Annorlunda smaksättning

Jag får väl tipsa om dagens lilla surkålsförrätt!

Som brukligt när man GAPSar eller äter optimalt, så börjar man såklart måltiden med en liten aperitif som innehåller något syrat. Jag brukar ju köra surkål, syrade morötter eller liknande. Ofta ihop med rått animaliskt fett (märg eller talg/späck).

Nu ska jag ju införa lite frukt, och har därför inhandlat ett styck cantaloupemelon. Med tanke på mina lyckade försök med surkål + honung (=syltsmak) fick jag idén att tärna melonen och addera till surkålen. Och så lite kardemumma på. Jag har även testat lite cayennepeppar och kanel.

Utsökt gott, och passar er som gillar karaktäristiska smaker som gifter sig eller bryter av med varandra.

Nu hade jag ju späcktärningar också, och det måste man ju inte ha om man inte vill. Men, till mitt försvar, så har jag nu funnit info direkt från Dr. Natasha Campbell-McBride (Dr. GAPS herself) att råa fetter är de bästa, animaliska inräknat (och de är ju de bästa för läkning och uppbyggnad av sargat matsmältningssystem).

Så ut i köket och blanda syrat med sött och karaktäristiska kryddor som cayenne, kanel, kardemumma, spiskummin, curry! Tänk er Curry och banan eller nötter i salladen! Moms moms som Gunnar Sträng sade.

2013-08-13 11.26.56

Kommentera: