Säljes: kombuchakultur, SCOBY, volgasvamp, kombuchasvamp, tesvamp, kombucha, kombucha-SCOBY. Köp för egen tillverkning.

2014-08-05 20.00.55

För 150 kr inklusive frakt inom hela Norden (Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island), kan man köpa en kombucha-SCOBY av mig. Hos mig bor de i höga gamla konserveringsglas, som ni ser på bilden här jämte, eller bättre på bilderna i mitt infoinlägg om kombucha. Där finns även infon om hur du sköter din SCOBY och gör kombucha. Kärt barn har många namn, och kulturen kallas för kombucha (vilket egentligen är drycken man får), kombuchakultur, SCOBY, kombucha-SCOBY, tesvamp, volgasvamp och kanske finns fler namn.

22 april 2018: Just nu finns det SCOBYer på lager. 150 kr inkl frakt + 1 dl färdig kombucha/startvätska.

SCOBYn som jag skickar är ca 10 cm i diameter. Om de är något tunnare än de brukar, så kan jag skicka två, men de är aldrig sladdrigt tunna.

SCOBYn skickas 1 dl färdig kombucha i flera påsar, vilket visat sig fungera bra. Läs om hur man gör i infoinlägget.

En SCOBY räcker direkt för att starta 1 liter om man vill, eller mer (jag kör en skiva till 1-2 liter själv).

SCOBYn sänds numer alla dagar i veckan då de tål längre frakt än t.ex. kefirgryn. Jag sänder även inom hela Norden för samma fraktpris (d.v.s. frakt ingår).

När man beställer, och jag har fått postadress, skickar jag per mail ut alla uppgifter som behövs för att betala. Betalning sker i förskott till mitt bankkonto (min bank har ej Swish). Jag skickar aldrig innan betalningen har nått mitt konto, men alltid så fort det bara går så fort betalning registrerats hos mig.

Kulturen bör tas om hand direkt vid ankomst, och inte bli liggande onödigt länge. Just kombucha klarar sig längre än t.ex. kefir, men det är alltid bra att låta dem vara så kort tid som möjligt i försändelsen. Förvara i normal rumstemp och inte i kylskåp om den ska vänta några timmar eller så. SCOBYn trivs bäst i rumstemperatur.

För att beställa, kontakta mig på emma(a)wildrag.se. Tänk på att lagret snabbt kan ta slut, så när ni fått svar av mig, svara så snart ni kan, annars kan andra hinna beställa.

Jag säljer även mjölkkefirgryn (tibetansk svamp, kefirkorn, kefirkultur) och jun-SCOBYer.

2014-08-05 20.10.27

Kombucha, volgasvamp – hur man gör

Det här är min infosida om kombucha, vad det är och hur man gör.

Vad är kombucha?

2014-08-05 20.10.27Kombucha är, likt vattenkefir och jun, en dryck man får genom att fermentera en sötad vätska med hjälp av en SCOBY (Symbiothic Colony Of Bacteria and Yeast). D.v.s. en symbiotisk koloni av bakterier och jästsvamp. Till skillnad från kefirgrynen, bildar denna koloni en sammanhängande skiva på ytan av vätskan den lever i. Man får alltså en rund skiva i sin burk, eller flera, då den tenderar att föröka sig om den mår bra. Skivan kan vara tjock och vit, tunn, bli brun av teet med tiden, sladdrig, sammanväxt i flera tunna o.s.v. Alla fungerar precis lika bra. Jag upplever att det är ytans storlek som avgör, inte tjockleken.

Själva kombuchan, drycken, smakar lite likt osötad äppelmust eller äppeljuice. Underligt nog. För det är inget äpple i, utan drycken bildas när kolonin fermenterar en vätska av te och socker.

2014-08-05 20.16.07Kolonin kallas ofta helt enkelt SCOBY, tesvamp eller Volgasvamp.

Jag tycker att detta är en lättskött sak. Det gör inget om man glömmer sig flera dagar eller 2 veckor och temperaturen verkar kunna skifta rejält även om den trivs bäst när det inte är för kallt. Nackdelen är att det inte går så fort som med vattenkefir, vare sig grundfermenteringen eller andrafermenteringen. Men stabiliteten och enkelheten gör att denna överträffar.

Hur sköter man sin SCOBY så man får kombucha?

Du behöver:
2014-08-05 20.08.54

  • Kärl, gärna ett gammalt högt konserveringsglas.
  • Te. Helst KRAV. Koffeinfritt går bra. Kombucha trivs bäst med svart te, men grönt och vitt kan användas också. Jag får sämre nya SCOBYer av de två senare, och det finns info om att man får sämre sammansättning på syrorna samt att bakteriestammar kan dö ut om man gör så, så jag rekommenderar det inte, alternativt att man tar undan en särskild SCOBY som man gör så med.
  • Socker. SCOBYn tycker att vitt socker är bäst. Honung är monosackarider och en del lyckas göra kombucha utan problem på honung, andra inte. Man kan prova på en extra-SCOBY som man är beredd på att den kan dö eller bli sämre.
  • Färdig kombucha som används som startvätska. Sänker pH samt bidrar med kultur.
  • Flaskor, gärna trevliga i glas med patentkork, för att förvara din färdiga kombucha.
  • Tratt och någon sil och/eller silduk att filtrera den färdiga kombuchan med. Man kan vilja filtrera, så antingen sil och kaffefilter, eller som jag: en tygsil direkt.

2014-08-05 20.03.39

  • Kombuchan fermenteras i vanlig rumsvärme. Inget konstigt och jag har endast märkt något snabbare process när det är varmt, inte de problem man kan få med mjölkkefir som blir fadd när det blir riktigt varmt.

Så här gör jag:
2014-08-05 20.07.53

  1. Blanda 1 liter vatten, 4 msk – 1 dl socker och 2 tepåsar. Koka upp på spisen.
  2. Dra av och låt svalna. Om du vill kan du precis när du dragit av, lägga i en tepåse av typen örtte för smakens skull. Jag har testa något ”röda bär” från Pukka, sweet chai och ingefärste från Yogi. Blir spännande smaker.
  3. När vätskan nått rumstemperatur, krama ur tepåsarna och kasta den. Häll det söta teet tillsammans med 1 dl färdig kombucha i det kärl du ska använda för fermenteringen.
  4. Låt SCOBYn glida i. Om man har flera skivor, så är det fördelaktigt om de ligger någorlunda snyggt ihop så det inte blir konstig form på några. Den eller de kan ligga vid ytan eller åka ned en bit. Det spelar ingen roll.
  5. Nu ska det här fermenteras under 10 dagar upp till 4 veckor. Sockret äts inte de första 7 dagarna och därför bör man aldrig ta före 10 dagar, så att SCOBYn får äta. Första 7 dagarna ägnas åt att förbereda sockret för att kunna ätas. De flesta verkar tycka att 10-14 dagar är bäst.
  6. När du vill ta din kombucha, så silar du bort SCOBYn och häller kombuchan på flaska. Proceduren ovan görs om så du får en ny sats som fermenteras.
  7. Nu kan du antingen ställa flaskan i kylen (den smakar bra som den är) eller andrafermentera. Det betyder att du tillsätter frukt, bär, juice, lite socker eller annat, för att sedan tappa på flaskor och låta stå i rumstemperatur tills lagom med kolsyra bildats. För mig tog det en vecka, och det hann bildas en lite ny SCOBY-bebis i flaskan. Jag har inte brytt mig om att andrafermentera sedan, då den är god som den är.

Blandade fakta:
2014-08-05 20.03.11

  • Till en liter te används 4 msk – 1 dl socker.
  • Du kan ha en skiva eller flera, av SCOBYn, i kärlet. Det går dock fortare om det är fler.
  • Kombucha-SCOBYn är tålig. Lättare att ha att göra med än vattenkefir som ofta växer dåligt och inte tål att stå en dag för länge.
  • Man använder just te p.g.a. de mineraler teet innehåller. Därför kan koffeinet skippas, men det går inte att använda andra växter vad jag vet, om det inte är tillfälligt eller utblandat med ca 75 % te.
  • Det finns koffein i kombucha. Det står ofta att det inte finns kvar, men säkraste källorna anger att så är ej fallet. Vill man ha ned koffeinhalten, eller få bort den helt: välj koffeinfritt te. Om du inte hittar i Sverige, så kan du söka här: iHerb decaf-tea-sökning.
  • Det finns mer socker än de flesta tror i kombucha. Allt socker försvinner inte på de normala tider vi fermenterar. Då måste man köra fullt ut varje gång, flera veckor. Och då blir det i det närmaste odrickbart om man inte späder.
  • SCOBYn får ”bebisar”. Dessa kan du dela med dig av när de växt till sig och verkar stabila och solida. Det tar ca 3 veckor.
  • Din kombucha i kylen kommer få bebisar. Det var så jag fick igång min. Fick ett smakprov som jag glömde i kylen. Jag brukar kasta bort dem. Man behöver dem inte, men de går att använda faktiskt. Men en riktig SCOBY är såklart enklare. De i kylen ser ut som små molnformade maneter bara.
  • En sida om Kombucha: myths and truths.

Den som vill opponera sig eller tillföra fakta till detta inlägg: SKRIV GÄRNA en kommentar. Jag är glad för mer info eller att kunna göra inlägget bättre.

En SCOBY kan man köpa av mig. Information om hur man beställer, pris m.m. hittar ni på: Till salu: kombucha-SCOBY, Volgasvamp.
2014-08-05 20.00.55

Potatismjöl!

20140713_191740Vad dumt! Jag har köpt potatismjöl, (eller ja, egentligen är det ju potatisstärkelse det vi har och kallar potatismjöl. Riktigt potatismjöl är annorlunda och har tydlig potatissmak) från ekobutiker och ända från iHerb USA, för typ 28 kr halvkilot.

Och vad hittar jag på COOP? Jo, det vanliga potatismjölet, fast KRAV-märkt. Och vad kostade det? 9:90 halvkilot…

Tyvärr har jag inte hittat detta i andra butiker, men hojta gärna till med var ni hittar det. MAXI, WILLY:S och CityGross, alla i Kungälv, har jag inte sett det på. Får väl tjata lite på dem.

Och en av de bästa sakerna: på baksidan står ett recept på tårtbotten med BARA potatismjöl, smör och socker (och bakpulver). Enklare än ett pannkaksrecept t.o.m. Ska testa att byta smör mot kokosfett, men annars går smör bra också. Och jag som letat mig fördärvad efter sådant. Trevligt att det är med fett, för då kanske det kan passa att smaksätta till andra mjuka kakor eller muffins.

Om man letar och funderar

Om man letar, analyserar, tänker kritiskt o.s.v. så kommer man – bli ganska förvirrad faktiskt. Idag finns många sanningar som vi tar för givna. Vi ”vet” att lowcarb är bra, vi ”vet” att massor av grönt är bra. De som inte äter lowcarb ”vet” att fullkorn är bra.

Är detta sant? Eller är det olika trender som blir populära? Går vi på saker nu, liksom på 80-talet med ägg och mättat fett? (Ja, en del tror ju faktiskt än på det, särskilt att mättat fett skulle vara farligt).

När jag bara verkade bli sämre av olika dieter, ofta med en inledande positiv fas, så var jag ju tvungen att börja tänka själv. Något blir inte sant för att tillräckligt många upprepar det, eller för att vissa mår bra i längden på en viss diet, eller för att någon är inne i förstafasen där så många faktiskt mår bra innan det börjar gå utför.

Jag börjar tro, men vet inte, att fiskolja, lowcarb, trendiga oljor med ”bra omega6/omega3-ratio”, maxat ätande av kokos (som jag visserligen tror är bra mat), ”vetande” att mejeri är totalt kass och att evolutionen avstannade helt för 15 000 år sedan (inte lång tid har gått sedan vi blev bönder, men evolutionen avstannar inte helt – frågan är bara vad som kan ha ändrats och om det gjort det, och hur mycket epigenetik spelar in), kanske är ”sanningar” som finns där för att de upprepats. Kanske de inte är så mycket mer sanna än 80-talets ”sanna” trender om fett och ägg.

För att klargöra: jag misstror ingen som ex ätit LCHF i 6 år och mår helt bra. Lyssna på er kropp. Oavsett den mår bra eller dåligt av en kost. Var sensitiv och sann. Mår du verkligen bra? Är du aldrig lite väl trött i förhållande till vad du borde? Har du ingen värk som är större än den borde? Utslag av något slag (alla möjliga från allergier och histaminreaktioner, till acne, rosacea och herpes)? Håravfall som skylls på ”die off” eller ålder? Äter färre kcal för att behålla vikten? Eller helt enkelt inte känner för att äta mer än mindre kcal än normalt? Några som helst problem med menscykeln (oregelbunden, för kraftig, för sparsam, svårt att bli gravid, PCO(S), PMS, mensvärk o.s.v.)? Torra slemhinnor? För lös eller hård mage? T.o.m. manligt håravfall har satts i samband med västerländsk kost enligt Danny Roddys ”Hair like a fox”.

Ja, har man något problem alls, så bör en omläggning av kosten påverka i positiv riktning, samt inte ge andra symptom som visar på att någon obalans uppstår av den nya kosten.

Just nu i min skarv och övergång till nya tankebanor, känner jag mig själv förvirrad. Vem ska man tro på? Dessbättre verkar det nya jag mer och mer övergår till, fungera på mig, passa mig bättre, samt inte innehålla en massa ”men vad, hur gick det ihop”, ”så kan det väl inte vara om h*n skrev det där andra förut”, ”men, om det är si, hur kan det andra vara så?”. Framför allt gillar jag studier som är helt oberoende. Inte av företag, utan oberoende av diet. Där man inte som lowcarbare, tallriksmodellare eller vegan analyserar studier som passar det man vill få fram och redan har bestämt sig för, utan analyserar studier för att hitta vilken röd tråd som ska ligga till grund för hur man vill äta, träna, leva. Och är öppen för att det kan vara vad som helst.

Det ”nya” för mig, har alltså få röda trådar. Det finns ingen tvingande diet, det finns inga kraftiga restriktioner och psykiskt mående av ätande spelar en roll.

Jag har det senaste läst en hel del om grönsaker (framför allt växt och blad, inte frukterna och rötterna som ju inte skyddas på samma sätt) och fett, som går emot det mesta man ”vet” idag. Men – som ni själva kan se om ni följer mina länkar, så finns det gott om referenser, fler än de som upprepar ”sanningar” som ”alla vet” men som faktiskt inte är mer sanna för att de upprepas. Och det finns anledningar till att man har velat styra in ”sanningen” åt vissa håll. Det har gagnat olika grupper på olika sätt, men en stor del har industrin gagnats ekonomiskt, vad gäller vegetabiliska fetter.

Läs om grönsaker här: Vegetables, etc.—Who Defines Food?
Läs om vegetabiliska fetter här: Unsaturated Vegetable Oils: Toxic
Och läs om fiskolja här: The Great Fish Oil Experiment

Alla dessa skrivna av Ray Peat, men det finns flera som diskuterar i liknande banor, bl.a. Matt Stone (författaren av Eat for Heat), Danny Roddy (författaren av Hair lik a fox) m.fl. De är läsvärda, oavsett man håller med eller ej. Jag hoppas ni står ut att läsa hela av alla tre. Det är alltid bra att veta att man känner om man håller med eller ej, om man får nya input, om ens egna teorier verkar hålla o.s.v. Oavsett hur man tror (jag läste ofta förr hundböcker av de jag tyckte hade helt fel, just för att få mer input till hur jag ville göra och tänka i stället) som ger det något när folk som tänker själva delger sina teorier så i detalj som är gjort här.

Är vi öppna för att ta in och vara kritiska? Många jag diskuterar med, viftar bort alla andra åsikter än det trendiga eller de åsikter som passar för den dietgrupp man ingår i, eftersom ”alla vet” att ex fisk/probiotika/gröna smoothies är bra bättre bäst och socker av alla slag, även frukt är dåligt sämre sämst. Men är vi öppna nog att tänka om, ifrågasätta? Upptäcker man att det man läser faktiskt verkar fel, så fortsätter man såklart med sitt.

Precis som jag framhöll att den som mår bra på sin diet, på riktigt, såklart ska fortsätta med den, lika gärna vill jag påpeka att det här, för mig nya, inte innebär att jag gör en volt och gör motsatsen till något. Då gör man samma misstag igen, d.v.s. om pendeln slår för mycket åt ena hållet, så åker man med till andra ytterläget.

Och kanske, vilket jag starkt börjar misstänka, så hamnar jag i samma läge som med hunderiet för många år sedan: efter en massa utbildning kom jag fram till att inte vara så komplicerad. För det första: glöm rang (på det sätt vi tänker oss den) och idiotier som faktiskt inte hör hemma vad vi numer vet om hunddjur, tänk förtroende och vänskap och på vad som är viktigt i relationen och som regler att hålla på. Allt kokades ned till ett relativt enkelt grundkoncept (som såklart kunde byggas ut enormt om man ville, men för den som inte ville tänka på allt, behövde det inte vara så komplicerat).

Kanske blir det liknande nu. Det känns mer och mer som att rena råvaror och oprocessat är det viktigaste, ihop med minskande av linolsyra (som verkar vara det enda som man faktiskt bör vara riktigt restriktiv med) och moderat intag av sådant som anses särskilt hälsosamt, typ fiskolja, bladgrönt, fullkorn eller whatever. Är något potent, så är det. Ta det lugnt.

Ett problem som jag upptäckt, är förstås att det finns ju linolsyra i överskott överallt. Sedan ca 100 år har det ökat enormt. Vad kunde man göra med alla fröer som blev över i industrin, överskott av majs m.m.? Jo, oljor. Och att framhålla dem som hälsosamma var ju smart. Men vi har blivit mindre och mindre hälsosamma under den här tiden. I de länder där dessa oljor intar. Där djuren vi äter får mat som gör deras fetter fulla av linolsyra också. Så för mig blir det mer och mer räksallad med gräddfil ute. Eller greksallad med feta och oliver, med gräddfil eller yoghurtdressing. Eller såklart lamm utan stekfett eller med smör, liksom dito fisk. Nöt känns ok, men fläsk har väldigt förändrat fett nu för tiden när de matas med baljväxter och spannmål i stället för vanliga matrester. Djuren mår inte bättre än vi gör av att äta fel kost.

Jag är dålig på att ange källor, men uppmanar er att googla. Läs gärna böcker av Matt Stone, Danny Roddy, Ray Peat, och fundera över hur det går ihop med det ”alla vet”. De har mängder av källor, till skillnad från mig som bara hänvisar till dessa tre.

Och ni får gärna kommentera med vad ni tycker. Jag är inte stängd för något. Det är viktigt för mig att få grepp på vad jag ska tycka om ex bladgrönt och fisk. Äta mycket, lite eller ”normalt”? Jag gissar det senare. Faktum är ändå att just bladgrönt innehåller få kcal, en indikation på att man inte ätit massor av det, utan sökt sig till mer kcal-stinn föda som ger mer än det kostar. Så gör ju alla djur. Äter det som ger mest i förhållande till arbete. Och fisk, fet fisk äts inte mycket förutom i norr där de finns. Inte där människan har sitt ursprung. Där äts i stället den omega 3 som finns naturligt i gräsbetande djur.

Fraktfritt på Bodystore, t.o.m. 31/7 2014

Jag köper inte lika ofta på Bodystore.com sedan jag upptäckte iHerb, men jag vet att många handlar där.

Så då kan jag passa på att upplysa om att det är fri frakt juli ut. Kanske jag ska passa på att köpa något när jag slipper köpa massor för att få fri frakt 🙂

Då ska vi se, lite undantag kanske. En kladdkaka på café?

Minns ni? En latte eller vad man vill ha, och en stor kladdkaka med grädde. Fast först, några timmar innan, en bit mat. Eller kanske en pizza och en öl?

Men nej, det äter vi ju inte. Eller?

Sedan läste jag Chris Kressers bok
Your Personal Paleo Code: The 3-Step Plan to Lose Weight, Reverse Disease, and Stay Fit and Healthy for Life

Han skriver om 80/20-regeln.

Men nej igen, först måste jag väl berätta att Chris Kresser är en av de ledande inom paleokosten. Licensierad akupunktör och arbetar med integrativ medicin. Han har en stor site och ger ut info och böcker. Så vet vi lite vad han sysslar med. Lite mer om honom och hans bok i ett annat inlägg.

80/20-regeln, vad är det då? Jo, den kommer ju igen både här och där, eller vad sägs om: ”om hunden gör rätt 80 % av gångerna, så lyckas träningen lika bra som om det blir rätt 100 % av gångerna” eller ”20 % av kunderna står för 80 % av försäljningen” och ”20 % av förarna står för 80 % av olyckorna”. Vi anar en normalfördelning där i bakgrunden, inte sant?

I vårt fall innebär 80/20-regeln att vi äter så bra vi kan, på det sätt vi valt, 80 % av tiden, och kan fuska till det 20 % av tiden. Vi behöver ju inte välja sämsta sortens mat på restaurangen, bara vi inte känner oss omöjliga och aldrig njuter. Jag väljer ofta det som är utan allt för mycket av de sämre kolhydraterna, väljer lamm i stället för fläsk, potatis i stället för pasta o.s.v. När det går. En dag gick det inte alls, och jag levde på provsmakning, bl.a. pizzabitar (tack Almö livs för att man får provsmaka alla era pizzor tills man blir mätt) och marmelad på Sundsby säteri.

Kanske känner du att det räcker gott med 95/5-regel för dig? Fine, då är det så. bara du känner att du inte hamnar utanför, måste missa livet o.s.v. En del trivs t.o.m. med 100/0-regeln.

Grejen är att vi just inte ska hamna socialt utanför, inte ska känna att vi försakar det vi vill ha i livet, inte ska låta bli att njuta när vi ändå fuskar (NJUUUT, tänk inte ”jag borde inte”. Du har valt en kaka, och det är ok som undantag om du inte har verkligt svåra absoluta intoleranser – jag uppmanar ingen med svår bekräftad celiaki och extrem laktosintolerans att moffa vetemjölsvälling liksom).

Chris Kresser och Matt Stone, beskriver båda hur de träffat patienter (och Matt Stone även om sig själv) som inte blivit friska hur bra de än äter, förrän de börjar leva, gå ut och ta en öl med vänner o.s.v. Man riskerar även att bli så restriktiv att man får lite energi, när man är väldigt nyttig.

Ytterligare strategier för att inte känna sig låst och bli stressad över det (stress är en stor faktor för ohälsa också) är att inte vara för restriktiv och tänka vad man får och inte får. Köp hem det du valt som bra mat. Var inte för restriktiv, välj råvaror med omsorg, ha din lista med valda varor så du lätt kan köpa mer. Så att du hemma bara kan laga mat utan att tänka på alla ”får, ska och bör och inte får, inte ska och inte bör”. Gör inte alltför konstig mat i onödan (tyvärr ser jag sådant ibland).

När du är ute och gör dina undantag, så GÅR det ju också att välja det minst dåliga. Man måste inte välja margarinstekt fläsk med pasta, eller linolsyrabadande rätt, om det finns grillat lammspett med ugnsbakad potatis och rotsaker. Om det inte är så att det är just det där fläsket man vill ha förstås. Samma bland bakverken. Välj det minst dåliga – AV DET DU GILLAR (du ska ju inte välja äckliga saker för då faller ju fördelen med regeln – jag väljer gärna thaimat ibland, snacka om linolsyra).

Jag har kört dels mindre restriktivt det senaste, fört in MYCKET mer kolhydrater i min kost, samt 80/20-regeln, som är nog just 80/20 nu på sommaren med alla födelsedagar och glassutflykter. Jag gissar på 90-95/10-5 sedan i höst.

Och jag mår SÅ JÄKLA BRA av det! Visst, förstoppad är fortfarande mitt andra namn. Det har hängt med allra längst, så kanske släpper det allra sist. Men psykiskt: slippa tjafs och jobb i onödan. Det räcker ju med att man aldrig valt rakt från menyn ändå, att inte äta något alls är ännu jobbigare. Att NJUUUTA av en glass på IKEA som igår. Valde räksallad för att det var det minst dåliga, men åt ett bröd till, samt en glass sedan. Utan att känna ”det här är fel” utan mer ”detta var gott”.

Jag undrar om alla år med försök var fel. Om det var fel väg att prova olika restriktiva dieter och stressa kroppen med dessa. Att äta bra råvaror är ett måste i längden såklart, det är ju 1900-talets nya mat vi blir sjuka av. Allt processat. Kanske hade jag inte lärt mig det, om jag inte gått vägen via restriktiva dieter. Kanske ett nödvändigt ont för oss som var tidigare ute.

Nåja, nu var det ju 80/20-regeln vi skulle prata om.

Mitt varmaste tips till er som inte har en uppenbar risk (blir akut sjuka, har svår diabetes, svår allergi o.s.v.) att fara illa av lite vad som helst, är att börja med undantag om ni känner för det. Undantag ska vi klara. Den som mår bra av sin kost, men inte kan göra undantag, KAN leva på en kost som bara symptombehandlar. Tänk LCHFaren som inte kan äta minsta kolhydrat utan att svälla upp och må dåligt akut. Den är inte botad. Äter man en välkomponerad kost, t.ex. Chris Kressers paleo, eller följer WAPFs idéer, så funkar det utmärkt. Det blir alltid svårt när man är för restriktiv och utesluter något helt. Följden blir ofta att man blir mer känslig för den råvarugruppen. Ofta sprider det sig, och personen blir mer och mer restriktiv.

Observera att jag inte uppmanar till hejdlöst skräpmatsätande. Bara normala undantag, där vi i vardagen fortfarande fnyser åt industrikött, konventionella grönsaker, GMO, linolsyra, större mängder antinutrienter o.s.v.

Efter jag började med mindre restriktiv kost, fick jag först ett litet bakslag med hjärtklappningar och acne i halva ansiktet. Sedan märkte jag att när jag var sugen p.g.a. ”beep beep – ÄÄÄT nu, det var 5 timmar sedan” så kunde jag ta lite torkad frukt, eller t.o.m. ett bakverk (paleo eller ej, men sött i alla fall) och STÅ MIG. Hur länge sedan var inte det? Så märkligt.

E-boktips! Samt lite funderingar.

Hej på er! Nu har jag läst några bra böcker i e-format, närmare bestämt böcker som köpes på Amazon och läses i Kindle, ett program som man kan logga in på från vilken dator eller smartphone som helst och hitta sina böcker.

Av en slump kom jag över 12 Paleo Myths: Eat better than a caveman av Matt Stone.

Det blev lite av en ögonöppnare för mig, även om jag inte tycker att den var så jättebra. Man fick inget bra grepp om vad han tycker man ska äta egentligen, när man läser den. I stället ges ett intryck av: ”ät vad du vill”. Ändå var den en ögonöppnare, då den avslöjar en hel del saker som man ”bara tror på”. Denna bok fick mig att vända helt och börja lyssna till alla mina egna teorier, erfarenheter och vad jag själv hade funnit bevis nog att tro på på riktigt. Det tog inte många dagar förrän jag mådde bättre. Först ett rejält acneutbrott bara, de gillar ju att komma när man lägger om kost. Jag har aldrig haft acne och sådant annars.

Läs om hur ALLT vi hör om och tror på är selektivt. Det är inte bara livsmedelsverket eller ens ”motståndare” som presenterar handplockade studier. Det gör även LCHF-rörelsen, paleorörelsen, CR-rörelsen och de som ska bevisa hur den optimala kosten ser ut genom studier på en utvald population.

Läs om myter om paleo-lowcarb och hur vi nog troligtvis behöver av allt, inte restriktivt. Vad som händer när man är restriktiv, både kemiskt med kroppen och psykiskt.

Läs om olika dieters, men särskilt lowcarb-paleos, motsägelsefulla sanningar. Matt Stone har, precis som jag, testat olika restriktiva dieter där man går upp som en sol i början, men ned som en pannkaka efter ett tag. Och att göra om samma misstag med nya dieter, leder in längre in i träsket, med allt snabbare utbrändheter (det handlar om ett slags utbrändhet). Låt er inte luras av ord om die off, ”försök hårdare” m.m. Kanske kan det vara sådant, men du måste känna själv. Är det INTE die off och ”försök hårdare” så ligger du illa till. Lita på dig själv. Kör inte på i blindo. Boken beskriver ett tydligt mönster av ”upp som en sol och ned som en utbränd pannkaka” på flertalet restriktiva dieter. I vissa fall även när det bara är vi som mentalt blir som specialintresserade och kosten inte är alltigenom dålig. Psyket har stor kraft.

Men, köp en annan bok när du vill praktisera, för här får du inte mycket sådan hjälp.

Observera att eftersom alla inte är lika, finns det inget som säger att det inte finns folk som fungerar bättre på en viss restriktiv diet. Vegan, lowcarb (paleo eller ej), GAPS, lågfett o.s.v. Vi är alla mycket olika p.g.a epigenetik och hur vi utvecklat vår ”ohälsa” så att säga. Somliga har sjukdomar som gör att måste hålla sig till en viss diet, inte att förglömma. Via Facebookgrupper känner jag till ett flertal personer som fungerar fint på lowcarb t.ex. men också flera som alltid harvar runt i ett träsk där det verkar gå sämre och sämre, eller aldrig framåt, eller där de blir känsligare och känsligare och utesluter fler och fler födoämnen.

Jag satte upp mig på Matt Stones mailutskick på 180 Degree Health och får då och då en gratis bok via Amazon. Så nu har jag även läst Diet Recovery.

Här får man betydligt mer info om vad och hur man ska äta, hur man ska tänka, hur man ska motionera. Den gav MYCKET faktiskt. Det finns även en del 2 eller nyare upplaga, som heter Diet recovery 2, och som ni hittar på Matt Stone page på Amazon (ja, ni hittar alla böckerna här).

Det är slående hur oberoende Matt är. Han tror inte på ena eller andra dieten. Och har tror definitivt inte på att restriktiva dieter är långsiktigt hållbara. Och han är rätt ödmjuk, trots sitt raljanta och högst kritiska språk som ger ganska många skratt. Har man varit lowcarbare, så behöver man uppa kolhydraterna och fokusera på mycket sådant, men har man varit vegan eller fettskrämd, så är det aminalier och kanske fett, resp fett man ska uppa och fokusera på.

Han skriver även om tankesätt, hur ska vi tänka om våra kroppar, maten vi äter, ideal, hälsa; vad vill vi med våra liv? Vill vi tänka ”jag borde inte” när vi gör undantag? Eller ska vi njuta och inse att om man äter typ 80 % bra mat, så går det bra att köpa sig en muffins och bara njuta ibland?

Han skriver om motion, vilken som ökar ämneomsättningen, vilken som är neutral, och vilken som minskar. Och bered er på att vända det lite uppochned, med helt logiska förklaringar som får en att bara tvingas börja tänka lite. Han menar inte att vi ska sluta motionera, bygga oss om vi vill o.s.v. – nä, mer inse vad som ger vad, och vad vi ska fokusera på om vi har vissa mål.

Läs även om hur maten kan öka eller sänka ämnesomsättningen, och hur 1900-talets nya fett: linolsyrastinna oljor (vegetabiliska frö-, majs- och vissa nötoljor) gjort sitt segertåg över världen, och hur mycket av vår ohälsa som faktiskt är direkta symptom vad denna fettsyra har för funktioner och effekter i kroppen.

För den som trodde att Matt Stone tycker att vi ska äta glass och godis: NEJ! Eventuellt i en övergång, och då för att resetta psyket eller göra det enkelt för sig. I längden tror han på extremt bra råvaror. Där man ser till att ha rätt saker hemma, så man kan äta vad man vill av det som är bra. Är man resettad och har lyckats, så ska man inte behöva ha kontroll och sug efter sött-sött-sött (och jag kan avslöja att jag själv numer hanterar sött nästan som en fullt frisk – det har gått oerhört bra framåt hittills). Överätandet av kanske kass mat i början, är dels för att låta kroppen känna att den inte alltid får lite mindre än den behöver (varvat med överätning) och för att psyket ska få känna att det till slut inte är gott längre. Har man matberoende, så är det lite annorlunda, men på måndag 21/7 2014 ska Stone släppa en podcast som tydligen ska adressera hur man ska gå tillväga då. Men han svarade mig kort på FB att de han hjälpt ändå tappar beroendet när de följer hans råd och inte kompenserar med skuld och restriktioner och ohälsosamt hälosam mat efteråt.

Det var den boken det. Jag vill nog läsa 2:an också.

Sedan läste jag Hypoglycemia: What It Is, What It Isn’t, and How to Fix the Root Problem. Intressant även den. Särskilt för oss som haft lågt blodsocker, men inte superduperlågt. Vi som verkligen kollat då. Jag låg alltid under 4, även efter mat, vilket är lågt. Men jag dippade inte så lågt som jag trodde, utan när jag testade vid en förfärlig dipp med medvetandesänkning och allt, så hade jag 3,5. Samma när jag testade en annan gång. Denna bok förklarar varför, och det är ungefär vad jag trodde själv också. Här får man dock lite tips om hur man kan äta och vad man kan göra. Jag gissar att även de som har en verklig dipp och hamnar på 1,9 eller liknande, kan må bra av att testa detta. Och, vi som har våra dippar på kvällen i stället för det vanliga: på morgonen, får tänka om lite, och äta det som tipsas om på kvällen, på morgonen. Men det står i boken att man får placera maten där efter hur ens dippar ligger.

Orsaken till hypoglykemi som det kallas populärt även bland oss som inte har riktigt låga nivåer, beror på adrenal fatigue och obalanser i stresshormonerna. Eftersom dessa ökar blodsockret, så är det klart att de som är helt binjureutmattade, får riktigt lågt blodsocker, medan de som inte kommit så långt, får symptomen på lågt blodsocker, när systemet reagerar på en sänkning, och lyckas hålla blodsockret uppe. Symptomen vid lågt blodsocker, kommer sig faktiskt av stresshormonernas aktivitet för att försöka höja blodsockret.

Jag kommmer att vilja läsa fler av Matt Stones böcker, men har inget köpt än. Väntar på att se vilka 5 man kommer få gratis via mailutskicken. Sedan kanske jag köper fler.

De jag först vill läsa, är:

Men även denna verkar intressant:
Det kan finnas anledningar att tänka om om vegankost, och lösningar för veganer så de slipper de inflammationer som linolsyra ger, eller den ämnesomsättningsänkande effekt som många av råvarorna, inklusive linolsyran har.

Det var ju inte vidare dyrt på Amazon, och jag har redan fått tips om lite andra böcker som jag köpt. Bland annat:
Den här som jag läser just nu. Den beskriver kosten hos 12 olika folkslag som lever utanför moderna miljön. Vissa beskrivna av Weston A. Price på 30-talet. Man ser tydligt hur folk lever länge och i helt avsaknad av moderna sjukdomar, på vitt skilda dieter. Bl.a. ett schweiziskt folkslag som lever på mestadels rågbröd och ost, samt mjölk. Det tror vi ju är skräpmat annars. Ett annat folkslag som Matt Stone brukar skriva om, men som jag inte vet om de är med i denna bok, är Pimaindianerna, som sägs blir sjuka av allt spannmål/kolhydrater de utsätts för i den moderna världen. Sedan visar det sig att de ursprungliga pimaindiangerna lever på spannmål och baljväxter till hög grad.

Jag tycker att det är otroligt intressant när man börjar vara mer aktivt kritisk, kolla källor, leta om det finns andra, i de här fallen, folkslag som är friska men inte äter det den du läser vill framhålla som ideal diet.

Vad har dessa folkslag gemensamt? Jo, de är självförsörjande, saknar vår typ av stress, äter oprocessad mat som visserligen ofta är förädlad men inte överförädlad så till den milda grad som idag. Bl.a. Jag har inte läst klart än, så jag har inte kommit till författarens eventuella slutsatser.

Det finns även några böcker om ”blue zones” som de ställen på jorden kallas, där folk lever länge och är friska. Sök på ”Blue zones” på Amazon. Och dra inga slutsatser från EN diet. Vad är gemensamt för inuiter, fruktätande afrikaner, spannmålsätande Schweizare, lågfettsätande japaner o.s.v.? Inte är det LCHF eller vegetarisk kost i alla fall.

Ett tips för Kindle-läsande: om du handlar via Kindle-appen, kan du få utdrag från vilken bok du vill. Då kan du läsa lite och avgöra om det verkar bra. På amazons site, kan du ibland se utdrag på webben också. Ibland finns de bara på amerikanska (.com) ibland bara på brittiska (.co.uk).

Hur gör jag nu?

Efter att ha varit med om ett turbulent år, där GAPS först läkte och sedan skadade mig, där paleo först gjorde det bättre, men sedan blev helt fel, där jag gick ned på lowcarb, mådde bättre först, men sedan fick sänkt metabolism och började tappa hår.

Jag har varit restriktiv på olika sätt, mått bättre först, men sedan dåligt. Att vara restriktiv innebär nästan alltid att man också blir ännu mer känslig (givetvis, har man svår intolerans eller allergi, så måste man ju låta bli att äta det man inte klarar) mot det man undvikit.

Efter att jag blev dålig på GAPS, har jag funderat mer och mer men inte haft en klar linje i hur jag lite halvt undermedvetet tänkt.

Sedan trillade jag över Matt Stones böcker av en slump, samt läste Chris Kresser. De redovisade fall efter fall som var exakt som jag (inte exakt samma i varje punkt, utan att de mått bättre först och sedan blivit sjukare och sjukare).

Så nu vet jag vad jag anser, klart och tydligt: SLUTA DIETA. Inte vara så restriktiv mer än möjligtvis i en inledande läkande period, sedan: ”ät för sjutton, sluta sänkt ämnesomsättningen!”

Alla restriktiva dieter, vegankost, LCHF, lågfett, restriktiva former av paleo, GAPS o.s.v. sänker på sikt metabolismen, och skapar problem med de födoämnen man utesluter.

Så nu är min fundering: vad gör jag med min blogg? Jag kan inte längre stå för den restriktiva GAPS mer än som en kortare fas möjligtvis. Inte heller kan jag ALLS stå för vissa extrema GAPS-råd, som högt intag av lök och vitlök m.m. Lavemang och 2 lite buljong per dag, kan skapa rejäla obalanser i natrium och kalium så 4 måltider buljong per dag rekommenderar jag inte mer än högst några dagar.

Jag vill gärna fortsätta skriva mer i den stil jag haft det senaste, om bra mat, om nyheter om metabolism och sjukdom relaterat till kost. Om rätt tillagningssätt och födoämnen man faktisk KAN utesluta där det finns fullgoda andra råvaror att äta i stället. De namn på ätandet jag står för mer, ligger någonstans mellan normalfördelad paleo och WAPF. Inte så restriktiv som paleo, men inte så tillåtande för baljväxter och spannmål som WAPF.

Tja, hur gör man? Synd att radera allt gammalt. Och hela strukturen är uppbyggd efter GAPS och extrema dieter.

Säljes: Kefirgryn, mjölkkefir, kefirkorn, tibetansk svamp, kefirkultur. Köp för egen tillverkning.

KefirgrynFör 100 kr inkl. frakt kan man köpa en portion kefirgryn av mig. Detta räcker till 5-8 dl mjölk per gång och ger lika mycket kefir på ca 1 dygn. Kulturen är levande så du slipper återupplivningsmomentet med torkad kultur, något som inte alltid lyckas. Kulturen växer till sig så att man kan göra mer kefir undan för undan.

Information om hur man sköter sin kefir, finns i mitt blogginlägg om kefir.

23 april 2018: Kefirkultur finns att köpa och nu är det ingen förlängd leveranstid längre!

Portionen skickas i dubbla påsar och lite papper i händelse av mindre läckage. Detta har visat sig bäst och läcker sällan alls. Lite läckage är dock inte farligt.

Försändelsen postas mån-tis, då är det minst risk att kulturen blir liggandes på posten över helgen. Post hämtas ej söndagar här, så jag postar ej då.

Kulturen bör tas om hand direkt, och inte bli liggande någonstans i onödan. Förvaras svalt/i kyl om man absolut inte kan ta hand om direkt. Ju kortare tid i försändelsen, desto bättre start (även om de är rätt tuffa så vill man komma igång och få balans på sin kultur så snart det går).

Betalning sker enligt följande: i förskott via insättning på bankkonto (hos bank som inte har Swish). Ni får en orderbekräftelse (ett betalmail) där alla uppgifter för betalning ges. Ange gärna adressuppgifterna direkt vid beställning, så går det snabbare för mig att skriva ihop och maila betalmailet.

För att beställa, kontakta mig på emma(a)wildrag.se

Jag säljer även kombuchasvamp (kombucha-SCOBY, Volgasvamp, kombucha-kultur) och jun-SCOBYer.

Kefirgryn