriktiv, både kemiskt med kroppen och psykiskt.

Läs om olika dieters, men särskilt lowcarb-paleos, motsägelsefulla sanningar. Matt Stone har, precis som jag, testat olika restriktiva dieter där man går upp som en sol i början, men ned som en pannkaka efter ett tag. Och att göra om samma misstag med nya dieter, leder in längre in i träsket, med allt snabbare utbrändheter (det handlar om ett slags utbrändhet). Låt er inte luras av ord om die off, ”försök hårdare” m.m. Kanske kan det vara sådant, men du måste känna själv. Är det INTE die off och ”försök hårdare” så ligger du illa till. Lita på dig själv. Kör inte på i blindo. Boken beskriver ett tydligt mönster av ”upp som en sol och ned som en utbränd pannkaka” på flertalet restriktiva dieter. I vissa fall även när det bara är vi som mentalt blir som specialintresserade och kosten inte är alltigenom dålig. Psyket har stor kraft.

Men, köp en annan bok när du vill praktisera, för här får du inte mycket sådan hjälp.

Observera att eftersom alla inte är lika, finns det inget som säger att det inte finns folk som fungerar bättre på en viss restriktiv diet. Vegan, lowcarb (paleo eller ej), GAPS, lågfett o.s.v. Vi är alla mycket olika p.g.a epigenetik och hur vi utvecklat vår ”ohälsa” så att säga. Somliga har sjukdomar som gör att måste hålla sig till en viss diet, inte att förglömma. Via Facebookgrupper känner jag till ett flertal personer som fungerar fint på lowcarb t.ex. men också flera som alltid harvar runt i ett träsk där det verkar gå sämre och sämre, eller aldrig framåt, eller där de blir känsligare och känsligare och utesluter fler och fler födoämnen.

Jag satte upp mig på Matt Stones mailutskick på 180 Degree Health och får då och då en gratis bok via Amazon. Så nu har jag även läst Diet Recovery.

Här får man betydligt mer info om vad och hur man ska äta, hur man ska tänka, hur man ska motionera. Den gav MYCKET faktiskt. Det finns även en del 2 eller nyare upplaga, som heter Diet recovery 2, och som ni hittar på Matt Stone page på Amazon (ja, ni hittar alla böckerna här).

Det är slående hur oberoende Matt är. Han tror inte på ena eller andra dieten. Och har tror definitivt inte på att restriktiva dieter är långsiktigt hållbara. Och han är rätt ödmjuk, trots sitt raljanta och högst kritiska språk som ger ganska många skratt. Har man varit lowcarbare, så behöver man uppa kolhydraterna och fokusera på mycket sådant, men har man varit vegan eller fettskrämd, så är det aminalier och kanske fett, resp fett man ska uppa och fokusera på.

Han skriver även om tankesätt, hur ska vi tänka om våra kroppar, maten vi äter, ideal, hälsa; vad vill vi med våra liv? Vill vi tänka ”jag borde inte” när vi gör undantag? Eller ska vi njuta och inse att om man äter typ 80 % bra mat, så går det bra att köpa sig en muffins och bara njuta ibland?

Han skriver om motion, vilken som ökar ämneomsättningen, vilken som är neutral, och vilken som minskar. Och bered er på att vända det lite uppochned, med helt logiska förklaringar som får en att bara tvingas börja tänka lite. Han menar inte att vi ska sluta motionera, bygga oss om vi vill o.s.v. – nä, mer inse vad som ger vad, och vad vi ska fokusera på om vi har vissa mål.

Läs även om hur maten kan öka eller sänka ämnesomsättningen, och hur 1900-talets nya fett: linolsyrastinna oljor (vegetabiliska frö-, majs- och vissa nötoljor) gjort sitt segertåg över världen, och hur mycket av vår ohälsa som faktiskt är direkta symptom vad denna fettsyra har för funktioner och effekter i kroppen.

För den som trodde att Matt Stone tycker att vi ska äta glass och godis: NEJ! Eventuellt i en övergång, och då för att resetta psyket eller göra det enkelt för sig. I längden tror han på extremt bra råvaror. Där man ser till att ha rätt saker hemma, så man kan äta vad man vill av det som är bra. Är man resettad och har lyckats, så ska man inte behöva ha kontroll och sug efter sött-sött-sött (och jag kan avslöja att jag själv numer hanterar sött nästan som en fullt frisk – det har gått oerhört bra framåt hittills). Överätandet av kanske kass mat i början, är dels för att låta kroppen känna att den inte alltid får lite mindre än den behöver (varvat med överätning) och för att psyket ska få känna att det till slut inte är gott längre. Har man matberoende, så är det lite annorlunda, men på måndag 21/7 2014 ska Stone släppa en podcast som tydligen ska adressera hur man ska gå tillväga då. Men han svarade mig kort på FB att de han hjälpt ändå tappar beroendet när de följer hans råd och inte kompenserar med skuld och restriktioner och ohälsosamt hälosam mat efteråt.

Det var den boken det. Jag vill nog läsa 2:an också.

Sedan läste jag Hypoglycemia: What It Is, What It Isn’t, and How to Fix the Root Problem. Intressant även den. Särskilt för oss som haft lågt blodsocker, men inte superduperlågt. Vi som verkligen kollat då. Jag låg alltid under 4, även efter mat, vilket är lågt. Men jag dippade inte så lågt som jag trodde, utan när jag testade vid en förfärlig dipp med medvetandesänkning och allt, så hade jag 3,5. Samma när jag testade en annan gång. Denna bok förklarar varför, och det är ungefär vad jag trodde själv också. Här får man dock lite tips om hur man kan äta och vad man kan göra. Jag gissar att även de som har en verklig dipp och hamnar på 1,9 eller liknande, kan må bra av att testa detta. Och, vi som har våra dippar på kvällen i stället för det vanliga: på morgonen, får tänka om lite, och äta det som tipsas om på kvällen, på morgonen. Men det står i boken att man får placera maten där efter hur ens dippar ligger.

Orsaken till hypoglykemi som det kallas populärt även bland oss som inte har riktigt låga nivåer, beror på adrenal fatigue och obalanser i stresshormonerna. Eftersom dessa ökar blodsockret, så är det klart att de som är helt binjureutmattade, får riktigt lågt blodsocker, medan de som inte kommit så långt, får symptomen på lågt blodsocker, när systemet reagerar på en sänkning, och lyckas hålla blodsockret uppe. Symptomen vid lågt blodsocker, kommer sig faktiskt av stresshormonernas aktivitet för att försöka höja blodsockret.

Jag kommmer att vilja läsa fler av Matt Stones böcker, men har inget köpt än. Väntar på att se vilka 5 man kommer få gratis via mailutskicken. Sedan kanske jag köper fler.

De jag först vill läsa, är:

Men även denna verkar intressant:
Det kan finnas anledningar att tänka om om vegankost, och lösningar för veganer så de slipper de inflammationer som linolsyra ger, eller den ämnesomsättningsänkande effekt som många av råvarorna, inklusive linolsyran har.

Det var ju inte vidare dyrt på Amazon, och jag har redan fått tips om lite andra böcker som jag köpt. Bland annat:
Den här som jag läser just nu. Den beskriver kosten hos 12 olika folkslag som lever utanför moderna miljön. Vissa beskrivna av Weston A. Price på 30-talet. Man ser tydligt hur folk lever länge och i helt avsaknad av moderna sjukdomar, på vitt skilda dieter. Bl.a. ett schweiziskt folkslag som lever på mestadels rågbröd och ost, samt mjölk. Det tror vi ju är skräpmat annars. Ett annat folkslag som Matt Stone brukar skriva om, men som jag inte vet om de är med i denna bok, är Pimaindianerna, som sägs blir sjuka av allt spannmål/kolhydrater de utsätts för i den moderna världen. Sedan visar det sig att de ursprungliga pimaindiangerna lever på spannmål och baljväxter till hög grad.

Jag tycker att det är otroligt intressant när man börjar vara mer aktivt kritisk, kolla källor, leta om det finns andra, i de här fallen, folkslag som är friska men inte äter det den du läser vill framhålla som ideal diet.

Vad har dessa folkslag gemensamt? Jo, de är självförsörjande, saknar vår typ av stress, äter oprocessad mat som visserligen ofta är förädlad men inte överförädlad så till den milda grad som idag. Bl.a. Jag har inte läst klart än, så jag har inte kommit till författarens eventuella slutsatser.

Det finns även några böcker om ”blue zones” som de ställen på jorden kallas, där folk lever länge och är friska. Sök på ”Blue zones” på Amazon. Och dra inga slutsatser från EN diet. Vad är gemensamt för inuiter, fruktätande afrikaner, spannmålsätande Schweizare, lågfettsätande japaner o.s.v.? Inte är det LCHF eller vegetarisk kost i alla fall.

Ett tips för Kindle-läsande: om du handlar via Kindle-appen, kan du få utdrag från vilken bok du vill. Då kan du läsa lite och avgöra om det verkar bra. På amazons site, kan du ibland se utdrag på webben också. Ibland finns de bara på amerikanska (.com) ibland bara på brittiska (.co.uk).

Hur gör jag nu?

[Edit feb 2019: Ja, nu har jag bestämt mig för att ta bort mina ovetenskapliga tips som jag inte kan stå för. Inte vill jag bidra till mer alternativ fakta än vad som redan cirkulerar. Jag har rensat bort ganska mycket, och låter ofarliga, nyttiga och intressanta saker vara kvar. Samt såklart skötselinfo och försäljning av mina kulturer för kefir och kombucha.]

Efter att ha varit med om ett turbulent år, där GAPS först läkte och sedan skadade mig, där paleo först gjorde det bättre, men sedan blev helt fel, där jag gick ned på lowcarb, mådde bättre först, men sedan fick sänkt metabolism och började tappa hår.

Jag har varit restriktiv på olika sätt, mått bättre först, men sedan dåligt. Att vara restriktiv innebär nästan alltid att man också blir ännu mer känslig (givetvis, har man svår intolerans eller allergi, så måste man ju låta bli att äta det man inte klarar) mot det man undvikit.

Efter att jag blev dålig på GAPS, har jag funderat mer och mer men inte haft en klar linje i hur jag lite halvt undermedvetet tänkt.

Sedan trillade jag över Matt Stones böcker av en slump, samt läste Chris Kresser. De redovisade fall efter fall som var exakt som jag (inte exakt samma i varje punkt, utan att de mått bättre först och sedan blivit sjukare och sjukare).

Så nu vet jag vad jag anser, klart och tydligt: SLUTA DIETA. Inte vara så restriktiv mer än möjligtvis i en inledande läkande period, sedan: ”ät för sjutton, sluta att sänka ämnesomsättningen!”

Alla restriktiva dieter, vegankost, LCHF, lågfett, restriktiva former av paleo, GAPS o.s.v. sänker på sikt metabolismen, och skapar problem med de födoämnen man utesluter.

Så nu är min fundering: vad gör jag med min blogg? Jag kan inte längre stå för den restriktiva GAPS mer än som en kortare fas möjligtvis. Inte heller kan jag ALLS stå för vissa extrema GAPS-råd, som högt intag av lök och vitlök m.m. Lavemang och 2 lite buljong per dag, kan skapa rejäla obalanser i natrium och kalium så 4 måltider buljong per dag rekommenderar jag inte mer än högst några dagar.

Jag vill gärna fortsätta skriva mer i den stil jag haft det senaste, om bra mat, om nyheter om metabolism och sjukdom relaterat till kost. Om rätt tillagningssätt och födoämnen man faktisk KAN utesluta där det finns fullgoda andra råvaror att äta i stället. De namn på ätandet jag står för mer, ligger någonstans mellan normalfördelad paleo och WAPF. Inte så restriktiv som paleo, men inte så tillåtande för baljväxter och spannmål som WAPF.

Tja, hur gör man? Synd att radera allt gammalt. Och hela strukturen är uppbyggd efter GAPS och extrema dieter.

Kalium

[Edit feb 2019: Jag har skrivit nedanstående för många år sedan och utan riktiga källor. Vill ni verifiera, kolla efter pålitliga källor och studier, EJ bloggar eller alternativsidor utan riktiga referenser. Jag anser att kaliumbristen vid GAPS kan vara så allvarlig att jag låter detta stå kvar. Tyvärr läser man om att vissa råkar mycket illa ut vid olika extrema och farliga dieter.]

Efter att ha läst om några allvarliga fall av kaliumbrist i samband med GAPS-diet och liknande, har jag intresserat mig lite för just kalium. Troligen har och hade jag själv problem med för lite kalium. Jag märkte det främst genom att jag inte kunde äta mycket natrium innan jag fick symptom på felaktig balans kalium/natrium, samtidigt som jag hade symptom på för lite natrium. Alltså: det gick inte att äta optimalt med natrium, och det berodde på att jag hade för lite kalium. Antingen var balansen dem emellan bra, och jag hade klart för lite natrium, eller så var balansen rubbad när jag började närma mig bra nivåer av natrium.

Vad orsakar kaliumbrist då?

Jag har funnit en hel del orsaker, och en del av dem förordas av GAPS.

  1. Högt intag av lakrits, t.ex. lakritsextrakt som sägs vara bra vid lågt blodtryck och bra för trötta binjurar. Googlesökning på ”lakrits kaliumbrist”.
  2. Detox och utdrivande föda/preparat, även vätsktedrivande. Troligen inte vad som helst och allt, men sådant som är vätskedrivande. Jag har funnit lite olika exempel, men kan inte säga själv hur stor utdrivande effekt vart och ett har. När jag letat info, har jag fått exempel på maskrosrot, bitterörter, selleri. Säkert finns det mer.
  3. Lavemang. Detta som förordas varmt av Dr Natasha (GAPS), kan alltså ge svår kaliumbrist. Här går det att hitta exempel på folk som fått hjärtproblem när de ägnat sig helhjärtat åt GAPS och lavemang. Se lavemang som kurer. Vissa klarar dem bättre än andra, och för mig som lätt får problem med elektrolytbalansen, märktes det direkt att jag fick vätskesvängningar och inte kunde syssla med sådant här. Att få höra att det är ”detox, fortsätt” eller ”det är bara detox, backa lite och ta nya tag” kan vara förödande råd. Googlesökning på ”potassium deficiency enemas”.
  4. Laxermedel och allt annat som drar vätska till tarmen. Kräkningar och diarré är kända orsaker till kaliumbrist, och laxerar man, så framkallar man samma problem.
  5. Den av Dr Natasha rekommenderade magnesiumoxiden, som används som ett ”säkert” preparat mot förstoppning. Den sägs vara icke beroendeframkallande o.s.v. Tyvärr stämmer det inte. Den ÄR beroendeframkallande. Och den, precis som annat som drar vätska till tarmen, dränerar på kalium. När jag googlar, hittar jag en hel del som berättar att de har svårt att sluta med magnesiumoxid mot förstoppning, det blir värre än innan. Det får nog ha ett eget inlägg, för nu handlade det om kalium. Slutsatsen här är att allt som drar vätska till tarmen, även magnesium, dränerar kroppen på kalium.

Säkert finns fler orsaker till kaliumbrist, men inte som jag kommer på nu, och som kanske inte har gällt mig.

När man blodprovar mig, så kan man se låga värden av både kalium och natrium. ”Ät mer salt” sade min läkare. När jag berättade hur mycket salt jag åt, samt även kaliumtillskott som jag åt, blev han lite fundersam. Hur kunde värdena vara så låga då?

Ja, jag vet inte säkert, men kalium tror jag att jag dränerat mig på genom både mitt tidigare leverne och mina tillskott under min hängivna tid på GAPS. När jag använde magnesiumoxid för att hjälpa tarmen, och åt mycket lakrits, försökte med andra metoder för att hjälpa tarmen, fick jag stora vätskesvängningar. Som värst 10 kg på några dagar, och svullen. Åt jag kräftor på kräftskiva (helt utan alkohol) så kunde jag öka 10 kg i vikt till dagen efter. Efter några dagar på kaliumglukonat, minskade svullnader, och mina ögonlock började bli tydligt mindre svullna.

Det rekommenderade dagliga intaget av kalium är ca 2500 mg genom kosten. Tillskott innehåller ofta bara 99 mg. Jag har köpt tillskott där man kan få i sig betydligt mer, och tar just nu 3000 gram. Min läkare säger att det är ok, och att man måste upp i 15 000 gram för att riskera något. Och det stämmer med vad man läser när man googlar runt.

Och vill ni köpa de tillskott som ger mycket kalium till rimlig kostnad, så finns det några alternativ på iHerb. Om ni i kassan anger rabattkoden GEB637, så får ni 5-10 dollars rabatt på ert första köp.

  1. Now Food Potassium gluconate powder – rent pulver av kaliumglukonat. Smakar salt, men ger någon bismak, så salta inte maten med den utan rör ut i vatten och skölj ned.
  2. Now Food Potassium chlorid – också rent pulver, och den form som finns i mineralsalt. Smakar mer som vanligt salt, så prova gärna att ta din dos på mat. Jag brukar skölja ned, eftersom jag även behöver mer natrium och inte vill ha hur salt smak på maten som helst.
  3. Life Enhancement potassium bicarbonate – en form som nog kan anses bättre av många. Den är basgörande i och med sin bikarbonatdel.

Min plan är inte att äta kalium för evigt, utan i en övergångsperiod när jag nu slutat med det kaliumutdrivande. Jag har t.o.m. märkts att det är mindre skadligt för mig att använda laxoberal för tarmen en gång per vecka, än äta magnesiumoxid dagligen, eller syssla med lavemang.

Jahapp

[Edit 2 ett par år senare, för upplysnings skull: Jag tror inte alls på GAPS, Paleo, WAPF m.m. längre. Eller tror och tror, det finns absolut inget som talar för dieterna. Självklart är bra mat bra, men en rad dieter är omotiverat strikta och utesluter helt ofarliga saker. Jag anser att det är rent farligt samt ätstörningsdrivande att äta så strikt som många dieter påbjuder. Sluta sätta upp andra regler än att äta ordentlig mat, försök äta välbalanserat för att slippa onödiga sug, skippa inte måltider för länge och intressera er för andra intressen än vad kosten ska åstadkomma. Då slipper man matfixering och svårigheter att hålla ut med en bra och lagom kost.]

[Edit: för den oinvigde så måste jag väl berätta att det handlar om hur jag blev utesluten ur Facebook-gruppen GAPS Sverige, efter att ha varit ”jobbig och skrämt folk” då jag fick problem.]

Jag har grubblat under dagen, och första reaktionen i natt var inte så stor, jag är van att man kastar bort mig eller låter andra sociala spelregler gälla för mig. Sedan började PM hagla in, och jag började reagera, och känner mig nu rätt arg i stället.

Tänkte att jag publicerar lite av vad jag skrev på FB idag. Jag kommer inte att använda förkortningen GAPS mer i mina beskrivningar av min FB-sida och bloggen, och kommer att försöka att mer benämna dieten, eller typen av diet, som en slags skonkost av WAPF, med influenser av den gamla SCD (special carbohydrate diet). När jag dessutom funderar mer, så verkar det lite osigt att Trademarka ett syndrom, och tjäna storkovan på det.

Inte för att jag inte ”tror på” GAPS-dieten, utan för att dess största anhängare och hängivna följare, inte vill ifrågasätta, inte vill analysera, inte vill se faror, inte vill delge och upplysa om faror ”för att inte skrämmas”. Sådant är jag inte med på och vill absolut inte förknippas med.

Genom GAPS-legala terapier, har jag drabbats av både aplastisk anemi och effekter av för stor mängd vitlök. Kanske för att jag överdrivit eftersom vi alla (ok, de flesta av oss i Sverige) inte har en terapeut att vända oss till eller för att jag antingen inte känt symptomen komma smygande, eller helt enkelt inte haft några. Några enkla svar finns inte.

Har googlat och hittat fler som råkat ut för saker:
– Svår förstoppning. Flera fall som inte blev bra förrän de återgick eller övergick till WAPF (började äta stärkelse). Någon av dem hade inga problem alls innan.
– Hjärtattack p.g.a. utdrivande örter och lavemang (kaliumbrist).
– Troligt rT3-tillstånd, d.v.s. hypothyreosliknande tillstånd som man kan hamna i om man inte klarar övergång till lågkolhydratkost. Kännetecknat av trötthet och håravfall.
– Tarmproblem som LÖSTES när personen lämnade GAPS och övergick till WAPF.
– Person som blev påhejad att symptom var detox, men som blev helt frisk efter att svår B12-brist upptäcktes.
– Missad cancer där symptomen kallades detox/die off.
– Otaliga historier där folk precis som jag, mått väldigt bra i början, men sedan fått problem igen och blivit tröttare. Dessa har börjat må bättre när de lagt till något som kanske inte tillhör dieten, eller när de övergått till WAPF/Paleo (visar hur viktigt det är att anpassa väl, och att vara beredd att tipsa och hjälpa om sådant utanför dieten, som kan hjälpa).

Googla på lämpliga sökord så hittar ni massor.

Jag kommer inte acceptera att sådana här historier inte pratas om och att motsägelsefull info i FAQ, bok, på föreläsningar av Dr. N. inte diskuteras, utan man menar att inget alls är förvirrande. Själv anser jag det skada dieten och ge den dåligt rykte om vi inte vågar diskutera eller vill vara med och utveckla eller till fullo förstå varför den fungerar som den gör hos olika personer. På så sätt kan man få ut maximalt av den för varje enskild person, och inse när man ska plocka in annat eller överge för andra konstellationer av föda och terapier.

När jag diskuterat dylikt, samt mycket om mitt eget tillstånd (behövde stöd minst sagt, blev jätterädd när jag fick aplastisk anemi) fick jag tillsägelser via PM i Facebook-gruppen för GAPS på svenska – jag skrämde bort folk om jag pratade om negativa resultat efter för mig felaktigt handhavande av diet eller terapier. Jag skrev mindre ett tag, men började skriva mer igen. Så i natt blev jag utkastad.

Själv hoppas jag verkligen att om jag driver en grupp, så stöttar jag om en medlem råkar ut för liknande, särskilt när det handlar om ämnet för gruppen. Man måste inte lägga sin dränerade energi på det, det är inte allt eller inget som gäller. Det räcker att bekräfta och visa det stöd man kan – och kanske ta sig en funderare på hur man undviker liknande tillstånd för andra.

Jag har sett att idag har min blogg slagit rekord i antal besökare, och nästan alla har besökt startsidan, vilken sällan händer. Så jag förstår att ni väntat er något inlägg i saken.

Detta har jag skrivit på FB idag:

Jahapp, då har man blivit utkastad ur en FB-grupp. Första gången det händer eller jag ens får en varning, över huvud taget under mina 13 år på forum m.m.

Anledningen: Man får inte kritisera, analysera för mycket, eller berätta om problem med ämnet (en diet) i gruppen för då skrämmer man bort nya och är jobbig.

Under veckan har jag allvarligt funderat på det här, och inser att grunden/basen i denna diet är god, men att kritik, när det inte funkar (och blir allvarliga problem som jag fick) eller att stöta med andra vinklingar på mat, inte tillåts, är under all kritik.

Blir inte bättre av att syndromet dieten ska hjälpa mot, är Trademarkat och inte får användas utan tillstånd. Har man hört något liknande förut?

Själv fick jag höra om att lita på GAPS och det handlade om detox (och såklart vettiga råd om att ta det lugnare med sådant, men inget om att vilja diskutera saken eller låta nya få känna till hur man INTE ska göra), medan min läkare i stället sade aplastisk anemi, störd reaktionsförmåga, och skickade mig på benmärgsutredning. Proverna visar stadig förbättring sedan jag slutade med två av GAPS-dietens rekommenderade terapier (som inte tillhör bas/grund-GAPS ska tilläggas). Det är fullt möjligt att det var för kraftig detox (höll även läkaren med om), men kan det bli så farligt, bör man kanske ha en ansvarsfull behandlare vid sin sida (har tyvärr läst om många fall där även sådana bara hejat på när det gått snett, och sagt saker som ”håll ut, det är detox”. Har tyvärr även läst om en som p.g.a. lavemang och utrensande örter fick så kraftig kaliumbrist att hon fick hjärtattack – googla lätt fram det). Jag är väl inte den enda som inte läser av sina reaktioner perfekt får jag anta.

Jag kommer fortsätta äta som jag gör, men inte kalla det för det trademarkade namnet, och jag fortsätter att INTE INRUTA MIG till begränsningar eller metoder när de visar sig inte vara bra. På grund av vad jag fann för information under mitt googlande inatt, kommer jag dessutom att införa de snällaste stärkelserna redan nu, då min utveckling liknar som mått bra att göra så rätt tidigt.

Som sagt, grunden i dieten som läkekost är bra, men bristen på att analysera och fundera över den, är INTE bra. Kör aldrig något utan att tänka själva.

Får man inte kritisera och analysera faror med dieter och dess terapier för att inte ”skrämma nya” och ”ta över”, så är det lika bra att jag inte tillhör en grupp som promotar sådant. Jag är för upplysning så att misstag inte sker.

Ja, jag förstår att somliga kan tycka att det är en felaktig bild av vad som hände, men detta är min sida av saken, och jag vet ju att ganska många läser in så mycket mellan raderna att det knappt spelar någon roll vad man skriver ändå.

Tack till alla er som visat mig att ni inte tycker detta utkastande är ok.

P.S. Jag vill än en gång betona att jag visst tror på denna typ av diet. Men att man behöver diskutera mer, vara medveten om de faror som finns här, som med alla dieter, samt vara beredd att diskutera anpassningar mer. Det måste på något sätt ingå i dieten att erkänna och diskutera lösningar hämtade från andra håll när denna diet inte räcker. Och farorna. Samt helst inte tysta de som dieten inte fungerar fullt ut på.

I början då jag var med i denna FB-grupp fanns inte dessa problem. Man pratade om andra terapier och dieter. Tyvärr ändrades det under sommaren, kanske för att det var obekvämt att jag pratade om att jag fått ett allvarligt tillstånd genom metoder som promotas av dieten, rätt eller fel utförda, men tillhörande dieten.